Borde övermänniskor ha företräde i samhället?

Jag har länge fascinerats av tanken på ett system av stater där skatter och utjämningssystem (som välfärdssystemet) avskaffas och ersätts med en "medlemsavgift" med fasta summor för storleken S, M och L. Alla som vill vara medborgare måste betala åtminstone årsavgiften för S och få tillgång till basics (rättsväsende, grundläggande infrastruktur, skola sjukvård etc), medan den som betalar L får ett utökat förmånspaket (t e x bättre sjukvård och skola, slipper betala vägtullar etc).
Kan man inte betala ens medlemsavgifr S är man således utesluten och får snällt ta sitt pick och pack och lämna för en billigare stat.
Självklart ska man dock ha rätt att välja att betala avgift för någon som inte själv kan (om jag t e x vill betala ett S-medlemskap åt min hushållerska eftersom jag vill ha henne boende hos mig).
Alla tar ekonomiskt ansvar för sin egen (och möjligtvis sina näras) tillvaro efter egen förmåga.
Det skulle uppstå en konkurrenssituation mellan staterna så att de som är effektiva i sin statsapparat drar fördel av skalfördelar och kan hålla kostnader nere, och därmed göra sina medlemsavgifter rimligare för fler personer. De som lyckas sämre med det går rimligen "out of business" Om ingen kan eller vill betala för att bo där.

Det här är naturligtvis en fullständig utopi, och hade fått till följd att en enorm mängd "outcasts" hade gjort uppror och revolterat mot staterna a la "Hunger Games" troligen med rena rama apokalyptiska följder.

Men om man bortser från det tilltalas jag av tanken

Vi hade ju kunnat ha demokrati trots att vem som helst inte hade fått styra. Idag har vi ett system där folk tror att mannen på gatan hade kunnat styra dem. Så är det inte... Det är ofta strebers och politiska broilers som får politisk makt.

Det är också paradoxalt, att trots folk tror att de i regeringen hade kunnat vara vem som helst, så tror de att politiker vet mer. Folk ser politikerna som experter och har stor tilltro till dem. Visst klagar en del och det finns ett politikerförakt, men överlag litar folk på de som styr. Detta trots att politiker i höga positioner ofta inte har erforderliga meriter eller utbildning.

Min poäng är att antingen styrs vi av folk vars lämplighet är i nivå med gemene man, eller av de som är ännu sämre. Inget av det är riktigt bra och kanske ren tur att det inte gått helt åt skogen än. Många ifrågasätter också kraftigt de beslut politikerna fattat under de senaste decennierna. Man kan också se på om samhället har blivit bättre eller sämre? Kanske är det så att demokrati av den typen vi har bara kan fungera en viss tid?

Är alla ministrar verkligen experter (vilket de borde vara) inom sina diverse områden? Nej, de är politiskt tillsatta och har ofta ingen speciell kompetens. Sen finns naturligtvis utskott och riksdagsledamöter, men de vet inte mer än någon annan heller. Så vi styrs av okunniga, olämpliga och ibland rentav dumma människor. Därav att samhället ser ut som det gör...

Vad som är en övermänniska är ju också subjektivt. För mig skulle det vara en blandning av Buddha, Sokrates, Einstein, Salvador Dali, Bob Marley och Robert Gustafsson. Buddha hade inte gått med på att uppfinna atombomben. Genom dessa övermänniskor skulle alla svåra frågor inom politik och vetenskap filtreras. Läkare och vetenskapsmän kan ofta vara obalanserade och ha psykopatiska fascistiska drag.

Givetvis borde vi ha det, världen hade sett mycket bättre ut då.

Mvh.

Det fungerar inte sådär. Andra hade velat döda sådana människor just p.g.a avundsjuka som är så stark att dessa hade agerat fel mot dessa "Übermensch".

Tror absolut inte att någon som var intellekt och hade dessa egenskaper skulle självmant gå ut och predika, tänk själv.

Läser man Also Spracht så är ju Zarathustra inte en direkt kristallklar figur, men då jag läste den och funderade lite så ser jag nog Wittgenstein som den person som kommer närmast det jag såg i Zarathustra. Lite intressant med all näring som Nazisterna plockade ur Nietzsche. Fast Wittgenstein gillade inte det judiska heller, trots att han var en själv.

Om ni inte läst om Wittgenstein är en snabb googling värd bekymret. Finns fantastiska biografier också.

Ingen svensk som jag kan se kommer upp i Zarathustraklass. Möjligen Hans Rosling. Tror Nietzsche hade uppskattat Rosling.

Nej, jag tycker inte det.

Helt bortsett från etiska överväganden så tror jag på "wisdom of the crowds" som strategi för att minimera risk.

I bästa fall så kan din "övermänniska" säkert uträtta storverk för mänskligheten medan de "vanliga" tittar på TV etc.

Men i värsta fall kanske han löper amok (typ Hitler) eller gör ett avgörande tankefel som orsakar katastrof trots att tanken var god (typ Lysenko).

Miljoner "vanliga" som får fatta sina mediokra beslut i demokratisk anda kan aldrig orsaka den skalan av lidande, speciellt eftersom deras felslut tenderar att ta ut varandra.

Detta är en variant på Aristoteles argument för demokrati, och jag har hittills aldrig sett något bra motargument

Punkt 1: Övermänniskan är INTE ett väldefinierat begrepp. Allra minst hos Nietzsche.

Punkt 2. En klassisk konservatism är ett bra motmedel mot att någon form av personkulter skall påverka ett samhälle alltför omvälvande.

Men man kan tänka sig många smaker av övermänniskor som är ytterst värdefulla för samhället. Forskare, Entrepenörer, Ingenjörer, Ledare, Konstnärer. Men de måste hållas i schack.
Man kan tycka vad man vill om Immanuel Kant, men jag tycker han har rätt i "den eviga freden", där han framhåller vikten av att personer inte tillåts bli för dominerande. Demokrati och andra kollektiviserande mekanismer behövs för att föra in nytt och revolutionerande på ett kontrollerat sätt.

Fast är det inte redan så? Om man är smart så får man ju alldeles oftast en bra utbildning, bra jobb och bra med pengar samt valfritt antal relativt söta flickvänner.

Nu finns det relativt få personer som kan kallas övermänniskor på riktigt. Jag har mött några av dem, och skillnaden märks verkligen. Samtliga var framgångsrika till synes inom vilket som helst område de än hade lust med.