Nu är inte jag homosexuell, men generellt skulle jag säga att för oss samlade nördar och Aspergers, så bestäms om vi har något att göra med postmarxister/identitetsfäktare/extremvänstern/sjuklöverismen av begåvningsnivån. Hög begåvningsnivå är helt enkelt helt oförenligt med det, speciellt om man är Aspergers (d.v.s. har en drift att vara intellektuellt hederlig och ha en god moral), är vetenskapligt lagd och/eller har specialintressen som berör t.ex. kunskap om människor och samhället, d.v.s. faktiskt vet och begriper något om något.
Jag har för övrigt tagit upp detta med bl.a. aspiesar (på nätet, då jag inte vet om att jag någonsin skulle ha träffat en annan aspie i verkliga livet, då jag har levt ett ganska "normalt" liv och fick min diagnos relativt nyligen) och av naturliga skäl togs det inte emot väl av några (huvudsakligen kvinnliga) aspiesar som nu har lägre begåvning (d.v.s. någonstans runt den genomsnittlige svenskens). Eftersom de nu var böjda åt identitetsideologin, så gillade de inte heller att få veta att man kanske riskerar annorlunda behandling och det även i sig innebär annorlunda upplevelser att ha ovanligt hög begåvning, inte bara att ha Aspergers. Jag poängterade bara den dubbla sociala pressen man utsätts för i Sverige när man är högbegåvad och därför av naturliga skäl inte kan köpa de ogrundade, i regel bevisligen falska, samt dessutom ologiska och rätt och slätt efterblivna trosdogmer som propageras i den svenska offentligheten och som alla förväntas underkasta sig, samt där olydnad gentemot det inte sällan kan efterföljas av diverse sociala eller officiella repressalier.
Det lustiga är att jag tror att de just i första hand kände sig lite sårade i sin offermentalitet, som ju alltid finns med som en del av identitetspolitiken i form av feminism, antirasism o.s.v. Det är i och för sig inte svårt att se varför en del aspiesar gärna skulle dras till sådant, då de oftast har någon slags erfarenhet av att ha blivit offer (t.ex. för mobbning, utnyttjande av andra o.s.v.), samt att dessa trossystem ger samtidigt en slags moralisk frigörelse från att försöka se och försöka förändra sin egen roll i allt det som inte gör ens liv perfekt (som aspie har man ju redan ofta redan problem med att förändra den sociala situationen och det krävs mycket mer arbete och uppoffring för det, så om inte ens "normala" människor ofta orkar försöka göra något åt det, så...).
Men jag menade det hela som ett konstaterat faktum och som något man måste vara medveten om ifall man vill syssla med många saker i Sverige, som att skaffa sig en utbildning, om man vill syssla med forskning o.s.v. Jag ser ingenting konstruktivt med offermentalitet, tvärtom. Det kan ju högst ge känslomässiga fördelar om man har redan beslutat sig för att inte förändra något med en själv och sitt eget liv. Dessutom kännetecknas en del begåvade aspiesar av en revolutionerande förmåga att tänka självständigt (oförmågan att lära från andra hur man ska tänka och lära sig saker, istället för att göra det på sitt eget sätt är väl handikappande i vissa situationer, men har även lett till revolutionerande upptäckter och nya tankesätt) och har den eventuella potentialen att lyckas skapa något unikt inom olika vetenskaper, olika konstformer o.s.v. Det ligger inte i sådanas intressen att omfamna en ideologi som är kollektivistisk, fientlig mot allt (från det politiskt accepterande) avvikande, som generaliserar in absurdum kring hur människor av en viss grupp är och som uppmuntrar att alla ska tänka och agera utifrån en minsta gemensam nämnare (som alltså intellektuellt ligger t.o.m. under den genomsnittliga människans förmåga, d.v.s. man hyllar och eftersträvar inte ens medelmåttighet, utan rätt och slätt efterblivenhet). Det är rimligtvis inte en ideologi att omfamna om man är extremt intelligent, självständig i sitt tänkande och i övrigt är närmast som en utomjording bland alla människor...
Edit: Sedan är långt ifrån alla nördar aspiesar och alla aspiesar är inte nördar, men det finns ju onekligen någon slags statistisk koppling mellan dessa. T.ex. har jag i högsta grad en del "nördiga" intressen, inte minst mitt intresse för vetenskap, men brukar aldrig uppfattas som nördig av min omgivning. Speciellt kanske det beror på att mitt nördiga intresse är allt levande och allt som hör därtill (biologi, etologi, genetik, beteendevetenskap, neurologi, (empiriskt grundad) samhällsvetenskap, historia, kriminologi, diverse konst och kultur o.s.v.), medan aspiesar och nördar ofta ses intressera sig antingen för tekniska saker eller det mer abstrakta, istället för det organiska. Jag kanske inte är en nörd utanpå, men jag är ganska nördig i hjärtat.
__________________
Senast redigerad av Europe 2016-05-25 kl. 07:33.
Anledning: Edit
