Så Möllerskan har alltså bytt tidning nu när hon ånyo ska till att beklaga sig å det väldigaste.
17 sidor med patetisk text. Jisses som hon håller på och inte lär hon komma att ändra sig
när hon väl är installerad på anstalt för många, många år framåt. Stackars kriminalvårdare
som ska hand om henne sen på Hinsan eller var det nu blir någonstans hon placeras.
Mig veterligen har ingen annan dömd mördare fått för sig att skriva brev till våra
kvällstidningar och jämra sig.
"Ingen ler, ingen vill hjälpa till om jag ber om något." "Personal ger aldrig ögonkontakt."
Oj, vad narcissisten lider när hon inte får den uppmärksamhet som hon är van vid.
"Jag lever i en mardröm", hävdar hon. Men den mardrömmen hade hon lätt kunnat
undvika att hamna i. Bara låtit bli att anstifta mord. Låtit exmaken och pappan få fortsätta leva.
Så hade hon ju sluppit detta helvete hon nu befinner sig i. Så enkelt så.
Hon har ju själv försatt sig i denna mardröm. Ingen annan. Förstår hon inte det?
Man får ta konsekvenserna av sina handlingar. Det borde hon kunna begripa.
Hon har väl inte lyckats med konststycket att förtränga sin skuld så att hon går och inbillar
sig att hon verkligen är oskyldig till alltsammans av elände som hänt?
"Jag ska personligen se till så att åklagaren synas", utslungar hon på slutet.
Man kan ju faktiskt uppfatta det som ett förtäckt hot närmast.
Ja, ja, nu har hon fått breda sig ut sig i beklagande ordalag än en gång och fortsättning
lär följa. Säkert en av de jobbigaste människor svenskt rättsväsende haft att göra med
på år och dag.
https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/johanna-mollers-mardrom-i-cellen/