Det här med vad som är giftigt för djur.. (Katt tokig i russin)

Jag har funderat fram och tillbaka...
Husdjur och deras besatthet av saker som ska vara rentav giftigt för dom.

Har mött hundar som är tokiga i mat med t.ex. lök och potatis eller choklad, vilket jag iof inte tycker är superunderligt. Hundar verkar vara maniskt galna i att äta precis allt... Men just choklad är ju allmänt känt jättegiftigt för hundar - eller? Hade en vän som började gräla vilt med mig över detta, då hans familj tydligen haft en hund som åt choklad ganska ofta och levde ett gott liv tills den dog av hög ålder.

Men då mer relevant för just mig är väl att jag haft katter som gillat underliga grejer och jag har aldrig tänkt något vidare på det. Oliver, diverse brödsorter, russin, jordgubbssylt.. Men just i dagsläget har jag en katt som verkligen är helt jävla galen i russin. Kattjäkeln är kinkig som fan med allting, det måste vara en superspecifik kattmat på burk, specifikt märke och köttsort på fodret, ja tillochmed kattgodis är katten kinkig med.
Men russin, wow. Han kan klättra upp längs med benet för att få fatt i dom. Gnagt sig igenom förpackningar för att nå dom. Det är tydligen det godaste på planeten.

Så fine, jag brukade ge katten kanske 3-4 små russin om dagen. Tyckte inte det var någon biggie - tills jag blev utskälld/varnad att russin minsann är skitgiftigt för katter.

Vad jag funderar över är väl..
1. Borde inte djur ha någon inbyggd instinkt att inte äta saker som är rentav skadliga?
2. Hur vet man vad som FAKTISKT är giftigt för sina husdjur att äta - och vad som är mer... hörsägen eller dylikt?
3. Har du ett husdjur som gillar något otippat?

Vet inte varför djur ska automatiskt ha en instinkt och veta vad som är giftigt för dem, de lär sig oftast av sin djurmamma och övriga flockmedlemmar om de är flockdjur. I det vilda så skulle jag tro att det ibland händer att djur äter något olämpligt och jag tror de flesta VILDA djur är nog smarta att sätta illamående och magont i samband med det de ätit, undantag finns alltid men vilda djur går inte rakt av att jämföra med domesticerade djur. Vilda djur litar inte i grund och botten på människan så som domesticerade gör.

Råttor som är mycket smarta små djur, lever i flock där de alla har olika uppgifter. Det finns alltid någon råtta i ett råttsamhälle som är den som testar att äta mat om de hittar ett nytt ställe med mat eller något de inte känner igen. Resten av flocken äter inte den nya maten förrän en viss tid gått och de ser om test-ätaren mår bra. Solitärt/ensamlevande djur är antagligen mycket försiktiga med att äta något för dem okänt. Just vilda råttor som människan gärna inte vill ha i sin närhet är ofta mycket svåra att förgifta för att de lär sig relativt fort vad som är giftigt och de lär sig känna igen smaken och smakar det inte INTE illa så lär de sig genom att se hur "test-ätarna" mår, då byter de ställe där de letar mat. Lyckas man ge råttor förgiftad mat där giftet inte smakar något och maten annars verkar bekant för dem så kan man döda många råttor på en gång. Att det sen blir svårt att utrota råttor i tex. storstäder beror på att råttor har egna grupper där andra råttor är inkräktare, jag vet inte hur mycket de lär sig av varandras olika råttsamhällen och det är dessutom ofta invasioner med tusentals råttor och då påverkar det hur mycket de lär sig av varandra att fort upptäcka vad som är giftigt eller inte. (Andra möss av olika arter är inte lika smarta som råttor.)

Domesticerade djur, tex. katter och hundar lever i skyddad miljö även om de växer upp med sin djurmamma. Det blir människans plikt att lära djuren vad de ska och inte ska äta. Självklart så kan något giftigt smaka gott, så är det även för människan, vi känner inte om drinken på det skumma haket utomlands är spetsad med glykol ist. för sprit. Vi älskar tex. kanel, bittermandel, muskotnöt, linfrön, murkla, salt, lakrits osv. men det är i för stora mängder giftigt för människan.

Djur som älskar tex. russin skulle aldrig upptäckt att de gillar russin om de levde i det vilda, det är människan som introducerar mycket av den giftiga maten för våra djur, om en hund ser sin matte/husse äta något, varför skulle hunden då tro att det var giftig mat. Om katten vet att mat finns i skafferiet, varför skulle den förstå att viss mat där är giftig.

Tror också att domesticerade djur som hund och katt har förlorat lite av sin instinktiva försiktighet när det gäller tex. vilken mat de provar. Domesticering innebär att de i grund och botten litar mer på människan eller kanske mer korrekt är att de är mindre rädda för människan, de äter alla ur våra händer så att säga.

Hur man ska veta som människa vad som är giftigt för sitt husdjur är väl bara att googla och även fråga tex. veterinärer. Tvivlar du på att något är eller inte är giftigt, googla mer och läs alla bedömningar men jag skulle säga att finns det minsta tvivel så avstå. Hundar och katter behöver inte äta och smaka allt som vi människor kan äta. Tigger de och vill ha något gott så kan man ge alternativ som är säkert, hund/katt-godis som man då får gå och hämta om man sitter och käkar sin russinbulle i soffan.