Utsättning av Aplrazolam med Diazepam - Min resa

Jag har redigerat mitt inlägg.

Svårt för mig att sätta mig in i din sitution. Du har väl inga självmordsplaner nu? Varför blir det för dyrt? Jag väljer 10mg Diazepam före 1mg Xanor. Det är sant, jag anser Diazepam 10mg är mer anxiolytiskt än 1mg Xanor, verkar dessutom längre tid. Men är man ingådd längre tid på Alprazolam kanske det är annat. Jag önskar att Klonazolam skulle bli läkemedel istället för Alprazolam, den skulle vara lättare att sätta ut och byta ut Alprazolam mot än Diazepam verkar det som.

Jag gick dock från höga Xanor-doser till lägre Stesolid-doser på ganska kort tid och det funka bra (utskrivet av läkare). Tycker helt enkelt Diazepam är bättre. Upplevde inget annat än pirr i kroppen och en liten benägenhet att ta en extra 10mg för att få bort det. Sen har Diazepam fler aktiva metaboliter än Nordiazepam, som Temazepam och Oxazepam. Vilket är mycket bättre än Alprazolams, "inaktiva wannabe aktiva pirrmetaboliter".

Så kan du byta 2.5mg Xanor mot 25mg Diazepam till och ekonomin funkar för det så försök med det, dessutom får du ju viss ackumulering efter ett tag av Diazepams metaboliter som hjälper till efter ett tags användande, men inte mer än modersubstansen, dvs Diazepam. Jag tycker Xanor är överskattat faktiskt, men medveten om att många tycker den är jobbig att sätta ut. Jag tyckte inte det.

Uppdatering

Jag kommer att sätta ut Alprazolam med 0,5 mg var 4:e dag. Under den tiden kommer jag att stå kvar på Diazepam 30mg/dag. Anledningen till att jag att jag tvingas sätta ur Alprazolam så snabbt, är pga extremt dålig ekonomi, det fattas pengar till mat.

Sedan är planen att minska dosen Diazepam, hur det ska gå till har jag inte bestämt ännu, det är helt beroende på hur många piller jag har kvar.

Jag kommer inte att vara aktiv på forumet under denna nedtrappningstid.

Vi ses på den andra sidan.

Uppdatering

Jag är nere på 1mg Alprazolam/dag och 30mg Diazepam. Jag mår inte bra, mer ångest, orkeslös, osv.

Jag köpte ju Akrylfentanyl förra månaden av rädsla att inte få mina mediciner i tid, ifall jag skulle behöva uppsöka beroendeakuten. Självklart var jag ju tvungen att testa (bankar mig själv i huvudet och säger dumskalle), jag blev väldigt snabbt beroende, under 2 veckor konsumerade jag ca 60 tabbar och 2 sprayflaskor. Jag blev förälskad i tabbarna, jag mortlade dem till ett pulver och snortade och mådde super i ca 2 timmar. Det påminde mig om mina opiumdagar i Indien 93-94. Flaskorna spädde jag ut med vatten och trappade ut med, när akrylfentan blev klassad.

Man kan ju inte säga att det går sådär jättebra för mig, men bra att akrylfentan blev klassad, den hade fått mig på fall.

Nu har jag megaångest igen, har beställt bensodiazepiner till fortsatt nedtrappning, men har inte fått något bekräftelsemail från shoppen ännu. Så samma sak som förra månaden, rädsla för att behöva uppsöka beroendeakuten nästa vecka. Men nu mår jag så pass dåligt, så mycket stress när man handlar svart, liten budget, vänta på mail, vänta på posten, osv.

Ångesten håller på att äta upp mig, vet inte hur länge till jag orkar, utan stöd, så kanske beroendeakuten blir ett alternativ. Jag vet ju vad jag har att vänta mig i beroendeakutens väntrum nu.

Gud jag inser verkligen hur jobbigt du har det nu Doleo.. jag önska jag kunde stötta dig. Men jag har aldrig varit beroende av benso oavsett min höga tolerans..
Och akrylen är en riktig fälla man fastnar med den så lätt..

Jag finns här på pm om du vill prata.. all lycka till dig. Du kommer klara utsättningen även om det är helvetets helvete det du går igenom

Tack Ghurpi, jag har skickat ett pm till dig.

Annars så kan jag bara säga att "vänta på posten" ångesten håller på att ta kål på mig. Den blir värre och värre ju lägre doser jag kommer ner i. Jag går redan genom i huvudet hur jag ska ta mig till den akuta beroendekliniken, vad kommer att hända där, osv, osv....

