Paradoxen med lagen

Samma sak där. De vet vad som är objektivt rätt och fel, dock styrs de av egoism.

Även om de försöker förtränga det så vet VPK:aren egentligen att det är fel att stjäla från de rika precis som moderaten egentligen vet att det är rätt att dela med sig.

Finns det ens något objektivt rätt eller fel? Jag skulle vilja påstå att det inte gör det. Hade det funnits hade det bara funnits ett sätt att tänka absolut rätt och fel på. Det tror jag vi ganska snabbt kan sluta oss till att det inte gör. Ur vilken betraktares synvinkel kan ett objektivt rätt eller fel vara rätt och fel utan att vara subjektivt?

Jag tror Pfogg egentligen medvetandes, eller omedvetandes diskuterar naturrätt.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturr%C3%A4tt

Naturrätt (latin: ius naturale, lex naturalis) är ett fundamentalt begrepp inom politiska ideologier och filosofi. Med naturrätt åsyftas uppfattningen att det existerar absoluta rättsprinciper nedlagda i människans natur, antingen av gudomligt ursprung eller med icke-religiösa förklaringar.[1] Naturrätten är rättigheter och skyldigheter som anses naturliga, universellt giltiga för alla tider och folk

Var inte bekant med termen. Men det låter onekligen som en bra beskrivning utav objektiv moral.

Jag själv lutar nog mot "motståndarsidan" rättspositivismen:
https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttspositivism

Rättspositivism är en riktning inom rättsfilosofin som ser rätten som en konstruktion och inte grundad på en universell moral. Enligt rättspositivismen kan inte en lag vara orätt, eftersom rätt bara är en idé eller känsla som skapats genom till exempel uppfostran, eller ett instrument för makthavare att utöva makt[ifrågasatt uppgift]. Det finns olika skolor inom rättspositivismen, varav en del menar att moral existerar och andra att den inte gör det.

Det tycker jag inte alls vi kan sluta oss till så snabbt. Givetvis finns det ingen som alltid handlar eller ens tänker rätt eller fel i varje situation, men jag påstår att man alltid är medveten om hur man egentligen borde ha handlat eller tänkt om man hade varit lite "starkare" eller varit lite "bättre som person".

Det där låter som något som främst onda människor alltid försöker intala sig själva.

Möjligen citatet taget ur sitt sammanhang, och därmed feltolkas, men läs gärna mera i artikeln.

Ska vi ta ett exempel från verkligheten: Indianerna i Amerika hade inget begrepp om äganderätt. Möjligen om sina privata pilbågar etc, men inte om fast egendom. "Vem kan äga naturen?". Den vite mannen hade en helt annan syn på detta genom sina europeiska rötter: Helt moraliskt rätt att man kan äga, ärva, köpa och sälja land. Båda hade ju rätt med tanke på sina respektive moraliska grundvärderingar. Hur kan då båda ha rätt samtidigt? Jo, beroende på hur man ser på saken. Moralen beror på vilket samhälle man är uppvuxen i, och moralen kan vara diametralt olika. Så att det finns samma moral "överallt" som någon slags naturlag alla föds med anser jag inte stämmer. Moralen beror som sagt på samhället.

Edit: Att moralen inte är medfödd, kan man se på att små barn saknar begrepp om moral, man kan säga att små barn är amoraliska. De kan ta, sno, varandras spannar och spadar obehindrat, daska varandra i huvudet etc. innan de ens lärt sig prata. Hade moralen varit medfödd hade inte småbarnen gjort så. Moralen är alltså ett inlärt beteende. Och vilken moral som lärs in, beror på samhället de är födda och växer upp i. Därför har olika samhällen och människor också olika moral. Minsta formen av samhälle/gemenskap är ju familjen, och därför kan moralen hos familjen Petterson skilja från moralen hos familjen Olsson.

Ditt argument vilar inte på en logisk giltlig slutsats. Argumentets premiss är sann, olika kultur har olika moralkoder. Från denna oenighet går det inte dra slutsatsen att objektivitet inte existerar. Det kan vara så att en grupp har misstaget sig.

James Rachel attackerar denna form av argument ganska friskt. Läs hans kritik mot kulturrelativism.

Moral handlar om förnuft blandat med känslor. Så fort känslor är inblandade blir det subjektivt. Ingen tvekan alls om saken!

Finns det belägg för detta påstående?
Sätts "du får inte stjäla" som övergripande handlingsregel så är det förbjudet inom deontologisk etik att stjäla. Det är en princip som handlingssubjektet handlar i enlighet med. Principen är inte byggd av emotioner eller lust, utan av rationellt tänkande. Här dömer man handlingen och inte avsikten med handlingen. Så handlingen kan ses som moralisk rätt om den handlar i enlighet med principen. Finns det även känslomässiga aspekter av deontologiska teorier? Jag vet inte.

Skulle moral enbart handla om logik och förnuft så skulle datorer kunna besitta moral. Så moral handlar givetvis också om känsla.