Webbfrågan: Evigt liv?

webbfrågan
Skulle du vilja leva för evigt?
Ja 50%
Nej 50%

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?formname=492135&formtype=default_for m_type&pollanchor=pa492135&choice.type=SELECT&redi rect=%2Fsvt%2Fjsp%2FCrosslink.jsp&d=32319&choice=0 &hasVoted=false&hasCookies=true&submitError=&#pa49 2135

Bara 50%, då har nog folk inte fattat frågan.
Det intressanta är att få välja själv, hinna prova nya länder etc. Eller säga adjö vid 70 om man är dödstrött på livet.
Nu står bara hoppet till Cryonics eller att hänga med i väntan på det nya.
I USA kan det väl vara svårare med alla vapen, emot en dödande kula eller dödsolycka hjälper inget än så länge.
Roy L Walford kan man söka på, han började skriva om detta för länge sedan och testade med svältkurer.

Sedan är frågan om vi ska satsa pengar ex. på detta, eller jättelika bistånd till andra länder, bidrag till folk som kommer hit och kostar 10 gånger mer, eller ex. alkoholskador som kostar hälften av det senare?

Personligen och sannolikt de flesta håller nog med, att vi ska satsa på våra egna liv först och skänka bort frivilligt av det som blir över.

Folk kommer aldrig leva för evigt. Hade universum varit statiskt med en Gud som då och då fyllde på solen med väte och skyddade planeten från atombomber, asteroider och istider så är chansen något större. Ärligt talat har du nog större chans att hoppas på evigt liv på ett filosofiskt plan eller genom någon slags religion.

Men visst, att leva för en väldigt lång tid kan bli möjligt om kanske 100 år då man lärt sig kopiera nervbanor så man kan byta kropp men behålla ett eget medvetande. Där har cryonics en möjlig framtid, det kan jag medge. Men att prata om evigt liv i ordets sanna bemärkelse är lite löjligt.

Sen är det kul hur du smyger in invandrarkritik i en debatt om vetenskap. But that's just flashback

Utan att gå in alltför noga på det så tycker inte jag att det är önskvärt att leva hur länge som helst. Man skulle av praktiska skäl vara tvungen att skaffa barn väldigt sent, eller inte alls, och vore det eftersträvansvärt? En livslängd i krokarna av 70 - 90 år tycks mig rätt lagom.

Jag skulle inte säga nej till att få leva tills man tröttnar.

Universum är rätt stort, och rätt många människor kan avlivas för att ge plats bara på denna planet. Och om man får många barn så påverkar ens egen överlevnad inte hur snabbt befolkningen ökar särskilt mycket. Dessutom så skiter jag väl i om andra blir lidande för att min avkomma ska få lebensraum...

ja kanske är 70 - 90 år lagom men dock hade jag velat vara "20-25 år" tills jag fyller 100 och dör... tror inte det är nån höjdare att vara gammal...

Alltså det här med evigt liv är en fråga som man måste ställa sig själv flera gånger innan man kan svara...

En människa kan nog aldrig få "evigt" liv, om vi inte redan har det på ett spirituellt plan som vi inte förstår.

Om vi nu säger att vi är biologiska robotar så är evigt liv omöjligt.

Dock kan man förlänga en människas liv här på jorden, och i framtiden så kommer man kanske kunna leva här i tusentals år.

Hade jag idag fått ett erbjudande om att göra det så hade jag nog gjort det. Tänk bara på vad man kan åstadkomma, lära sig och uppleva under denna tid. Och dessutom utan att känna att man alltid måste ha så brottom med att lyckas. Man skulle kunna se världen på ett helt nytt sätt, leva sakta och alltid tänka igenom saker.

Och tänk så många Fantomen-tidningar man skulle hinna samla.

Var någon som såg på svt om telomerer på vetenskapsmagasinet för ett tag sedan?

Där fick man stifta bekantskap med en skäggig kille som kämpade för att åstakomma förlängt liv.

Angreppspunkten är som sådan: människans DNA är linjärt och har därför ändar. Pga DNApolymeras-egenskaper förkortas varje kromosom teoretiskt sett en viss bit för varje DNA-replicering alltså celldelning. Men i kroppen finns ett visst enzym (telomeras) som kör på en viss repetativ sekvens på ändarna så att förkortning hindras. Ändå sker långsiktig förkortning av kromosomerna varvid evigt liv just nu ligger nära telomerasforskning och genterapi med just telomeraser. Tydligen är telomeraset i cancerceller extra effektiva.

Ville bara berika disskusionen...

Inte bara det

Därifrån är min länk

Evigt liv kanske bli lite tråkigt efter några miljoner år. Dessutom blir det svårt att ha riktigt kul om några hundra miljarder år när materian i universum glesnat ut ordentligt och t.o.m. neutronerna blivit sällsynta p.g.a. inre sönderfall.

Varför tror du att ditt medvetande kan kopieras genom att man bygger nervbanor? Om man bygger en kopia av dig, tror du att du upplever det som kopian upplever då? I så fall vore det ju kopian som blivit medveten, men det har ingenting alls med ditt medvetande att göra. Det kanske existerar exakta kopior av dig nu, förr eller i framtiden i en annan galax, konstruerade av extraterrest. Men vad skulle det ha för betydelse för dig? Det skiter väl du i?

Vidare så vad jag vet har man aldrig lyckats mäta medvetande objektivt. Det är bara jag själv som för mig bevisligen är medveten. Andra må bete sig som om de vore medvetna, men det går inte att mäta på något sätt. Jag kan inte bevisa för dig att jag är medveten. Subjektiviteterna, om det finns fler än mig, tycks inte klara av att kontakta varandra, att bli intersubjektiva.

Vid närmare eftertanke så inser man att medvetandet, alltså själva upplevelserna som de fem sinnena, känslor, tankar, balanssinne, smärta etc, är det enda som ovedersägligen existerar. Att det skulle finnas rum och materia är ju bara en ide (vilket i sig är en upplevelse) som helt och hållet härletts från andra upplevelser. Om det existerar materia, varför kan jag då inte få direktkontakt med den, utan hela tiden bara med upplevelser? Dedt känns inte alls trovärdigt det där med att det skulle existera nåt annat än mina upplevelser.

Buddismen tror väl att när man går in i "Nirvana" så har man nått en existens som vi inte förstår.Varken liv eller död utan någon oförklarlig tredje dimension.Låter ganska långsökt men ändå lockande.