Jag var i samma sits, väntade på brev från BB, för ca 1,5 år sedan. Jag hade tagit tramadol dagligen i ca 8 år, och sakta men säkert arbetat upp en enorm tolerans, så att jag bara höll mig "frisk" på doser upp emot 1g tramadol per dag. Eftersom jag inte kunde få tag på tramadol på annat sätt än internetshoppar, just då bara BB, tvingades jag till CT då brevet från BB aldrig kom. Det var ångest, smärta- ett rent helvete bokstavligt talat. Men, det fick mig att sluta med tramadol. Totalt avskräckt. Idag minns jag fortfarande känslan av att vara så utsatt. Och att vänta på brev med jätteångest, eftersom brevet kändes som skillnad mellan liv och död eftersom jag var så enormt beroende.

Brevet kom men först efter sisådär 2 månader. En siffra i postnumret var felskriven, och det hade orsakat en så lång försening. (Postnord...). Nu är jag glad att jag slutat, men ct efter ett så långt beroende önskar jag verkligen ingen. Det var riktig tortyr.

Hoppas verkligen att du får ditt brev imorgon, lider med dig!!

Tyvärr saknas alla förutsättningar för att du skall lyckas med vare sig nedtrappning
eller någon form av varaktig drogfrihet.

Drogen är i centrum, du har uppenbarligen ingenting som kan fylla ditt
liv om den eventuellt försvinner.

FÖR att uppnå en total drogfrihet måste man nå den s.k botten, det innebär
att ALLT är bättre än att droga.

Jag köper din beskrivning av beroendeakuten, men kom ihåg att håller man på att dö
av drogerna, så sitter man inte i väntrummet och tycker att alkisarna är skräniga.

Din s.k diagnos ställer jag mig frågande till, du har helt enkelt svårt att leva livet, lär dig det !

Att år efter år, sitta i sunkig lägenhet, söder om söder och vänta på soc-bidraget/pensionen
för att kunna köpa piller som hjälper dig att överleva dagen känns inte värdigt

Mvh

Nu skiter jag i det här, kommer inte min beställning i tid, so be it. Det blir "cold turkey" för mig, och om jag dör på kuppen, lika bra det, för jag är verkligen trött på livet, jag har levt tillräckligt länge, det enda som håller mig vid liv är levnadsinstinkten.

Min resa tar slut här.

Om det ändå känns som om det är slut kan du ju lika gärna ringa vården. Då har du mer att vinna än att förlora. Har du några syskon, är du förälder?

Lider med dig!
Från en beroendeakut kan du få remiss till nedtrappning antingen i öppenvården eller på avdelning. Du blir kallad till ett bedömningssamtal med läkare och sjuksköterska där ni går igenom vad du tar, hur länge osv, och de bestämmer ihop med dig vad som är lämpligast, öppenvård eller slutenvård på avdelning. Men man måste ha motivation för att klara detta! Det verkar som att du verkligen vill sluta?! Du har allt att vinna på det, jag lovar. På öppenvård kan du bla få stödsamtal hos sjuksköterska varje vecka, samt ev annat stöd du behöver.

Du måste bara se till att få hjälp med tabletter tills du får komma till beroendemottagning. Jag vet bara inte hur beroendeakut eller psykakut ställer sig till det.

Okej, jag fick mitt paket i tid, men jag har befunnit mig i sådan hög ångestnivå i 3 dagar nu, så jag orkar inte skriva så mycket.

Planen är att fortsätta nedtrappningen, först Ksalol, det är bara 1mg kvar. Sedan Diazepam, enligt min psykiatiker på den öppna beroendekliniken jag har är inskriven på, sedan 1år tillbaka. Så tyckte han att en minskning med 5 mg Diazepam per vecka var att rekommendera.

De här 3 dagarna, har blivit ett "wake up call" för mig, jag tror inte jag klarar av att gå igenom samma sak nästa månad. Inget mer "strul" med andra preparat, nu ska bensodiazepinerna trappas ut till zero.

Jag kommer inte att vara särskilt aktiv på FB under den tiden, jag har en självdestruktiv sida av mig själv, som lätt dras till det negativa.

Tack till alla som brytt sig, stöttat, mina vänner.

Jag återkommer med en uppdatering senare, vet inte när, men den kommer.