Ju och la?

Jag har märkt att många skriver la och det är väll ett ord från Göteborg när man vill prata om ett specifikt objekt.

T.ex.
Det är en häst = Objektet är en häst.

Det är la en häst = Detta objekt är en häst.

Då är frågan. Ju brukar oftast användas i norrländska och är ju och la typ samma sak? Eller är ju ett slang som endast norrlänningar använder?

T.ex.
Det betyder krokig = Ordet betyder krokig.

Det betyder ju krokig = Detta ord betyder krokig.

"La" betyder "väl" (väll).

Det är väl en häst?

Det är la en häst?

Korrekt. TS cyklar lite

La betyder väl och väll är en hopfogning som skett genom vällning.

Korrekt språkbruk i Göteborg är: "De e la en häst, änna?"

Jag har en viss ovana att använda ju emellanåt och jag är skåning. Ju är dessutom ett gammalt ord för häst.

Min fråga när det gäller ju skulle vara om fornlågtyska `eo' — alltid, gammeldanska `jo' — alltid och svenska `ju' — (förstärkningsord), kan kopplas till gotiska `ju' — redan, fornhögtyska `ju' — redan och finska `jo' — redan, nu. (?)

Det svenska `ju' används på andra ställen i meningar jämfört med det gotiska.