Jag HATAR djur men älskar DÖD

Ja precis, jag har ju ett medvetande som säger åt mig att det är fel.
Kanske ska jag bli jägare som någon här föreslog.
Då skulle jag kunna både äta och stoppa upp dem, plus att det också skulle vara fullt lagligt.

Det är inget fel i jakt eller att ta död på djur, och jag tror säkert att du skulle tycka om det, men i första rummet tycker jag att du ska bearbeta lusten att skada andra djur eller människor. Det kommer inte bli något bra med jakten ifall du är ute efter att skada.

Vart skulle jag kunna vända mig?
Dessa tankar har funnits med mig länge och jag har aldrig vågat prata med någon.
Min man vet visserligen men inte ens han delar riktigt min bild av detta trots att vi till större delen är lika i sinnet.

Jag har alltid haft en svår relation med djur. I ena stunden kan jag gilla dem och i andra bokstavligt hata dem. När jag var liten lekte jag både med döda och levande djur. Min familjs katter var ofta min räddning för det var dem enda som jag kunde leka och umgås med när jag var ensam. Min mamma brukade ibland slå våra katter och trigga dem till att slåss med varandra. Hur dum och hemsk jag än tyckte att min mamma var så kunde jag inte låta bli att faktiskt njuta av eländet och enda sedan dess har jag haft svårt för djur, ja till och med allt som är levande. Jag känner ofta ett starkt hat mot allt som är levande (även mot min egen existens).

Jag har alltid varit fascinerad av döden och jag ser fram emot den dagen jag själv dör.
Tills dess så omger jag mig så mycket jag kan med död. Jag samlar på djurkranier, jag plockar upp djurlik (för att känna den ruttna stanken) och ibland så skaffar jag mig lite djurblod som jag ibland dricker utav eller använder till spirituella syften.

Vad anser ni om detta?
Har jag en grav störning?