Vill bli fri från SSRI/SNRI

Har under de senaste fyra åren ätit olika typer av SSRI/SNRI- preparat, men vill verkligen inte göra detta mer då samtliga har medfört hemska bieffekter för mig. Har nu vart utan i två veckor, och känner mig mer eller mindre konstant ledsen. Har till exempel en fin flickvän som älskar mig så mycket, och jag känner ju det samma, men emellanåt så har jag svårt att visa detta för henne (bara ett exempel). Går runt och grunnar mig konstant över min framtid, ekonomi osv.

Lever i övrigt en sund livsstil med kost och träning. Har varit fd blandmissbrukare, något som jag trappat ned på rejält, men ibland så dyker det upp ändå.

Är jag dömd att leva resten av mitt liv som pillerknaprare, eller tror ni det kan bli bättre efter ett tag när kroppen anpassat sig?

Tack på förhand!

Kan även tillägga att jag för tillfället är sjukskriven pga ryggproblem, utbrändhet, depression samt PTSD.

Tog du SSRI för att inte gå och tänka på din ekonomi?

Nej. Det var enbart ett exempel på de saker som grämer mig.

Det bästa är ju om man kan trappa ner långsamt för att slippa "utsättningssymptom" som dom valt att kalla det. Men det tror jag att du vet.
Men vet hur det är, man vill bli av med skiten.
Har själv slutat tvärt några gånger och varit tvungen börja igen på grund av depressivitet, ångest, aggressivitet m m

För ungefär åtta månader sen slutade jag med en snri efter en ganska snabb nedtrappning och efter över tio år av olika ssri/snri och jag har fortfarande utsättningssymptom. Klarat det med hjälp av träning och lite benso, men benso ska inte tolkas som något råd från min sida.
Träning däremot men det gör du ju redan.

Du kan ju ge det lite tid om du orkar, det är ju individuellt hur svåra och långvariga symtom man får. Annars skulle jag råda dig att göra ett nedtrappningsschema.

Undrar lite över blandmissbruket som du inte nämner så mycket om. Nåt sånt kan ju ha betydelse i sammanhanget.

Jag åt SSRI i tio år. Det dröjde ett till två år innan jag blev kvitt panikångest och lättare depressionskänslor som kom tillbaka när jag slutade med medicinen. Tog sobril vid behov för att mota ångesten. Så helt klart, det förändras över tid och kan bli bättre.
Men när jag läser att du är utbränd och har PTSD tror jag det blir svårt för dig att sluta. Man har en tendens att älta negativa saker, förstora det dåliga och så vidare.
Det vore vettigare om du först kunde få inkomst, sen sluta. Annars kommer du bara må piss över att du är sjukskriven. Johannesört kanske?

Enligt de senare forskningsrönen ökar SSRI- och SNRI-preparat risken för utveckling av depression ett år eller längre framåt i tiden (gäller främst för bipolärt sjuka). Därför - och även av andra orsaker - rekommenderas nu läkare i vissa länder att vara ytterst försiktiga med förskrivning av dessa preparat. Endast en snäv patientgrupp synes bli hjälpta av antidepressiva av denna sort.

Men nu börjar det komma nya antidepressiva på marknaden (Brintellix t ex - finns t.o.m tråd om du letar) som kanske kan vara ett alternativ? SSRI-preparat är också erkänt svåra att sluta med. Många vittnar om att de är beroende av dessa preparat - i lika hög grad som benso och centralstimulantia.

Jag har ätit bägge varianterna, som mest Sertralin 250 mg/dag och nu senast SNRI (Venlafaxin). Trappade ner självmant och jag mår tragikomiskt nog mycket bättre nu. Jag har gråtit och skrattat på ett sätt jag inte gjort på länge. känner mig mer levande,mer kännande. Som om jag har fått tillbaka kontrollen över mitt emotionella jag igen. Kanske är det som folk säger; att man blir som en zombie till slut. Man är inte sig själv utan man är den man blir av alla piller.

Gå med i grupp "Fri från psykofarmaka och...( nånting) " Där har de mass användbar information bland filer och support bland medlemmar, hon som startade gruppen har även skrivit en bok om det.

Är väldigt glad att höra att du har blivit fri från missbruket men dessvärre hamnat i SSRI/SNRI träsket. Intaget av en substans formar om hela hjärnans belöningssystem och bygger nya nervbanor som blir särskilt aktiverade av själva substansen. Det som händer i hjärnan är att det pumpas ut dopamin i nervsystemet som får en att känna sig vid liv, glad och euforisk. Och när det kommer ut överdrivet mycket dopamin in i systemet så tvingas kroppen anpassa sig. När man sedan slutar med substansen så försätts kroppen in i stor obalans, det pumpas nästan inte ut något dopamin alls i nerverna men det formas snabbt tillbaka om man bara håller sig ifrån substansen.

SSRI/SNRI är helt onödig medicin som ges ut hejvilt så fort man känner sig håglös och deprimerad och istället för att öppna sig och diskutera sitt dåliga mående och sina trauman så sätts man på medicinering. Det är helt onaturligt för en människa att konstant ha en substans i kroppen som reglerar hormoner som utsöndras i nervsystemet. Rädslor och trauman som man går och bär på går att bemöta och gå emot, det hela handlar om att aldrig gömma sig och att gå emot rädslorna och tänka igenom sina trauman.
Trauman har många olika former, det kan vara allt från en närstående gått bort hastigt till att man gjorde bort sig ordentligt framför publik. Att försöka förstå från alla sidor och aspekter i situationen om vad som egentligen hände och nå en acceptans.

Dom försökte trappa ner en av mina antidepp när jag låg på psyk. Blev för dålig, så dom var tvungna att sätta in den igen. Vill inte äta, men kan inte sluta. Annars hade jag bytt till tricyklisk.