Vill d

Sådana här inlägg skaver i ögonen på mig. Alla är olika och du har ingen aning om TS eller någon annan kommer må bättre i livet någonsin. Vissa vill inte leva helt enkelt. Vissa mår dåligt hela livet.

Skav på du bara, tycker du att alternativet var att uppmana TS köra på med självmordet?
Jag orkar inte ens räkna upp alla anledningar till att du är en idiot. Varför inte bara testa det alternativet själv om det skaver för mycket.

Anledningen till att du inte orkar räkna upp anledningar är för att du inte har några som helst motargument mot det jag skrev.


Frågan är hur du kan veta det? Är du sierska?

Uppmanar du till självmord här?

Det ända som är värre än de obotliga optimisterna, som uppenbarligen inte förstår sig på psykiskt lidande, och uppmanar folk att härda ut, för att "allt alltid blir bättre för alla", är de som anser att det är själviskt att ta livet av sig.

Om ens liv är en mardröm, hur många år, anser du att man bör genomlida, kontra antal "lyckliga" år? 90/10? 50/50?

Personligen så skulle jag inte kunna tänka mig att må dåligt fram till pension, för att sedan komma över det. Det finns ju dessutom inga garantier för att det någonsin blir bättre. Speciellt inte om man bär med sig trauman, eller neuroligiska störningar.

Jag skulle kunna länka till info i ämnet, men låter bli, då det är otroligt deprimerande läsning.

Att leva med ständig ångest är negativt för både en själv, och ens omgivning. Självklart så ska man göra allt i sin makt för att bryta den. Lyckas man inte, så är självmord ett alternativ. "Felet" många gör, är ju att de inte försöker/orkar/klarar av att, prata om det, innan de gör det, så står alla närstående kvar som frågetecken, för att den döde inte velat besvära dem, och genomlidigt i tystnad.