Vad är skillnaden mellan en pojke och en man?

Kollade på Wikepedia och fann följande definition:

En pojke, kille eller gosse är ett barn eller tonåring av manligt kön. Ordet kommer från finskans poika, som betyder ’barn/ungdom av manligt kön’ eller ’son’. Åldern då en pojke övergår till att räknas som man varierar i olika samhällen, men ligger oftast vid tjugoårsåldern, vanligtvis i slutet av ungdomsålder.

Man är en beteckning på den fullvuxna människan med biologiskt hankön till skillnad från dels ett barn, en pojke.Termen "man" används dels avseende manliga biologiska könskaraktäristika, dels för de olika kulturella roller och förväntningar som hör ihop med manskönet, och ofta i båda betydelserna samtidigt.

Definierade vad som jag menar med termen "vuxen" gjorde jag i mitt första inlägg i tråden.

Vad har att vara man respektive kvinna att göra med då, om det inte är begrepp som bland annat definieras mot barn?

Fast det kan man göra och vara utan att för den sakens skull vara vuxen. Jag har börjat fråga folk i min omgivning om dom känner sig vuxna och gissa hur många som svarar ja på det? Just precis, ingen förutom osnutna 20-somethings.

Jag känner mig vuxen och har gjort i ganska många år, är 31. Det du beskriver är just ett samtidsfenomen som stör mig jävligt mycket. Vad är det för fel på vår generation? Varför är de flesta av dagens 80-90-talister osnutna? Varför vill man inte vara och se sig som vuxen, och framförallt, varför vill man inte ta en vuxens ansvar? Personligen ser jag det som feghet.

Känner man sig själv, tar ansvar för och styr sitt eget liv, varför skulle man INTE vara vuxen?

Fast nu har jag frågat folk i min egen ålder (35) och uppåt. Den senaste som delade min tes fyller 60 i år.

Jag har känt mig själv sen jag var 17 och har tagit ansvar för mitt liv sen jag var 19. Men inte fan var jag på något sätt vuxen då.

Varför då?

För att jag var en omogen snorvalp.

Varför vill du beskriva dig så när du själv säger att du kände dig själv och tog eget ansvar för ditt liv? Vad vill du uppnå genom att hävda dig inte ha varit vuxen, trots att du verkar ha varit det?

För att även om man gör det som enligt definierar en vuxen så var jag extremt barnslig och omogen. Bland annat. Man blir liksom inte automagiskt vuxen för att man flyttar hemifrån och börjar betala räkningar. Jag vill inte uppnå något särskilt med det, jag konstaterar bara faktum.

Jag vill gå så långt som att säga att det är ett stort steg på att vara en Man eller Kvinna att erkänna för sig själv att man inte är vuxen alls utan på det stora hela bara äldre.

Men på vilket sätt får du ihop att vara barnslig och omogen med att ta fullt ut ansvar för ditt eget liv?

Vad är poängen med att hävda att ingen är vuxen? Menar du alltså att det är samma ansvar som åligger barn och vuxna, att det inte finns något så kallat vuxenansvar? Vem i hela helvete ska ta ansvar för världen, om alla kan slå ifrån sig med att de inte är vuxna?

Vad är det i begreppet "vuxen" som du inte kan förlika dig med att vara?

Det ena utesluter ju inte det andra. Eller jo, enligt din definition så klart men att vara omogen har ju mer med hur man är som person än huruvida man tar ansvar och what not att göra, i alla fall i min bok.

Jag hävdar inte att ingen är vuxen och angående ansvarsbiten menar jag absolut ingenting. Vad jag säger är att dom i min bekantskapskrets som jag har frågat inte känner sig som "vuxna".

Men vad betyder omogen ör dig då? Vad betyder att vara vuxen, om termen är frikopplad från ordet ansvar?