Första gången m SSRI, Escitalopram Krka

Hej,

Efter flera flera års lidande utav ångest och deprission utan någon hjälp, så har jag nu äntligen tagit tag i saken och fått hjälp utav psyk. Envisa och annars starka jag, insåg tillslut verkligheten att jag inte kan fixa den här skiten på egen hand, utan att det istället bara blir värre.
Väl på psyk ansågs mitt läge vara akut, och det var nu på tiden att jag skulle omedelbart sjukskrivas och sättas på medicinering.

Jag är en sånn där som bara vägrat inse allvaret innan, trott jag överreagerat och att det skulle gå över med tiden.. Att det egentligen inte är något fel på mig. Men när djävulen bankar som högst på ens dörr, så fattar man ju att detta fan inte är normalt någonstans.. Efter en incident för 2 v sen, så tröttnade jag tillslut och tog tjuren i hornen så att säga, och sökte hjälp.

Domen blev:
Sjukskrivning 100%
Medicinering för ångest och depp
Utskrivet Propovana för mina sömnproblem
Terapigrupp för de som är diagnoserade med ADHD + ångest.

- Jätteskönt verkligen!! Speciellt med sjukskrivningen, som jag länge bara våga drömma om! Vilken lättnad..


MEN, nu kommer vi till trådens huvudämne...
Jag är en av dom som är LIVRÄDD för ssri/srni/m.m (ja all antidepp helt enkelt)..! Mestadels för viktuppgången då det redan är en daglig fight för mig och ett väldigt stort problem, men också för de andra biverkningarna gällande att kunna bli mycket värre psykiskt i början, på alla dessa olika vis som är sagt. Om det inte förstogs tidigare, så har jag alltså aldrig provat antidepp tidigare, så detta är alltså första gången för mig.. Vilket gör att jag just nu sitter skräckslagen och är orolig hur allt kommer bli...
Jag har då alltså fått Escitalopram Krka 5mg utskrivet till att börja med, för att testa och se om dessa passar mig eller inte efter 3v... Och ja om inte så skulle vi prova något annat.

Det jag nu då vill få hjälp med i denna tråd, är om ni som provat denna sort, kan dela med er utav era erfarenheter utav detta prep, till en liten nykläckt och rädd fågelunge som mig? Hur fungerade dom på er osv.

Sen vill jag även få tips på andra sorter som skulle kunna vara bättre för mig ang det här m icke viktökning t.ex, som jag kan föra vidare som önskemål till min läkare. Läste att Fluoxetin skulle kunna vara något..?
...eller om ni har något annat ni tycker att jag borde veta eller ta del utav rent allmänt ang antidepp, så dela jättegärna med er utav det! Somsagt, en vettskrämd nybörjare här som söker en hjälpande hand utav er erfarna

(Och ja jag vet att alla symptomer och bieffekter är inviduella och olika för var och en, det är ju därför jag vill höra allas erfaranheter!)

Mvh

Escitalopram var det första antidepressiva läkemedlet jag började med, gjorde det när jag var 18 år. Har haft det typ 8 år totalt. Måste säga att jag gillar medicinen, man blir lätt uppskrämd av biverkningar men SSRI är väldigt säkra, ovanligt att man får någon allvarlig biverkan. Den enda besvärande biverkan är en viss sexuell dysfunktion (går dock att komma runt genom tillägg av andra mediciner) av det mesta jag provat i psykofarmakaväg så måste jag säga att escitalopram har haft bland den minsta frekvensen av biverkningar. (är dock lite av en veteran när det kommer till att ha gått på olika psykofarmaka, så man kanske får andra referenspunkter efter ett tag jämfört med att aldrig ha haft någon psykofarmaka tidigare)

Är bipolär 2, får alltid snabb effekt av psykofarmaka. Upplevde förbättring redan första veckan när jag började med escitalopram, och i många år så klarade jag mig på enbart det.



Det går inte att ge några exakta råd, rent statistiskt sett är escitalopram betydligt mer effektivt än fluoxetin, men stora individuella skillnader. Så mer rationellt att börja med escitalopram för oddsen är högre att du kommer få en god effekt.

Det normala är att börja med SSRI, men sen får man se hur effekten blir om otillräcklig så kan man först och främst prova maxdos, sen om det ej ger tillräckligt så går det att byta läkemedel alt. lägga till ytterligare ett annat läkemedel.

Hur pass deprimerad är du? Om du har en svår depression kan psykofarmaka vara livräddande.

Tusen tack för ditt välskrivna svar!

