• 1
  • 2
2005-11-25, 13:48
  #13
Medlem
Odjurs avatar
Citat:
Sen är det bara tvinga sig att följa detta schema 2-3 veckor ...

Problematiken i att försöka bota sin psykiska ohälsa genom att strukturera upp sin vardag, är att struktur är det det finns av minst i livet när man mår kasst.
Citera
2005-11-25, 15:20
  #14
Medlem
Mobila Teamet

Citat:
Ursprungligen postat av SvartaBjörn
Tack för alla snälla svar!

Kanske bara ska klargöra vad "drogandet" innebär.
Det är alltså Xanor som jag fått utskrivet av min läkare. När jag riktigt krisar så tar jag 3-4 mg vilket innebär att jag däckar. Detta är alltså för att stoppa mig för att göra något riktigt dumt och definitivt.
Tilläggas bör att jag INTE tar dessa tabletter varje dag utan har de som en livlina.

Ett alternativ som också fungerar är att supa mig riktigt full. Detta försöker jag undvika då alkohol är alltför lättillgängligt till skillnad från tabletter som jag måste ha kontakt med min läkare för att få.
Detta är trist för jag var/(är) mycket intresserad av viner och har en ganska stor vinkällare som bara finns där. Men de smakar inte ens gott längre så de får ligga och "mogna" i väntan på bättre tider.

Klåfingrig:
Dina råd är väldigt bra, men...
Jag försöker leva så när jag mår "bra" men när dessa djupa kriser kommer vill jag bara ställa mig och banka huvudet mot en betongvägg tills det spricker (huvudet alltså ).

Det värsta är att trots att jag har ett bra socialt skyddsnät (familj och vänner) så klarar jag inte av att förmedla hur dåligt jag mår.
De försöker förstå men hur beskriver jag att jag sitter två timmar på sängkanten storgråtande för att jag inte klarar av att gå in och duscha?
Eller att bara stirra på tvättmaskinen utan att klara av att lägga in en hög med tvätt som redan är sorterad.

Det värsta är att jag känner mig som en usel mamma. Det är när de tankarna kommer som jag känner att alla borde ha det mycket bättre om jag inte fanns.
Den lilla ork jag har ägnas dock helt åt min dotter och hon säger att hon absolut inte vill ha någon annan mamma - trots att jag är jobbig ibland.

Nu känner jag att jag bara börjar svamla så det är nog bäst att sätta punkt.

Jag har vid några tillfällen utnyttjat det "Mobila Teamet" vid liknande situationer. Hoppas att det finns liknande i din kommun.
http://www.lio.se/utm/enkel.asp?Arti...OMVÅRDNADSTEAM
Citera
2005-11-25, 15:27
  #15
Medlem
mollydotts avatar
Lilla vän....
Jag har väl inte så mycket mer att tillföra det som redan sagts, men jag tänkte som så här: be inte om ursäkt för dig själv! Du ÄR INTE svamlig och tjatig, vi lyssnar så gärna! Vi kanske inte alltid har de bästa råden, men i alla fall ska jag tänka på dig nu i helgen, och vi skriver för att vi bryr oss, tänk på det.
Du får vara som du vill...det är väl ganska skönt?
Citera
2005-11-26, 02:12
  #16
Medlem
Ni är suveräna att få stöd av!

Mår som sagt pyton nu så detta blir ett väldigt sammanfattat inlägg:

- Jobbade som en idiot och krashade mot den berömda väggen.

- Remitterades av företagsläkaren till öppenpsykiatrin som bara skickade tillbaka remissen utan kommentar i 1 1/2 år tills han hotade att anmäla dem till socialstyrelsen(?).

- Går nu (äntligen ) hos öppenpsykiatrin som byter läkare minst en gång i halvåret - då de inte själva går in i väggen och blir sjukskrivna.

- Dricker i princip ingen alkohol alls längre (max 1 glas vin/månad).

Det bästa är att dottern går i en helt suverän skola där de lovat att kontakta oss på en gång de märker att hon far illa av min sjukdom. Tryggheten att veta att professionella människor "håller koll på" dotra gör att jag i alla fall inte behöver bekymra mig om det.

Det värsta är att psykvården är HELT VÄRDELÖS! Visst finns det bra engagerade människor där men ständiga omorganiseringar och resursbrist gör att det absolut inte blir någon kontinuitet.
Dessutom klarar jag inte att åka till "min" psykakut då det är intag för missbrukare, hemlösa och svårt psykiskt störda vilket innebär att när jag som bäst behöver lugn och ro och inte ens klarar av att höra en klocka ticka så kommer poliser insläpande med vrak som vrålar, skriker och behöver brottas ner på golvet i väntrummet för att kunna spruta i dem något lugnande.
Citera
2005-11-26, 02:15
  #17
Medlem
StorMammas avatar
SvartaBjörn,

Vi är två i samma sorts mående just nu, kan jag säga....

Jag tycker att du skall söka psykhjälp AKUT om du känner att du är på väg att göra något dumt.
Citera
2005-11-26, 18:01
  #18
Medlem
mollydotts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SvartaBjörn
....(
Känner precis som StorMamma igen det du beskriver om än inte utifrån eget perspektiv utan när jag stöttat andra.
Det är inte bra.
Jag har suttit fullt frisk bland alla dessa människor på psykakuten och knappt stått ut. Och rädd är man ju också ibland för den delen.
Du måste få en människa att vända dig till, glad att din företagsläkare slog näven i bordet.
Ett tips, och om du inte orkar själv kanske någon kan hjälpa dig: ta telefonkatalogen och ring till alla psyiatriker som finns. Lämna meddelande, faxa och ring mobiler till de som inte går att nå.
Någon har förr eller senare möjlighet att ta emot dig, vi fick napp på detta sätt.
Men som StorMamma sa, akuten direkt om det svajar! Då är det inget att tveka över.
Skönt att din dotter har stöd, det verkar som att hon har det bra.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in