Kan man rättfärdiga barnaskapande som en osjälvisk handling?

Jag har funderat lite på om barnaskapande är en helt och hållet egoistisk handling. I denna tråden tycker jag att vi ska diskutera detta! Personligen tror jag att det handlar om intentionen bakom barnaskapandet, men att intentionen lätt omedvetet binds samman med en jakt efter personlig tillfredsställelse.

Om man vill ha barn så tror jag det kan vara nyttigt att ställa sig frågan: Varför vill jag ha barn? Gör jag det för att föra vidare mina gener? För att omgivningen säger det och jag vill passa in? Gör jag det för att jag vill uppnå lyckan av att ha en egen familj? Gör jag det för få tacksamhet av min partner, för att göra hen lycklig? För att det är skönt att ha oskyddat sex? Osv. Är svaret ja på någon av dessa frågor uppfattar jag det som att man söker tillfredsställelse, vilket är egoistiskt.

Vi vet att risken till lidande i denna värld är väldigt stor (i förhållande till att inte leva). Vi vet även att om inte tekniken räcker till kommer vi i framtiden inte ha förmågan att livnära världens befolkning. Vi vet dessutom att människan har skapat stor skada mot jorden och dess natur. En ökande befolkning innebär i nuläget en ökning av det destruktiva konsumtionssamhället. Ur alla dessa tre synsätt framstår barnaskapande som en egoistiskt handling då vi inte riktigt kan avgöra om det bidrar ett mer livsvänligt samhälle eller inte. Vi kan heller inte garantera att våra/vårt barn får leva ett gott liv.

Jag säger inte att barnaskapande är rätt eller fel, utan menar snarare att vi följer våra inre drifter och påverkas av omgivningen. Att skaffa barn ligger i vår natur, det finns inte så mycket mer att säga om det. Enligt mig är egoism en grundsten i evolutionen som har lett mänskligheten dit vi är idag. Dock har egoism i dagens samhälle en övervägande negativ betoning. Samtidigt kan man påstå att det i det långa loppet inte spelar någon roll vad vi människor gör, att evolutionen har sin roll, att allt det här kommer att vara över snart ändå.. Att tiden kommer ha sin gång och att vår existens egentligen är oviktig. En melankolisk tanke
Men, om man vill handla altruistiskt och leva för mänsklighetens och jordens bästa, är det då bäst att avstå från att fortplanta sig? Kan man rättfärdiga barnaskapande som en osjälvisk handling?

Ifrågasätt, diskutera gärna och kom med motargument. Jag valde att avsluta här då jag känner att det blir lite långt, men det finns mycket mer att säga. Kom gärna med synvinklar som inte ingår i detta inlägget!

Så länge jorden är överbefolkad tycker jag inte att man kan rättfärdiga det som en osjälvisk handling. Har ett virus tagit död på 90+% av jordens befolkning ja.
Men folk här kommer säkert säga att det som vit är en jävla skyldighet att skaffa barn för att inte de andra "raserna" ska utrota oss. Om 10000 år kommer vi ändå alla att vara totalt utblandade (förutsatt att vi finns kvar överhuvudtaget) så vad spelar det för roll?

Definiera vad som är en osjälvisk handling. Existerar sådana givet att våra hjärnor styrs av olika belöningssystem?

Naturen väljer kontinuerligt bort de som inte ynglar av sig. Man kan lika gärna slänga sig framför tåget om man inte vill vara med i leken. I vilket fall måste man bryta mot de naturliga instinkterna att överleva och föröka sig.

Och har vi klarat oss i tusentals år utan hbtq-manifestationer så borde det gå att uttrycka sig på ren svenska nu också.

Off topic: Kan vi sluta haka upp oss på ordet hen? Jag använde det för att könstillhörigheten i det här sammanhanget är okänd. Tack.

On topic: Det är en bra fråga, vissa skulle nog vilja påstå att ren osjälviskhet inte existerar och att vi som du säger styrs av olika belöningssystem. Samtidigt har människan till skillnad från andra arter förmågan att stå emot frestelser, vi styrs inte helt och hållet av dessa om vi står emot vilket vi kan. Med den utgångspunkten existerar osjälviskhet.

Om människor skall avstå från att föda barn av ideella skäl så påskyndar vi vägen mot katastrof. Den nuvarande trenden där begåvade människor är återhållsamma medan babianer ynglar av sig ohämmat skulle förstärkas ytterligare, inte minst då det inte finns någon vers i koranen som uppmanar till att värna planetens bästa.

Frivillighet är inkompatibelt med evolutionsteorin. Skall befolkningsreglering fungera krävs någon form av drivkraft som gynnar andra egenskaper än inkompetens till att använda preventivmedel.

Så jag tror inte att det är en osjälvisk handling att av frivillighet skaffa färre barn, även om det vore önskvärt att alla gjorde det.

Jag håller med dig i ditt resonemang. Det är helt klart ett problem att det föds färre barn i U-länder än vad det gör i I-länder av bevisliga skäl. Men om jag hade varit född och uppvuxen i Kongo, skulle det då vara egoistiskt av mig att skaffa barn? Den frågan är nog svår att svara på eftersom jag då kanske inte hade haft de förutsättningar som jag har nu och därför antagligen hade resonerat på ett annat sätt.

Var skulle du säga gränsen för egoistiskt respektive osjälvisk fortplantning ligger? Eller finns det inget kan kallas för osjälvisk fortplantning? Kan vi skylla allt på att evolutionen har sin gång?