Kön Man
Ålder 24
Erfarenhet Van cannabisbrukare och under det senaste året en del LSD.
Prolog
En vecka tillbaks i tiden trippade jag med ett helt nytt trippsällskap med ett ganska kasst resultat. Den intagna dosen var 150ug men drog inte alls igång mig till den nivån jag är van vid. Istället blev det en utdragen natt där jag störde mig på sällskapet jag bjudit in till mitt hem.
Som person är jag en djup tänkare och finner LSD som ett underbart redskap att gräva djupt in i mina egna instinkter och känslor. Att roa mig själv är jag en mästare på då min fantasi i nyktert tillstånd sällan sätter gränser.
Då jag i livet just nu går igenom en värderingskris, det vill säga där jag blir missnöjd över mina prioriteringar i vardagen så önskade jag att min tripp med det "nya gänget" skulle kunna vända på en och annan sten, men sitter man och stör sig på sällskapet så blir inte mycket gjort.
Fem dagar senare, det var dags för en ny tripp på mina villkor - ensam!
Substans: LSD, småpuffande på lite cannabis.
Dos: ~160ug
Plats: Hemma, bästa miljön.
T=0
Lappen är lagd på tungan, vilken jävla kväll det ska bli! Jag, en godisskål, mina ritpapper, dator och frågelappen jag ska besvara, yes det här blir bra!
Jag är hemma, sambon är här men ska jobba imorgon och därför lägga sig i tid. Vi kom överens att röka lite på en joint för att sedan lägga oss och se film.
Sagt och gjort, vi satte på idiocracy, idiotrepubliken och kvällen började med ett par riktigt härliga skratt. Efterblivenheten i filmen var verkligen en tårkanalstömmare och jag var som helt inne i den, hade glömt att jag tagit lappen tidigare.
T=1 timme
Filmen snurrar och den pirriga känslan börjar krypa sig på ordentligt, händer och fötter börjar bli svettiga.
Batchen jag köpte var hutlöst potenta senast jag testade, men då låg dosen bara på 70ug. Jag funderade om denna lappen skulle skjuta mig till månen och runt eller om deg skulle bli en halvpotent lapp som sist. Den som lever får se!
Filmen rullar vidare och mot sitt slut börjar jag känna mig lite trippig, men jag har legat ner hela tiden i en varm och go säng, jag visste inte riktigt.
T=2 timmar
Filmen är slut, jag ställer mig upp - WOW, Det verkar vara krut i denna! På skakiga ben går jag ut till vardagsrummet där jag förberett med dricka, gott att äta och ritpapper. Det är ganska mörkt i rummet, men klockan är mycket och tjejen sover i rummet bredvid, bäst att respektera!
Jag stoppar hörlurarna i öronen och dunkar igång lite musik, försöker rita lite grann men fan, det känns inte rätt.
En tavla fångar istället min uppmärksamhet, det är en gammal tavla över världskartan med massa historiska teckningar på, säkert 2,5x2 meter. Jag lyfter ner den, sätter mig på en filt och försöker hitta lite fräcka grejer att studera. Istället poppar en massa ögonpar fram, par efter par pryder nu kartan och det känns fan inte rätt att bli genomtittad av sin tavla när det var jag som skulle titta på den. Det börjar kännas jobbigt, men mitt psyke var intakt, jag hade full koll på vad jag gjorde, hur jag tänkte och vad jag ville.
Vardagsrummet kändes olustigt efter den händelsen då fler och fler vardagsobjekt började få framträdande ögon. Jag smög in till tjejen och kramade om henne en stund, där fanns min trygghet.
T=2,5 timme
Fan, vårt sovrum med en varm och sovandes sambo är varmt på LSD, och inte nog med det så är sovrummet den mörkaste platsen i hemmet. Nej jag måste ut igen, sätter mig i köket och mediterar en stund.
Meditationen gick åt pipan, jag var lite uppjagad av allt jag sett i vardagsrummet, det var dags att ta kommando över situationen, bli kapten på egen båt.
TÄND!!!!
Allt ska tändas, mörkret måste motas och fönsterna lysa in med det lilla ljus som finns.
Skönt!
Jag lägger mig i soffan i vardagsrummet, lyssnar på musik och försöker tänka på något mysigt, tankarna hamnar bland sinnessjukt komplexa tredimensionella fraktaler och loopar, åh jag njuter! Det är fantastiskt!
... Tills jag ser på mina händer, fy fan, en kallbrandsliknande färg börjar pryda mina fingrar, mina händer, mina armar. Usch, nej blicken tillbaka på fraktalerna!
Men kan jag slita mig?
Nja...
... Och smygtittar en gång till och skådar mina händer progressivt nedbrutna.
Jag måste lugna mig, nya tankar, ny rök!
T=3,5 timme
Det Absolut sämsta tillfället att röka på, mitt inne i peaken på en av mina starkaste hallucinogena trippar någonsin. Jag rökte mycket!
