Hemmafruar lyckligare än övriga kvinnor!

Inte då! Som framgår av artikeln så är omfördelningssystemet till nytta för kvinnor oavsett ekonomisk nivå, dvs oavsett om kvinnor jobbar eller inte, oavsett om de har hög lön eller inte. Sedan är det förstås helt avgörande om man ser män och kvinnor som individer enbart, utan något gemensamt sammanhang. Om man istället ser familjen som ett gemensamt projekt så framträder en annan bild; då blir det hur samspelet fungerar som är avgörande och då kan man mycket väl förstå att en inte obetydlig andel av kvinnorna skulle vara lyckligare om de kunde ägna hem och barn sin fulla uppmärksamhet.


Du har rätt både i det historiska konstaterandet och i fråga om den materialistiska problematiken. Materialisterna tenderar att materialisera allt, även relationer och barn. Man påminns om citatet som tillskrivs Oscar Wilde: "Vad är en cyniker? En man som vet priset på allting men värdet av ingenting."

Familjevärden är inte så enkla att omsätta i pengar.

Män betalar inte för kvinnor. Män betalar extra för att kvinnor ska gå hemma med barn (så även deras egna barn) och detta "extra" (mer än kvinnor) betalar de just för att det är kvinnorna som tar huvudjobbet med barn fortsatt idag.
Börjar män ta huvudjobbet och låter kvinnor lönejobba mer, så skulle du få omvänd sits.

Hur mycket måste man skaka uvar innan mynten trillar ner? 1 dag, 3 veckor eller 2 år?

Samhället ser oss som individer, skattemässigt, pensionsmässigt och juridiskt.

Och säg mig, varför är det bara kvinnor som ska se till familjen som ett "gemensamt projekt" och bli "lyckliggjorda" och inte likväl män? hmm?

Som jag ser det , så de enda som skulle bli "lyckliga" av att kvinnor offrade sina liv, karriärer och personliga utveckling på familjealtaret så män kunde fortsätta business as usual utan napp och blöjbyten är män och ingen annan.

Så intressant du jämför alltså hemmafrujobbet med aupair.

…inser du hur avslöjad du blev just där?

Det var snarare din jobbeskrivning som stämde bättre in på en au-pair än en hemmafru.

Staten, inte samhället, ser oss ofta, men inte alltid, som individer. I vissa familjerättsliga avseenden är vi familjer, och i nationalekonomisk mening är vi "hushåll" oaktat antalet "hushållsmedlemmar". Men individualismen är ett politiskt ställningstagande, vilket kan ändras. Tidigare sambeskattades gifta makar, det skulle kunna återinföras, till exempel. Man behöver inte betrakta den nuvarande ordningen som den enda tänkbara. Pensionspoängen har jag enligt tidigare kommit med ett konstruktivt förslag på.

Du får nog skaka om uvdunet rätt ordentligt innan det trillar ner några mynt. Vi uvar är både tjuriga och visa, så vi övertygas inte så lätt om moderna märkligheter, t ex att det skulle gå att rakt av helt byta könsroller. Många kvinnor resonerar nog som min hustru, att moderskapspenningen är en form av kvinnlig rättighet som förvärvats genom det besvär som barnafödande innebär, och således inte skall fördelas lika mellan föräldrarna.


Jovisst, män och kvinnor har lika ansvar för familjens trygga utveckling, men det betyder inte att uppgifterna behöver vara lika, eller lika fördelade. "Equals but different" för att tala i utrikiska termer.

Tjuriga? ja, visa? nej.

Ingen som säger att vi ska byta könsroller rakt av….vi ska skita i könsroller och istället ta de roller vi vill och passar till som individer samt dela allt tråkigt ingen vill.

Fast denna "kvinnliga rättighet" är ju en ekonomisk katastrof för just kvinnor, så hur skulle det kunna vara en belöning för sveda och värk?

En rejäl pensiosngrundande föräldrapenning motsvarande lönen till 100% samt ett fett + när man söker jobb hade funkat bättre som belöning.

Nu råkar jag ju vara gift, men även om jag inte hade varit det så hade jag aldrig inlett ett förhållande med en person som inte förstår skillnaden mellan en äkta make och en hushållerska. Återigen ligger problemet hos dig. Hemmafruar är lyckligare.

Snarare hjärnspöken, även om du säkert kan hitta en och annan knarkare/troll som gillar att provocera. Men vi väljer ju vilka vi vill uppmärksamma.

Det tror jag både är omöjligt och oönskat. Istället bör vi agera så att våra könsmässigt betingade uppgifter värderas rimligt lika, vilket inte enbart betyder i ekonomisk mening.


Låt oss vara realister och istället för att tvinga mödrarna från hemmet, istället uppvärdera ansvaret för hem och barn. Det är ju inte så att det är oviktigt, tvärtom.

värdering har i alla tider visats just genom ekonomisk ersättning.
Finns liksom skäl till att högt betalda yrken har hög status. Precis som det finns skäl till att de absolut tristaste uppgifterna i samhället just tilldelats underordnade grupper (och knappt belönats) som slavar, trälar, invandrare, socialgrupp 3 och kvinnor.
Och sorry men det lär du knappast kunna ändra på, ända som kan ändra på detta är att vi tar bort klass/ etnicitet och jepp! kön ur ekvationen.
Med andra ord män får vackert ta hand om sin egen disk, tvätt, matlagning och blöjbyten.

Varför tjafsar du så med mig? Det går ju inget bra för herr uven, du får alla dina "tupp" fjädrar på skulten i total kaos.

Nej det kallas för minne att man läst saker innan som folk tycker och tycker att det var bra åsikter.
Jag tror inte kvinnor passar som en hemmafru det är många som inte passar som det. även om en del gillar det. Ska man skicka resten till psyket eller?
Den studien är inget tillräckligt underlag för att hemmafruar skulle vara lyckligare om man ska vara seriös.

Varför skulle vi ta bort klass ur ekvationen? Då får vi ett marxistiskt helvete där det blir meningslöst att anstränga sig och prestera. Ett fruktansvärt samhälle!

Men, så kommer det så klart inte att bli. Varken män eller en majoritet av kvinnor vill heller ha det på det sättet, utan det tycks istället som att för många kvinnor så finns det en djup livskvalitet att få ägna sig just åt hem och barn. Fullt förståeligt!


Någon måste säga emot och stå upp för goda, traditionella familjevärden som bygger ett bra samhället både för män, kvinnor och barn. Och gärna att vi svenska män får litet uppskattning någon gång också.