MDMA en dag i maj.

Här kommer en rusrapport som är egentligen rätt tråkig, men som jag ville föreviga.

Kön: kvinna

Ålder: börjar bli till åren (dvs 26)

Tidigare erfarenheter: allt, hehe.

Substansen var hursomhelst rent MDMA. Det har jag tagit tidigare men tyvärr alldeles för lite utav. Det är nämligen en skatt som är svår att komma över i vårt karga land. I vanliga fall är MDMA:t utblandat med tjack, vilket get det vanligt förekommande E, som ofta har en bieffekt av att tugga sönder sin mun och vara allmänt oskön, istället för att flyta runt och mysa. Samt en Tors hammare i form av avtändning (tänk att det tog mig flera år att greppa att det är tjacket).

Denna gång var en något ovanlig torsdagseftermiddag. Flera dagars ledighet var i annalkande och en god vän till mig bjöd hem mig till sig med det något kryptiska ”jag har något spännande till dig, se till att ha fått i dig alkohol när du kommer hit”. I vanliga fall brukar vi i gamla seders vanor (vi har känt varandra i 8 år) kicka en fet och chilla fett när tillfälle ges, men detta var alltså något utöver det vanliga verkade det som.

Jag var på väg ut till förorten och uteslöt det ena alternativet efter det andra. Ladd kom jag fram till var ett rimligt alternativ givet premisserna. Runt 21.30 satt jag i hans lägenhet, som han delar med en random syrian som även bistår honom med droger då och då. Vi rökte lite, och vi ca 22.00 delade han upp ett piller och fråga om jag vill ha en halva. Jag tackade då nej, eftersom hans roomies närvaro psykade mig helt. Han hade en sjukt hetsig och påträngande energi, samt pratade en jävla massa om knivrån, vilket inte föll mig i smaken det minsta.

Knappt så jag stod ut, så jag frågade om inte vi kunde ta en promenad, jag och min homie. Sagt och gjort så gjorde vi det och vandrade långt ut utanför bostadsområden, mot vad som skulle kunna benämnas skogsväg/åker/hästhagar. Strax innan vi äntrade den mörka vägen frågade jag honom hur han kände sig. Han svarade ”utmärkt, det kickar på” och frågade om inte jag ville ha den andra halvan.

Jo då, nu var jag redo. Jävligt besk och vidrig sköljdes den ner med medtaget vatten runt 23.00, och vi vandrade på. Allting sig likt fortsatte vägen in i skogen, helt dold från gatubelysning. När vi äntrande den något kyliga stigen så kände jag helt plötsligt att jag kunde smaka den kalla, friska luften. Den smakade jord, mörker, skog och vår. Jag skrattade till, fan vad härligt och samtidigt läskigt det var att gå här. Jag hade på mig en lång, vit kappa och insåg att jag måste se ut som ett spöke på den mörka stigen. Rusandes fram på stigen skrek jag ”ser jag ut som ett spöke?” till min polare, och galopperade nedför backen. Han bekräftade mycket riktigt att var så fallet. Vi skrattade och jag sprang fram och tillbaks i mörkret. Nu hade det slagit till som det skulle. Ruset var varmt och intensivt, men inte hetsigt.

Luften smakade, himlen glittrade och det enda som jag kunde var att skratta och springa. Vilket försiggick i ca en kvart, dvs springandet. Resten dröjde sig kvar. Känslan var en dunkande värme som spred sig i hela kroppen. Allt var NICE. Det var mmmmmmmmmmm. Den enda känslan jag kunde frambringa var mmmmmmmmmmmm. Jag såg skyltar som såg ut som människor, träd som lutade sig inbjudande ner över den mest magiska stigen man kunde tänka sig och stjärnor som blinkade till just mig i spektakulära mönster. Det enda som fanns var skratt, ett stort leende av aldrig sinande lycka.

