Ni är suveräna att få stöd av!
Mår som sagt pyton nu så detta blir ett väldigt sammanfattat inlägg:
- Jobbade som en idiot och krashade mot den berömda väggen.
- Remitterades av företagsläkaren till öppenpsykiatrin som bara skickade tillbaka remissen utan kommentar i 1 1/2 år tills han hotade att anmäla dem till socialstyrelsen(?).
- Går nu (äntligen

) hos öppenpsykiatrin som byter läkare minst en gång i halvåret - då de inte själva går in i väggen och blir sjukskrivna.
- Dricker i princip ingen alkohol alls längre (max 1 glas vin/månad).
Det bästa är att dottern går i en helt suverän skola där de lovat att kontakta oss på en gång de märker att hon far illa av min sjukdom. Tryggheten att veta att professionella människor "håller koll på" dotra gör att jag i alla fall inte behöver bekymra mig om det.
Det värsta är att psykvården är HELT VÄRDELÖS! Visst finns det bra engagerade människor där men ständiga omorganiseringar och resursbrist gör att det absolut inte blir någon kontinuitet.
Dessutom klarar jag inte att åka till "min" psykakut då det är intag för missbrukare, hemlösa och svårt psykiskt störda vilket innebär att när jag som bäst behöver lugn och ro och inte ens klarar av att höra en klocka ticka så kommer poliser insläpande med vrak som vrålar, skriker och behöver brottas ner på golvet i väntrummet för att kunna spruta i dem något lugnande.