Ah! Tillbaka, nu känns saker bättre. Det onda är borta och det glimmiga, glajjiga, härliga psykadeliska är fulltaligt. Allt jag tittar på är klätt med fraktaler och fräcka mönster, tankarna går dit jag vill och det påminner om min första tripp - supermysigt!
Men det vände fort!
Så kommer jag att tänka på det där dåliga, och i mitt tillstånd brusar jag upp mig, min kropp är stel, och istället för glada tankar så tänkte jag "jag dör ju inombords om jag ser en tarantella nu"
Smart drag, och precis allt jag tycker är obehagligt började krypa in från rummet bredvid. Ormar med stora huggtänder och aggressiv blick fräste åt mig från dörrkarmen - fy fan!
Men psyket var fortfarande intakt, jag kände mig lika klar som nykter och förstod vad det var, det var bara oerhört obehagligt.
Om jag såg många ögon tidigare så var det fler nu. Trägolvet med alla kvistmärken blev allesammans egna ansikten med egna ögon, alla föremål bara tittade på mig i mitt flykttillstånd utan att bry sig. Jag var ensam.
T=4-6 timmar
Jag hade förståndet kvar men fick försöka kämpa med allt Lucy ville visa mig. Det var påtagligt och även om jag kunde gömma mig under en filt för en stund så var min sinnesstämning ur balans.
Jag pendlade mellan sängen, vardagsrummet, tog ett bad, rita, allt för att komma på andra tankar. Det jobbigaste var att jag inte kunde se på mina egna armar och fötter då de sprack som en grillkorv i elden, eller förmultnade, eller blev till varulvsklor eller dylikt. Resten hanterade jag med god marginal, men det den egna kroppen var påtagligt.
Trippen dog lyckligtvis utan någon större glow efter 6,5-7 timmar. Kanske för att jag var så utmattad eller för att jag tagit en lapp bara fem dagar tidigare. Det var min fräckaste visuella tripp någonsin, allt var så verkligt. Att det var obehaglig saker gjorde mig inte så mycket då jag hade förstånd att undvika panik.
Under kvällen gång hann jag självfallet reflektera över en del. Jag ska lägga cannabisen på hyllan för ett tag, rycka upp mig och bli en bättre partner. Jag fruktar inte LSD för en återträff med det jag tycker är obehagligt, det var en lärdom jag är tacksam över. Man får värdera det som betyder, sin stora kärlek!
Det bästa, det sämsta - LSD!
Ålder 24
Erfarenhet Van cannabisbrukare och under det senaste året en del LSD.
Prolog
En vecka tillbaks i tiden trippade jag med ett helt nytt trippsällskap med ett ganska kasst resultat. Den intagna dosen var 150ug men drog inte alls igång mig till den nivån jag är van vid. Istället blev det en utdragen natt där jag störde mig på sällskapet jag bjudit in till mitt hem.
Som person är jag en djup tänkare och finner LSD som ett underbart redskap att gräva djupt in i mina egna instinkter och känslor. Att roa mig själv är jag en mästare på då min fantasi i nyktert tillstånd sällan sätter gränser.
Då jag i livet just nu går igenom en värderingskris, det vill säga där jag blir missnöjd över mina prioriteringar i vardagen så önskade jag att min tripp med det "nya gänget" skulle kunna vända på en och annan sten, men sitter man och stör sig på sällskapet så blir inte mycket gjort.
Fem dagar senare, det var dags för en ny tripp på mina villkor - ensam!
Substans: LSD, småpuffande på lite cannabis.
Dos: ~160ug
Plats: Hemma, bästa miljön.
T=0
Lappen är lagd på tungan, vilken jävla kväll det ska bli! Jag, en godisskål, mina ritpapper, dator och frågelappen jag ska besvara, yes det här blir bra!
Jag är hemma, sambon är här men ska jobba imorgon och därför lägga sig i tid. Vi kom överens att röka lite på en joint för att sedan lägga oss och se film.
Sagt och gjort, vi satte på idiocracy, idiotrepubliken och kvällen började med ett par riktigt härliga skratt. Efterblivenheten i filmen var verkligen en tårkanalstömmare och jag var som helt inne i den, hade glömt att jag tagit lappen tidigare.
T=1 timme
Filmen snurrar och den pirriga känslan börjar krypa sig på ordentligt, händer och fötter börjar bli svettiga.
Batchen jag köpte var hutlöst potenta senast jag testade, men då låg dosen bara på 70ug. Jag funderade om denna lappen skulle skjuta mig till månen och runt eller om deg skulle bli en halvpotent lapp som sist. Den som lever får se!
Filmen rullar vidare och mot sitt slut börjar jag känna mig lite trippig, men jag har legat ner hela tiden i en varm och go säng, jag visste inte riktigt.
