Hur tar man sig tillbaka efter läkemedels-förnedring inom psykiatrin??

Hej.

Jag slutade med ett långt missbruk av psykofarmaka som jag egentligen inte behövde inser jag, det var 1 bra läkare av många som sa det till mig, mest pga min nya kontakt person som var leg psyksjuksköterska och psykoterapeut.

Jag fick äta Olanzapin, Abilify, Lergigan, Atarax, Clozapine, Haldol, Mirtazapin, Zoloft, Sobril och har säkert glömt någon..

Varför? En specefik händelse som jag ville prata med en psykolog med, jag ringde sjukhuset och de sa jag skulle prata med en läkare, fick då Olanzapine för han tyckte jag måste bryta mitt tanke-sätt och jag ska givetvis få prata med någon senare. Jag tveka men tänkte jag kunde prova 1 tablett.. Fick prata med en inkompetent undersköterska flera månader senare, medicinerad så jag kunde liknas vid det värsta aspberger-fallet någonsin, jag ville prata med psykolog med fick aldrig - akut psykiatri hur ofta som helst pga ångest-biverkningar av medicin.

Nu för 6-7 månader sedan slutade jag med zoloft och för 7-8 månader sedan slutade jag med clozapine.

Jag var en smart och rolig kille som det gick bra för i livet, nu har tiden stått stilla i över lite 3 år och jag har inget kvar.. Kanske ska få prata med någon nu igen.. Men först bedömnings samtal med specialist-läkare efter att ha fått en remiss av en ST-läkare, dietist och en AT-läkare.

Mår relativt, bättre än med mediciner, har gått ner 35kg på 5 månader, motionerar rätt och tänker på min kost mer än någonsin, fuskar aldrig. Har slutat röka å snusa, jag har provat på allt.

Så hur kommer man tillbaka efter att ha varit fjärrstyrd och förnedrad av mediciner av psykiatrin i så många år?

Är det bara tiden som kan lösa detta?

Mår du bättre nu när du inte äter några mediciner alls är det ju beviset på att du inte har någon psykiatrisk problematik - så vad gör du i den psykiatriska vården?

Vill prata om hur patetiskt jag och mitt liv har blivit under tiden i psykiatrin. Hur jag inte har en släktingar kvar, eftersom jag lät allt och alla köra över mig - då jag trodde det var något fel på mig, sen då jag vakna upp ur dvalan så röt jag ifrån och alla blev väll ledsna och vände mig ryggen. Vill väll fixa på något sätt en terapi session på 15 gånger eller något.

Jag vet inte.. hur man tar sig tillbaka rent.. vet inte...

Har slutat ta olanzapin för att komma bort från vårdcentralens grepp och för att jag blev känslokall

Jag hoppas att jag mår bättre

Det kan vara jobbigt att hela tiden ta mediciner

Försök att slappna av och tänk på att ingen utebliven medicin gör dig skada

Ta det stegvis

Tur att du insåg det.. Kan säga Olanzapine är lindrigt jämnfört med Clozapine, men fortfarande fruktansvärt. Fick sådan ångest(Ljud känslig het) av 15 mg olanzapine (ovanlig biverkning) att jag fick börja med Mirtazapine, sen rulla det på. Fick utskällning av flera läkare då jag tveka på att ta mediciner.. Har också insett att det finns inga quick fixes.. det enda som funkar är att möta sig själv, att lära känna sig själv och inte alla vågar det, men jag jobbar på det varje dag med hjälp av meditation.

Jag fick psykos av mina mediciner, som nattskräck, extrem paranoia osv...

Du har rätt, stegvis, man hittar något som funkar för en med ens förutsättningar.. Sluta jämnföra sig med andra.. Det kunde varit värre, man kunde ha varit rullstolsbunden och förlamad från ögonen och neråt.

Ok låter som du har en del att jobba på

Du borde prata med någon som exempelvis terapi som du nämnde

Kanske bäst att fortsätta med mediciner tills allt är säkert

Du klagar över 3 år när andra lever med detta hela sitt liv med medicinering som enda alternativ...apropå perspektiv. Gratulerar att du känner dig fri hoppas du mår bättre och inte känner dig "värdelös".

Har inga symptom på psykisk ohälsa mer än trasig i själen, skulle behöva filosofisk vägledning eller något sånt.