Vi rökte lite till för att boosta det hela och fortsatte vår vandring. Tåg dundrade förbi på det närliggande spåret och himlen lös av stjärnor. Ruset var lugnt. Det var inte studsigt, hetsigt eller uppåt. Det var ett stilla liv av välbefinnande och ren lycka. Vi gick en bra bit och förundrades över hur ovanligt nice allt kändes. Vi gick mitt ut på en åker och stod där ett tag och stirrade uppåt, klättrade på staket och balanserade på grindar. Allt gick som smort och var omringat av skratt och lycka.

Något omtumlade och påtända ramlade vi in i lägenheten efter den alldeles för långa promenaden. När vi satt i soffan kom plötsligt ett behov av att vara väldigt personlig och ärlig. Vi snackade om allt från barndom till varför ens föräldrar är som dem är och hur det är att vara den man är.

När jag satt i soffan så var det ungefär ”den bästa känslan i hela världen” blandat med ett ganska långsamt käkarbete, samt ett helt klart avdankande av hjärnkapacitet. När man drack vatten så var det godaste som man smakat. När man rökte så var det så otroligt fantastiskt. Samtidigt upprepade man floskler och hade svårt att hitta sitt ”jag”, dvs hitta sig själv i situationen. Var jag ens där eller var det en dröm.

Runt 3 på natten så började jag dala och fick en återkommande känsla som jag brukar beskriva som ”tankejagande” (den uppstår även när man röker för mycket gräs). Dvs, det är helt omöjligt att få ner tanke i ord, för att man inte kan få fatt på tanken. Inte nog med att man inte får ordning på befintliga tankar, så susar det även runt en massa makabra saker i sinnet, som man sällan brukar få lov att få tillgång till. Oftast är det rätt obehagliga grejer som man annars har sinnesstyrkan nog att hålla borta, men efter E eller MDMA så har hjärnan sin gard rätt lågt, och det är nästintill omöjligt att styra tankeförmågan. Man är lite utav en åskådare till sin tankescen. Dvs ingen påverkan whatsoever utifrån, därför kallar jag det ”tankejagande”. Mycket obehagligt och högst störigt.

Utan möjlighet till att formulera en enda mening till så föll dig sig dags att lägga sig. Men icke sa mitt sinne, och så fick jag lov i vanlig ordning, att vandra runt planlöst i lägenheten tills jag kunde lugna ner mig tillräckligt för att sova. Det skedde vid ungefär 4.30 i symbios med soluppgången.

När jag vaknade vid 10.00 var jag mest trött. Jävligt jävla trött. Jag steg upp och gled bokstavligen ut till vardagsrummet. Utan dunkande huvudvärk, men något dåligt koordinerad, famlade jag mig ut på den soliga balkongen och slog mig ner bland allt skräp som belamrade den. Solen lös på mig och jag MÅDDE BRA. Mycket mycket bättre än en genomsnittlig dag, vilket jag tog för givet att MDMA:t stod för.

Utan att gå in på för alltför många, rätt ointressanta detaljer, så mådde jag jävligt bra den fredagen. Den var lite i slowmo, lite för nice, jag var lite för efterbliven och allting var bara lite för allmänt gött. Vilket jag helt klart skyller på mdma:t. Ingen avtändning, inga vedervärdiga känslor, inget som tedde sig annorlunda förutom att allt var sjukt nice.

Så här i efterhand så borde jag helt enkelt ha tagit mer.

Lek väl kids!

Jag vill inte hacka ner på din rapport, det är egentligen väldigt trevligt att folk vill dela med sig öppet av sina drogupplevelser med andra, men jag har någon liten invändning;

Det är en smula irriterande när man måste läsa floskler om att "det är svårt att få tag bra [insert valfritt knark] i Sverige", jag förstår inte hur ni som yttrar dessa ord tänker.

Det är givetvis inte alls svårt att få tag i jättebra MDMA, helt rent MDMA (nåja, <85% i alla fall), direktimporterat från Holland, om man bor i Sverige. Om man har rätt kontakter. Just nu vet jag inte riktigt var jag skulle köpa bra heroin i Sverige, men jag skulle inte påstå att det inte finns bra heroin i Sverige, jag förstår att det finns otroligt bra heroin i Sverige, inte minst med tanke på förra årets översvämning av afghaner in i det här landet (vilket förvisso är en annan historia).

