Är transsexuella "heterosociala"?

Det här kanske låter konstigt eller så har det diskuterats redan men jag har funderat på det här med transsexualism. Har länge försökt förstå. Var kommer känslan ifrån? Jag fick det förklarat för mig en gång (tror jag, annars har jag kommit på det själv), att transsexuella var heterosociala enligt det kön de tilldelats vid födseln. Som bekant finns det ju olika sexuella läggningar, som homo-hetero och asexuell där prefixerna kommer från grekiskan och betyder samma, olika och "icke". På samma sätt finns det olika sociala läggningar, man kan alltså vara homo, bi eller heterosocial. Det handlar om könet på personerna som man föredrar att umgås och bli vän med. Och som många säkert känner till finns det en heteronorm i samhället, som syftar på att alla förväntas vara heterosexuella. Men när det kommer till det sociala området är normen omvänd. Man förväntas socialisera bara med medlemmar av det egna könet. Som exempel på den här normen kan nämnas den gamla klyschan "män och kvinnor kan inte bli vänner" (underförstått på grund av att sexualiteten kommer i vägen, men normen gäller även homo- och bisexuella-tror jag iaf.). Vad jag menar är, att problemet i sammanhanget är samhällets könssegregering och inte transfobi? att det skulle kunna vara så svårt att vara heterosocial att man väljer att göra om sig till ett annat kön. Vänner är ju trots allt det viktigaste vi har. Att man identifierar sig som ett kön för att få grupperas med ett kön?

Vad tror ni, är det dumt?

Män och kvinnor kan vara vänner, bara barn och omogna individer tror något annat, så hela hypotesen faller ju redan där.

Ja, det det är dumt, eftersom det inte finns någon korrelation mellan vilket kön man upplever sig tillhöra och ens sociala skikt. Det första kommer inifrån och är en psykologisk faktor. Det andra är objektivt och sitter utanför för oss.

Man "väljer" inget när det kommer till könsidentitet, det är som ens sexuella läggning och går inte att medvetet välja att tycka om eller inte, välja att identifiera sig som man eller kvinna, även om man har preferenser kring vilket kön man knyter starkast vänskapsband till (men oftast sker det på individnivå trots allt). Alla människor tänder inte heller på alla av det könet man generellt sett är sexuellt attraherad av.

Sen finns det så klart grupperingar, speciellt i ung ålder, som spär på "trans"-kulturen, vilket gör att man som vilsen ungdom kan få för sig saker ovh ha svårt att definiera sig själv eftersom identiteten ännu inte blvit en kärna. Sådant brukar dock reda ut sig när man kommer upp i 20-årsåldern, och där finns inga individer som väljer att byta kön för att kunna lättare umgås med kvinnor eller män. Det Bore absurt.

+1.

---

Trådstarten är extremt förvirrande. En person som är transsexuell har även denne en sexuell (eller icke-sexuell) läggning som vilken person som helst: homo, hetero, bi, pan, etc.

Och som tidigare skribent skrivit är det möjligt att vara vän med andra personer oavsett könstillhörighet.

Okej...men jag förstår fortfarande inte vad det kommer ifrån liksom. Känslan av att tillhöra ett annat kön än sitt biologiska. Det känns så ologiskt. Jag inser att jag ligger efter min tid men i alla fall.

Jag t ex känner mig inte direkt som någonting på insidan.

Det jag undrade var om transsexuella byter kön för att lättare kunna umgås med personer av motsatt kön, för att det är det som är norm i samhället? Att de gör om sig till homosociala?

Läs på om transsexualitet om du är intresserad av ämnet? http://www.transformering.se/ Återkom sedan om du har frågor.

Kort sagt: Könsidentitet ligger i mer än det "biologiska" könet. Och de "byter" inte kön, utan vissa korrigerar sin kropp så att den matchar deras könsidentitet.

Fast har de bevisats att det är något biologiskt fel som gör att personen känner sig tillhöra det andra könet eller är det bara en psykiskt "störning" som så mycket annat?

Eller så tänker folk, "Kan man vara en man som attraheras av män så kan man vara en man med en vagina"... = homofobt

Jag kan hålla med om att känslan är svår att föreställa sig. Jag läste någon sm sa: "Tänk dig att du vaknar upp imorgon och alla behandlar dig som fel kön. Säger hon istället för han (jag antar att du är kille), frågar om du har hittat någon söt kille och hela fadderullan." Men personligen tycker jag inte att det verkar så farligt. Det kanske skulle vara värre i vekligheten, eller så har olika personer olika "stark" könsidentitet.

Jag har läst igenom trådstarten och inser att den är förvirrande.

Vad jag menar är, det kanske är jättesvårt att vara heterosocial? Jag är inte det själv.

Jag tror att samhället sammanblandar homosocialitet med könsidentitet.