Gud fyller de tomma

Matteus 5:3
Saliga är de som är fattiga i anden.

Denna Bibelvers beskriver klart och tydligt att lyckliga är dem som är tomma inombords, därför att dem är istället fyllda av Gud. Ingenting annat än Gud är deras lycka.

Att fylla sig med allt annat än Gud tillfredställer inte, åtminstone inte så länge. Att inte fylla sig med något annat än Gud tillfredställer för evigt.

Gud är den sanna och eviga tillfredställelsen, och Gud fyller dem tomma.

Tror ni annorlunda? Berätta!

Iom vår sanna natur är Spirit tycker jag lycka och tillfredsställelse är irrelevant och det låter för mig som något som egot skulle fästa sig vid - så skulle säga att "vara gift med Gud" är tillståndet där man ser igenom egots ignorans (lycka och tillfredsställelse kan bara vara det utifrån att motsatsen existerar) och det leder till avsaknad av lidande, men likaså njutning.

Sluta ät av äpplet och det kommer automatiskt utveckla medvetandet och förbindelsen till Herren.

Egot söker efter tillfredställelse utanför sig själv men blir dock aldrig tillfredställt så länge.

Sann tillfredställse finns inombords och varar för evigt. Denna tillfredställelse kan bara komma när man är tom på allt annat som egot jagar.

Något fel på att vara evigt tillfredställd?

Om alla skulle ha denna inre eviga tillfredställelse skulle världen se annorlunda ut. Det skulle t.ex. inte finnas något behov av krig, därför att alla skulle ändå vara glada inombords. Det yttre skulle inte spela någon roll och man skulle låta det yttre vara ifred.


Intressant. Menar du att jag ska sluta samla på mig kunskap så att jag naturligt utvecklar medvetandet och förbindelsen till Gud?

Jag menar att vi är medvetande och intelligens (vilket Gud också är) som observerar vad vi är där medvetande och intelligens i sig självt inte är bundet till tillfredsställelse eller lycka utan det bara "Är", och därför skrev jag att för den som gift sig med gud (jag får ibland dela medvetande med Gud när jag mediterar så jag är inte ute och fantiserar kring detta) är tillfredställelse och lycka irrelevant - eftersom jaget är en slags illusion och det som följer här är att det finns ingen som kan vara lycklig eller tillfredsställd eftersom det finns ingen där som kan vara det eftersom det finns ingen där.

Du behöver inte hålla med om du inte vill, jag respekterar din åsikt lika mycket som min egen.

Nu förstår jag poängen.

Den som är ett med Gud har transcenderat tillfredställelse och lycka.

Jag har samma uppfattning som du ang. våran innersta identitet.

Samtidigt tror jag att sann tillfredställelse och lycka utstrålas från vårat innersta varande, så väl som kärlek, frid och förståelse.

Jadå, när människor korrumperas av egot kan ju ovanstående vara en beskrivning på vad avsaknad av egot skulle innebära för individen: tillfredställelse, lycka, kärlek, frid och förståelse m.m

"To be full of things is to be empty of God; to be empty of things is to be full of God." - Mäster Eckhart

I och med att våra begär och passioner dör tömmer vi oss själva på vårt ego och bereder plats för Gud.

Jag tror annorlunda. Jag tror inte ens Gud existerar. Jag fyller hellre mig själv med det jag vill, och är intresserad av.

Är ett utmärkt ordstäv att ta till när man inte vill att någon ifrågasätter något.

Finns tre verkligt bra ordstäv som man kan fundera över kring detta.

“Beware the man of a single book.”
― Thomas Aquinas

“Facts do not cease to exist because they are ignored.”
― Aldous Huxley, Complete Essays 2, 1926-29

“War is peace.
Freedom is slavery.
Ignorance is strength.”
― George Orwell, 1984

Dessa säger allt som finns att säga om detta ämne.
Till och med Thomas av Aquino en som betraktas som en av de främsta teologerna inom kristendomen varnar för de som saknar bildning och bara läser bibeln...
Det säger allt om hur farligt det är att sakna bildning, och det fattade man för 800 år sedan.

1. Vad betyder egentligen "fattig i anden"? Vad menar egentligen evangeliernas Jesus? Inte alldeles självklart att det skulle vara obildad eller utan andra intressen eller så. Själv ska han ju ha varit snickare, kanske rent av en väldigt duktig sådan. Dvs "fylld" med iaf de kunskaperna. Har inte "anden" med andlighet att göra? Om att vara ödmjuk speciellt när det gäller tron och inte högmodig och självtillräcklig som en farisé. Här är en liknande syn på saken (funnen med Google):
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/fattig.htm
Tog också reda på verserna som han hänvisar till där (Luk 18:9-14, Bibel 2000):

9 Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse:
10 ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare.
11 Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där.
12 Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’
13 Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’
14 Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Tullindrivaren påminner f ö om hur katoliker gör när de läser syndabekännelsen. Samband?

2. Vad menar du egentligen med "Gud fyller dem tomma"? Att Gud fyller dem SÅ ATT de blir tomma? Är det möjligen så att du vill säga att Gud fyller DE tomma (tills de blir fyllda av Gud)? Grammatik. Fast jag undrar faktiskt. Eller rättare sagt ser jag ju att du gör samma fel hela vägen med de/dem. Men just här blir det svårt att förstå vad du menar. Skriv "dom" om du inte förstår skillnaden. Eller möjligen "de" som nog iaf är lite mindre illa än "dem" om det används fel.

Så visst kan göra den tolkningen med.
Kanske inte så smickrande för de kristna.