Tror du att du känner alla langare i landet eller vad baserar du egentligen din naiva världsbild på?


I övrigt tycker jag att det låter som att du, med tanke på omständigheterna och situationen som du befann dig i (alltså i "orten" med knivrånande bryschor), hade en bra kväll på MDMA. Djupa samtalsämnen med människor man har en bra relation med och fysisk intimitet, helst med någon man tycker väldigt mycket om, är i mitt tycke bland det bästa som finns att uppleva på MDMA. Även om det är väldigt lockande att klubba bort 5 timmar för att musiken är så bra att kroppen dansar av sig själv så är det dom förstnämnda aktiviteterna som verkligen ger en något i det långa loppet.

Att du inte upplevde någon nämnvärd AT är väldigt dosrelaterat, så tar du mer nästa gång är det inte säkert att det blir lika behagligt. MDMA framkallar rätt jobbiga ATs också, även utan tjack inblandat. Kroppen mår inget vidare om den är fullständigt tömd på serotonin. Lycka till i framtiden i alla fall och bruka substansen med en enorm respekt, så ska det nog gå bra för dig. MDMA är fantastiskt.

3/5.

Hej, trevliga du.

Givetvis utgår jag från min umgängeskrets och mina kontakter, då det vore absurt att anta att jag känner alla kontakter i landet. Bland mina kontakter sedan 8 år tillbaka, har jag inte tyckt att det varit särskilt lätt att få tag på rent MDMA. Om du tyckte att det var värt att skriva för att anmärka på det, så står det för dig. Men om inte annat, så vet jag vart jag ska vända mig nästa gång det tryter.

Tack för tipset om att "bruka substanser med stor respekt", känns som att var 18 igen

Må väl!

Kvinnor och knark har aldrig gått bra ihop, bristande karaktär är nyckelfaktorn för missbruk nämligen. Därav min uppmaning, i det avseendet är ni som 18åringar hela livet.

Du är ju dum i huvudet.

Angående bra MDMA. Jag har inte ätit det mer än kanske 10 gånger eller så, och även om jag har varit noga med att alltid äta "rena kristaller" så har upplevelsen varierat. Det verkar för mig nästan omöjligt att veta hur rent det är förrän man har ätit det, även om det ofta är "ganska bra".

Det är han onekligen.

Det varierar verkligen varje gång, beroende på kvalité, vilket man sällan vet på förhand.

Denna gången var av hög kvalité, det är ett som är säkert.

Grymt argument. Menar du att jag har fel? För det gör inte forskningen.


Du verkar själv ha huvudet på skaft dock som skarpsinnigt kan konstatera att man inte känner till renheten på sina kristaller förrän man har provat dom. Sherlock Holmes skulle vara stolt över dig.

W.Smith: Det var bara den första raden som var specifikt till dig.

Dawlish: Precis. Enda sättet att veta utan att skicka sitt knark till labratorium är att köpa ganska mycket och testa litet första gången. På så sätt har man kvar endel som man redan har samplat. Det gör inget om kristallerna ligger i frysen och väntar på de perfekta tillfällena.

Hyffsad rapport men svårt att ta dig seriöst då du skriver som en sextonårig förortsturk lite då och då "Chilla fett", vad fan du är 26 år- Skärp dig.

Själva trippen var dock bra beskriven!

Går ju även att beställa hem ett Marquis reagent test kit för att testa om det verkligen är nån MDxx man fått.

Ren MDMA skapar ingen större AT. Det är bara du som tror du är tömd på serotonin (hjälper till att "tömma"). Hur känslig man är. Hur hårt man kör och hur ofta man tar. Kost, sömn med mera. Men säger inte att det är bra att MDMA överhuvetaget.

Jag är en invandrare från förorten, varför skulle jag låtsas vara något annat?


Det går om man är osäker. Jag vet precis vart detta kom ifrån och vad det innehöll.


Du har helt rätt. Jag får AT på E, men aldrig på ren MDMA.

Han är en idiot, det är bara å glömma.