T=2 timmar
Filmen är slut, jag ställer mig upp - WOW, Det verkar vara krut i denna! På skakiga ben går jag ut till vardagsrummet där jag förberett med dricka, gott att äta och ritpapper. Det är ganska mörkt i rummet, men klockan är mycket och tjejen sover i rummet bredvid, bäst att respektera!
Jag stoppar hörlurarna i öronen och dunkar igång lite musik, försöker rita lite grann men fan, det känns inte rätt.
En tavla fångar istället min uppmärksamhet, det är en gammal tavla över världskartan med massa historiska teckningar på, säkert 2,5x2 meter. Jag lyfter ner den, sätter mig på en filt och försöker hitta lite fräcka grejer att studera. Istället poppar en massa ögonpar fram, par efter par pryder nu kartan och det känns fan inte rätt att bli genomtittad av sin tavla när det var jag som skulle titta på den. Det börjar kännas jobbigt, men mitt psyke var intakt, jag hade full koll på vad jag gjorde, hur jag tänkte och vad jag ville.
Vardagsrummet kändes olustigt efter den händelsen då fler och fler vardagsobjekt började få framträdande ögon. Jag smög in till tjejen och kramade om henne en stund, där fanns min trygghet.
T=2,5 timme
Fan, vårt sovrum med en varm och sovandes sambo är varmt på LSD, och inte nog med det så är sovrummet den mörkaste platsen i hemmet. Nej jag måste ut igen, sätter mig i köket och mediterar en stund.
Meditationen gick åt pipan, jag var lite uppjagad av allt jag sett i vardagsrummet, det var dags att ta kommando över situationen, bli kapten på egen båt.
TÄND!!!!
Allt ska tändas, mörkret måste motas och fönsterna lysa in med det lilla ljus som finns.
Skönt!
Jag lägger mig i soffan i vardagsrummet, lyssnar på musik och försöker tänka på något mysigt, tankarna hamnar bland sinnessjukt komplexa tredimensionella fraktaler och loopar, åh jag njuter! Det är fantastiskt!
... Tills jag ser på mina händer, fy fan, en kallbrandsliknande färg börjar pryda mina fingrar, mina händer, mina armar. Usch, nej blicken tillbaka på fraktalerna!
Men kan jag slita mig?
Nja...
... Och smygtittar en gång till och skådar mina händer progressivt nedbrutna.
Jag måste lugna mig, nya tankar, ny rök!
T=3,5 timme
Det Absolut sämsta tillfället att röka på, mitt inne i peaken på en av mina starkaste hallucinogena trippar någonsin. Jag rökte mycket!
Ah! Tillbaka, nu känns saker bättre. Det onda är borta och det glimmiga, glajjiga, härliga psykadeliska är fulltaligt. Allt jag tittar på är klätt med fraktaler och fräcka mönster, tankarna går dit jag vill och det påminner om min första tripp - supermysigt!
Men det vände fort!
Så kommer jag att tänka på det där dåliga, och i mitt tillstånd brusar jag upp mig, min kropp är stel, och istället för glada tankar så tänkte jag "jag dör ju inombords om jag ser en tarantella nu"
Smart drag, och precis allt jag tycker är obehagligt började krypa in från rummet bredvid. Ormar med stora huggtänder och aggressiv blick fräste åt mig från dörrkarmen - fy fan!
Men psyket var fortfarande intakt, jag kände mig lika klar som nykter och förstod vad det var, det var bara oerhört obehagligt.
Om jag såg många ögon tidigare så var det fler nu. Trägolvet med alla kvistmärken blev allesammans egna ansikten med egna ögon, alla föremål bara tittade på mig i mitt flykttillstånd utan att bry sig. Jag var ensam.
T=4-6 timmar
Jag hade förståndet kvar men fick försöka kämpa med allt Lucy ville visa mig. Det var påtagligt och även om jag kunde gömma mig under en filt för en stund så var min sinnesstämning ur balans.
Jag pendlade mellan sängen, vardagsrummet, tog ett bad, rita, allt för att komma på andra tankar. Det jobbigaste var att jag inte kunde se på mina egna armar och fötter då de sprack som en grillkorv i elden, eller förmultnade, eller blev till varulvsklor eller dylikt. Resten hanterade jag med god marginal, men det den egna kroppen var påtagligt.
Trippen dog lyckligtvis utan någon större glow efter 6,5-7 timmar. Kanske för att jag var så utmattad eller för att jag tagit en lapp bara fem dagar tidigare. Det var min fräckaste visuella tripp någonsin, allt var så verkligt. Att det var obehaglig saker gjorde mig inte så mycket då jag hade förstånd att undvika panik.
Under kvällen gång hann jag självfallet reflektera över en del. Jag ska lägga cannabisen på hyllan för ett tag, rycka upp mig och bli en bättre partner. Jag fruktar inte LSD för en återträff med det jag tycker är obehagligt, det var en lärdom jag är tacksam över. Man får värdera det som betyder, sin stora kärlek!
Det bästa, det sämsta - LSD!
