Förälskad på jobbet, ej tillåtet

Ja, jag jobbar då på ett ställe där man inte får inleda förhållanden med "klienter". Men så finns det denna kille som jag verkligen inte kan sluta tänka på. Så fort jag möter honom så blir jag lätt nervös, fumlig och samtidigt glad. Jag brukar inte ha lätt för att bli förälskad men med honom så var det nåt som klickade från första gången jag såg honom. Jag tror inte det gjorde det för honom dock . Nu de senaste veckorna så har han kommit till mig och pratat mer och mer, och jag tycker det känns lite jobbigt faktiskt. Jag känner att jag inte kan vara professionell när jag känner så här.

Vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden heller, då sluta på jobbet inte är någon möjlighet - och jag vet ju inte ens vad han känner för mig. Antagligen ingenting alls, men idag så skulle han ge en sak till mig och smekte min hand med tummen när han gjorde det. Jag har även märkt att han tittar på mig ibland när han tror att jag inte ser. Vid såna här tillfällen så känner jag mig som fjorton år gammal, vilket inte är ok i om med mitt jobb.

Är det någon annan som varit i samma situation? Jag kan inte prata om detta med någon, då jag vet att både kolleger och vänner skulle tappa trovärdigheten för mig. För att göra saken ännu värre så är han ganska mycket yngre än mig.

Det beror väl på vad du jobbar med? Är du vårdare på en anstalt funkar det ju inte, men kärlek är kärlek och det är liksom inte så mycket att styra och ställa över.

Nu vet jag ju inte ens om "kärleken" är besvarad. Skriver det inom citationstecken eftersom det inte är kärlek, utan en lätt (?) förälskelse. Men ja - det är inte lämpligt för mig att ha ett förhållande med honom, och jag skulle få sparken direkt om det blev så.

Jag vill nog mest skriva av mig, eftersom jag inte kan berätta det här för någon. Det är väldigt jobbigt att ha alla dessa känslor inombords och inte få ut dem någonstans.

Ska jag försöka undvika honom så gott det går? Be någon annan i personalen att "ta hand" om honom? Men det verkar ju väldigt konstigt från min sida. Om det är någon som har en snabb lösning på att bli av med detta pirr i magen, så hör jag den gärna

Det här är en av orsakerna att kvinnor inte borde jobba på anstalt, socialtjänst eller inom psykiatrin. Men du är i gott sällskap av X-antal andra kvinnor, men du har åtminstone det goda omdömet att än så länge inte agerat på dina känslor. Kudos för det!

Är du på något vis anställd av KV så lägg omedelbart ner. Han har läst av dig och spelar på det, i bästa fall bara för att han är uttråkad, i värsta fall för att vinna saker på det.

Du är såklart inte den första personen som råkar ut för det här. Hör med din fackliga representant eller annan förtroendeperson hur det hanteras. Försök bli omplaceras på något sätt.

Edit: Om han är genuint intresserad så träffa honom när han nu inte längre är "klient" (vet inte vilket område du är inom) utan han är helt utskriven/utsläppt från er vård.

Är kvinnor en majoritet av detta? Det kanske stämmer. Jag skäms något otroligt över att känna såhär, jag trodde verkligen inte att jag skulle "råka ut" för detta. Självklart skulle jag aldrig agera på mina känslor, men jag kan säga att det är väldigt påfrestande att nästan dagligen vara i samma rum som honom.
Det kan mycket väl stämma. Nu känner jag mig ännu dummare. Men samtidigt var det bra att läsa det, för då kan jag intala mig att det är sant (troligtvis är det också sant) och på så vis "komma över" honom fortare.

Känner mig inte riktigt redo att ta upp detta med facket el. liknande.

Alright, du känner till situationen bäst.
Men se för fan till att det inte leder någonstans, för din egen skull. Du kommer bränna dig dels psykiskt men också på arbetsmarknaden i framtiden när du blir arbetslös. För det kommer du bli när det kommer fram.

Skydda dig själv. Han är inte värd det.

Det här kan se hårt ut men det är för din skull.

Ja de är det. Män med den graden av oproffessionalitet brukar synas tydligt och få sparken fort, det blir en kort yrkesbana för dem. Män med den dragningen söker sig nog hellre till yrken som lärare, präst och psykolog eller psykiatriker där de kan flirta med klienter utan att det märks på samma sätt och få mer tid i enrum med de de blivit kära/kåta i. Inte som plit vilket jag gissar att du är.

Visst, undantag finns ju alltid, men huvudsakligen är det ett kvinnligt problem i ditt yrke.

Jag vet, tack så mycket
Fast det är ju inte så att jag sökte mig till det här jobbet för att utnyttja folk. Detta har hänt en gång, just nu, och jag blev själv överraskad av mina känslor.

Min egentliga tanke med tråden var väl att höra om någon annan varit i samma situation, för det är väldigt jobbigt att inte kunna ventilera detta med någon.

Är du psykolog?

Been there, done that..

Har varit i samma sits som du två gånger. Den ena gången lyckades jag bromsa innan något anmärkningsvärt hände, men den andra gången kunde jag inte bärga mig. Det gick ändå bra och blev en härlig upplevelse, dock inte långvarig.

Var försiktig!!

Nej.
Vad hände den andra gången? Hade ni ett förhållande i smyg?