Söker hjälp: kan jag bli påtvingad läkemedel? (ändr. rubr.)

Jag ska söka mig till hjälp nu efter att jag misslyckats att ta mig över ett större hinder. Mitt misslyckande gjorde att jag börja må skit, jag fick för första gången självmordstankar.

Jag undrar om jag nu är ärlig med att berätta om mitt mående, inkluderat självmordstankar, kan jag mer eller mindre bli påtvingad något läkemedel som gör mig avtrubbad? För vidare behandling eller så.

Självmordstankar är ofta grund för tvångsvård. En läkare gör en bedömning.


http://landstingetsormland.se/extra-...ara-patienter/

När jag sökte hjälp blev jag inte påtvingad något trots att jag hade självmordstankar. Jag var ärlig och berättade om graden på dem, och läkaren bedömde inte att jag var så pass farlig för mig själv att de behövde tvångsvårda mig (LPT). Jag berättade att jag hade tankar på självmord och sätt att göra det på men att det inte fanns någon riktig planering för det. Samt berättade om mitt mående osv.
Jag fick erbjudande om medicin men påtvingades inte det, valde själv att prova och se om det hjälpte mig.

All vård och medicinering har varit helt frivillig efter dess, trots att jag upprepade gånger har haft självmordstankar, självskadebeteende (skurit och sytt ett antal gånger under min tid inom psykiatrin) och berättat om det.
De kan aldrig (förutom då vid LPT som sagt) tvinga dig till vård utan det bygger helt på din egen vilja.

Jag slutade självmant med mina antidepp för att jag tjatat på min läkare under 6 månader om att jag ville sluta men han tyckte att "de gör ju ingen skada så varför sluta?".
Så jag sa ärligt till honom att jag tänkte sluta hämta ut dem, och gjorde det. Då fick han ju acceptera att jag inte ville ha medicineringen, och när han dessutom insåg att jag hade haft helt rätt i att medicinen inte gjorde ett skit för mig skämdes han lite.

Våga berätta allt. Det är skitsvårt, men värt det i slutändan. All grund i vård är frivillighet så man kan mycket väl vara riktigt illa däran men så länge man går med på allt så är det lugnt. Jag har varit nära ett LPT, varit inlagd "frivilligt" men förstått på plats att visst kan jag åka hem när jag vill, men då kommer jag bli hämtad och ett LPT vill jag inte ha.

Apropå mediciner finns det rätt mycket olika idag, jag är iofs bipolär typ 1 men det har bara varit i den första allvarliga fasen med psykoser och självmordsplaner när jag varit inlagd som jag trubbats av med mediciner. Främst för att få ner mig och sova. Därefter medicineringen ställts in bättre.

Jag förstår inte den här rädslan för medicinering, hellre medicinera och överleva än att fega ur inför vård och medicin, och kanske då till slut få en impuls.

Ta dig i kragen. Självmordstankar är inget farligt. Tar ofta flera år efter att ha självmordstankar varje dag innan man gör det. Kan vara skrämmande första gången.

Du skall inte söka "hjälp". Det finns ingen hjälp att få inom psykiatrin. Bara värdelösa piller och elchocker.

Som sagt ta dig själv i kragen, det är ingen mening att söka hjälp psykiatrin har ingenting att komma med om det inte är så allvarligt att du måste låsas in

Själv medicinera med alkohol om det hjälper, annars prova typ meditation eller liknande.

Om du är mycket deprimerad kanske du inte bör vara ensam.