Citat:
Det hr r en riktigt djvla bra frga som hugger ett spett in i vr frstelse om vrlden. Jag har inget bra svar men vill ge en betraktelse ur mina "gon".
Nr ett barn har ftts och ppnat sina gon skapar barnet ordlsa koncept om verkligheten: en "hand", ett "leende", ett "brst". Koncepten existerar ordlsa i barnets hjrna och fr lngt senare namn. Fr att det hr ska fungera krvs kort-tids och lng-tids minne, och minnet mste vara visuellt snarare n verbalt.
Nr vi vuxit upp och absorberat sprk stter vi ord som etiketter p vra bilder; de kompletterar varandra. Ord kan representera abstraktioner vi inte kan se men nd frst. Omvnt kan jag se saker jag inte kan stta ord p. Vi har av evolutionen ftt frmgan att se. Den hr frmgan fregr sprket. Nr vi drmmer (tminstone gller det fr mig) ser jag bilder snarare n ord.
Det hr r mitt korttids och lngtids minne som manar fram exempel p hur verkligheten kan eventuellt vara baserat p tidigare erfarenheter.
Nr jag mediterar med slutna gon kan jag mana fram flera subtila minnen om syn, lukt, hrsel och knsel. Anledningen till det r att jag r ett dggdjur som tidigare endast haft mina sinnen till hjlp. Nu har jag mjligheten att betrakta mina minnen med slutna gon och d r det naturligt att de har ungefrligen samma egenskaper som de gjorde nr jag upplevde dem.
Hur ska jag annars kunna frst verkligheten.