Ångesttankar över min pojkväns ex

För att göra en lång historia kort:

Jag hade ett 5 år långt förhållande med min första kärlek, vi förlovade oss och planerade på att flytta ihop. Kom sedan på honom med att vara otrogen med en av våra gemensamma vänner och detta har resulterat i att jag blivit förstörd på så många plan rent psykiskt och det känns som att alla broar är brända. Jag blev även diagnostiserad med mild borderline och det berodde mestadels på mitt ex enligt min psykolog, kan vara bra att tillägga att jag inte äter några mediciner för detta.

Jag har nu träffat den jag vet är mitt livs kärlek. Det var komplicerat till en början då han var tsm med sin dåvarande flickvän, men jag bestämde mig för att vänta på honom. Idag är vi tillsammans och håller på att flytta ihop lite smått. Vi har känt varandra Ett par år sen innan så det borde ju funka. Men nu till problemet: hur kan jag bli kvitt alla ångestladdade tankar om hans ex? Hon är yngre än mig, väldigt söt och jävligt fräsch tjej enligt mig och jag känner mig som ett mumintroll jämförelsevis. Han säger att han vill ha ett liv med mig, att han inte vill förstöra det här och att vi kommer så småningom skaffa familj. Han pratar konstant om framtiden och det pirrar så i hjärtat varenda gång han pratar om det! Men hur ska man kunna gå vidare med att strunta i hans ex, hur kan man gå vidare utan att konstant få ångest direkt denna människa kommer på tal? Finns det någon på fb som känner igen sig eller har några tips så kom gärna med dom!

OBS; ni som väljer att kommentera att jag har en personlighetsstörning behöver inte kommentera.

När han fortfarande var ihop med sin tjej, gjorde ni något då? Flörtande, mys, sex etc.?

Han valde ju dig framför henne. Skönhet är en bräcklig grund att bygga en relation på, bättre då att som ni ha hittat något annat.

Varför ska du ha ångest över hans ex?

Jag tror att du får försöka fokusera på att din kille har valt dig i sitt liv. Han har valt dig, vill ha ett liv med dig och en framtid med dig. Jag var i samma sits när jag blev ihop med min nuvarande partner sedan 4,5 år tillbaka. Jag hade också borderline som du. Min kille kom precis från ett förhållande som han dessutom blev dumpad i, och i början mådde jag så jävla dåligt så fort hans ex kom på tal, jag stötte på henne på nätet osv. Men det man får göra är att aktivt välja bort de tankarna. Man får tvinga sig själv att tänka positivt, att se att killen gjort ett nytt val nu och att det är man själv som är nummer ett nu.
Ångesten i sig kommer ändå, men vad man gör med den kan man faktiskt välja och hur man agerar är viktigare då än hur man känner i just den stunden.

Jag valde helt enkelt att genomgå de här ångestattackerna som ett försök att ändra mitt eget beteende. Man får känna sig ledsen, rädd, ångestfylld osv. Ingen känsla är förbjuden. Men man får inte låta känslan ta över eller styra. För att övervinna jobbiga ångestladdade saker måste man utsätta sig för dem gång på gång och inse att det inte behöver vara en fara.

De flesta människor har en historia med förre detta partners. Det går liksom inte att att ta bort. Men det finns ju en anledning till att det tog slut och att man har gått vidare med en ny partner. Jag tror det är väldigt viktigt att man faktiskt också sätter sig in i att det kan vara precis likadant för ens partner. Han kanske också har ångest över dina ex?

Sen tror jag att man ska berätta om det för sin partner. Vara öppen och ärlig och säga att "det är faktiskt såhär att jag får ångest av att tänka på, träffa, eller höra om ditt ex. Det är inget jag styr över eller vill, men det är så det är. Jag behöver jobba på det, men jag vill att du ska veta varför det ibland är så att jag reagerar konstigt eller verkar borta, ledsen, orolig osv."

Du beskriver ytligt din situation men säger inget om vad ångesten består av eller hur den yttrar sig. Eller handlar det om att hon är yngre och i ditt tycke snyggare än dig? Har han någon kontakt med henne?

Vi höll inte på så nej, det var vid några tillfällen som jag fick kyssar och kramar men ingenting annat. Jag visste att det var fel och jag mådde så dåligt över det, men samtidigt så ville jag ju visa att jag älskade honom.

Nja det handlar väl mer om att direkt han råkat nämna henne eller om jag får höra ifrån annat håll att denna tjej har umgåtts med någon utav mina vänner så kickar ångesten in direkt. Som att hon är en bättre person än mig, folk kanske föredrar henne istället, att hon ser bra ut är egentligen bara en liten del. Det är som svårt att förklara men då jag har väldigt dålig självkänsla så hittar jag första bästa ögonblick till att trycka ner mig själv och det sker bara per automatik nu för tiden.

Eftersom du har psykiska problem funkar inte standardrådet att du är korkad o ska skaka av dig det där.

Enklast är att leva dag till dag o njut av det du har här o nu.
Sedan bör du trygga upp framtiden så du inte står med en ICA-kasse i trapphuset om det går åt helvete. Se till att ni delar bohaget samt spara pengar så du har en grund att stå på om du blir singel över en natt.
Dessa råd handlar om ditt huvud som inte fungerar som det ska.
Personligen anser jag att 90% av alla är ärliga o denna kille har faktiskt valt dig.
Jag ärsjälv i en liknande situation. Inte att jag är orolig över ex eller att hon ska lämna. Men mer att hon spelar i en annan liga. Men jag har ingen diagnos o vet att hon valde mig.
Därför förstår jag dig.

Ok,då har du insett att det var fel. Det var mer eller mindre dit jag ville komma. Jag skall inte moralpredika mer om det.

Jag är lite tveksam till personer som avlöser ett förhållande med ett annat. Det sker ofta att de går tillbaks till denna förra, eller hoppar vidare till en 3:e person vid en senare tidpunkt. Nu verkar det ju som att han är seriös med dig, då han pratar om framida familj etc. Men jag skulle nog precis som dig inte kunna slappna av helt.

Kanske efter att du låst honom med ett barn .

Var försiktig

Då handlar det inte så mycket om förhållandet, utan mer om dig? Det är väldigt mycket svårare att ge råd kring psyket än relationer, tyvärr. Även om jag förstår precis hur du menar, är "lösningen" ofta väldigt individuell. Har du någon terapeut du pratar med?

Jo självklart kan jag ju inte slappna av helt ibland, sen pga min diagnos så skapar jag oftast scenarior som inte finns. Jag vill så gärna ha familj och barn med denna karl, känslan jag fick direkt jag träffade honom går inte beskriva med ord utan jag visste bara att det var han som fattades i mitt liv. Det som dock är det jobbigaste med att ha borderline är min separationsångest, jag är livrädd för att bli lämnad. Då det redan har hänt en gång att min dåvarande pojkvän lämnade mig för en annan så är jag rädd att samma sak ska hända igen för att jag inte räcker till.