Nu har jag gått 3v på Escitalopram Accord (skulle va samma som krka?), och jag känner inte ett flying duck utav dom! Varken biverkningar eller att de hjälper något. Mööjligtvis att jag känner mig lite vimsig om jag ska gräva efter någon symptom, men annars inget. Jag ökade sedan dosen till 10mg, vilket jag nu kört i 1v, och känner fortfarande ingenting... Är fortf depp, orolig, stressad, rastlös i själen och ångestfylld (som innan, alltså inte värre eller mindre). Vilken dos brukar man ligga på? 10mg känns fortf alldeles för lågt för mig. Pga min adhd är jag fruktansvärt resistant mot mediciner, och måste överdosera typ allt för att jag ska märka någonting... Och det känns verkligen nu! Märker absolut nada asså.

Svar på det sistnämda: Asså.. Svårt att förklara tycker jag.. Men när jag gjorde test hos psyk, så ligger jag på högsta trappsteget utav fyra, på både ångesten och depressionen. Vilket alltså är det allvarligaste steget. Jag har inte självmordstankar/planer, men är steget innan det kan man säga.
Ångesten upplever jag som en djävul som bosatt sig på min axel, som konstant sitter å skrattar, hånar, och påminner mig om att han alltid finns där så att jag kommer ihåg vad förjävlig jag och hela mitt liv är. Gått med detta i för många år, typ 5-8 år. Så det har blivit grovt och inbränt i hjärnan.
Mår ju skit hela tiden, även fast jag roar mig och gör något kul. Kan aldrig slappna av eller släppa oroligheten. Kan aldrig va 100% i någonting.
Vet inte hur mer jag ska förklara det hela

Och en yttligare fråga, kan man blanda olika SSRI med varandra?
Tagit sibutramin innan nämligen, å undrar om jag kan fortsätta ta det ihop med mina escitalopram..? Båda är ju SSRI.

Mvh

Hej Godislandet!

Jättebra du äntligen tog tag i demonerna! Resonerade som dig länge men tillslut var det bara att acceptera att jag behövde hjälp!

Jag har gått på Escitalopram i 8 år och kände ingen nämnvärd lindring innan rek. maxdos 20 mg. Så om du gått på 10 mg i 3 veckor anser jag det är dags att, tillsammans med läkaren, öka till 15 mg och sen förmodligen 20 mg.

Propavan hjälper mot sömnbesvär på mig, men det är vanligt att man vaknar riktigt bakis och så är det för mig också. Därför undviker jag den. Antar att ångesten är det som får sig snurra i sängen? Bland histaminerna skulle jag då rekommendera Lergigan som du till en början blir bakis av dagen efter men det försvinner med tiden. Lergigan är ångestdämpande.

Du är i sammanhanget väldigt lätt medicinerad så du ska inte känna ngn ångest kring det du stoppar i dig nu.

Den enda biverkningen jag har av Escitalopram är när det kommer till det sexuella. Sämre känsel och stundom slapp balle. Men det går.

Hej, du borde kunna lätt höja. När jag väl blev insatt på dem så fick jag direkt 30mg och ja man kan kombinera ssri/snri. Kör på 60mg cymbalta med.

Normalt att det tar ett par veckor innan det funkar, nästan positivt. Om man reagerar väldigt fort på antidepressiva kan det tala för bipolär sjukdom.

Har hästdoser av alla mina mediciner, tar 20 mg escitalopram skulle inte funka med lägre. Men just nu väntar jag på nästa läkarbesök, gillarmedicinen men vill prova brintellix istället.

Och om du får prova Brintellix så får du gärna dela med dig av dina erfarenheter

Vet att det här är en gammal post men tänkte ändå ge min input:

Har haft svår depression (inte mycket ångest) i över fyra år. Jag menar dagliga självmordstankar och planer, rastlöshet, insomni, koncentrationssvårigheter, noll motivation, osv... Det tog mig tre hela år att göra något göra något åt saken, men jag visste redan från början att något inte riktigt stämde. Var för deprimerad för att göra något åt saken i tre år.

Psykiatrikern satte mig på escitalopram 10 mg och efter 1.5 månad mådde jag bara sämre. Alla symptom av min depression förvärrades bara + genital anesthesia och ED.

Ang. rädsla för SSRI preparat och dylikt: personligen kände jag att "det kan inte bli värre än som det är nu"
och jag säger ingenting om svårighetsgraden av din depression eller så men min erfarenhet är att mår man så illa som jag gjorde så skiter man fullständigt i allting och är rädd för i princip ingenting. Helt känslolös, så varför ska jag vara rädd för SSRI om jag inte är rädd för, men aktivt söker döden. Läkemedel skulle vara min sista utväg före självmord.

Bytte läkemedel till bupropion 150 mg och det var en lifesaver. Mådde "normalt" efter en månad. Effekten avtog lite, så läkaren trappade upp dosen till 300 mg/dag, vilket jag är på just nu. Det slår självmordstankar bättre än vad som helst.

Skulle inte direkt säga att jag har någon livslust men jag har iallafall inga självmordstankar, och kan faktiskt göra saker igen.

Jag utreds för ADHD och autism så det kan ju vara komorbid depression som jag lider av.