När jag växte upp under 90-talet, tidigt 2000 tal fanns inte begreppet "felkönade". Det var aldrig något snack om att toaletter skulle vara könsneutrala, att säga han eller hon och inte hen var en självklarhet. Bögar och flator fanns det väl lite varstans, de var som alla andra bortsett från att de gillade personer av samma kön. Ibland kunde man på TV se folk som faktiskt bytt kön, men detta var extremt ovanligt och behandlades snarare som en psykisk sjukdom än något annat. Minns att de förekom i program som handlade om riktigt udda typer, typ Outsiders på kanal 5.
Nån gång efter 2010 (vad jag minns så började allt med hen-debatten) fullständigt exploderade det med folk som växt upp med fel kön, folk som krävde könsneutrala papperskorgar och fan vet allt, folk som avvek från heteronormen. Det började dyka upp mer och mer nischade begrepp såsom gender fluid, manspreading och pansexuell. Var och varannan dag kan man i tidningarna läsa om personer som är trötta på vårt heteronormativa samhälle och bara vill att grej X införs/tas bort och anpassas till just deras behov. Ständigt gap och skrik om patriarkatet.
Över en natt gick flera av partierna från att snacka om det vanliga "lika lön för lika arbete för män och kvinnor" till att snurra in sig i identitetspolitikens träsk.
Läste en intressant teori om att vänstern annammat denna identitetspolitik främst för att de sedan länge tappat större delar av arbetarrösterna. Då man inte längre kan gapa om klasskamp så får man helt enkelt hitta på nya problem och fiender att bekämpa.
Varför var inte detta ett problem förr? Var det som så att dessa personer tidigare levde i rädsla, men nu känner sig trygga att uttrycka sina böjelser? I så fall, varför är det nästan uteslutande ungdomar mellan 10-25 som "kommer ut ur HBTQXYZ-garderoben" och inte äldre?
Är det bara ett sätt för dagens vilsna ungdom att finna gemenskap och sluta upp kring något, eller går var 3e person runt och känner att de föddes med fel kön? Är det bara ett redskap för att kunna roffa åt sig mer makt i samhället?
Om de nu är en väldigt liten del av befolkningen som har dessa problem, varför får de då så extremt mycket tid och uppmärksamhet i media och politiken? Varför ska det byggas könsneutrala toaletter överallt om de ändå bara används av en liten procent av befolkningen? Ska vi bygga specialanpassade toaletter åt extremt korta personer också? Varför inte bygga en personlig toalett åt varje person i hela Sverige så att ingen kan bli kränkt och ledsen?
När började denna galenskap? Som jag skrev tidigare så kan jag inte minnas att detta blev ett stort samhällsproblem förens efter hen-tramsandet runt 2010-2012, och då har jag följt svensk inrikespolitik med hyffsat intresse i många år.
Nån gång efter 2010 (vad jag minns så började allt med hen-debatten) fullständigt exploderade det med folk som växt upp med fel kön, folk som krävde könsneutrala papperskorgar och fan vet allt, folk som avvek från heteronormen. Det började dyka upp mer och mer nischade begrepp såsom gender fluid, manspreading och pansexuell. Var och varannan dag kan man i tidningarna läsa om personer som är trötta på vårt heteronormativa samhälle och bara vill att grej X införs/tas bort och anpassas till just deras behov. Ständigt gap och skrik om patriarkatet.
Över en natt gick flera av partierna från att snacka om det vanliga "lika lön för lika arbete för män och kvinnor" till att snurra in sig i identitetspolitikens träsk.
Läste en intressant teori om att vänstern annammat denna identitetspolitik främst för att de sedan länge tappat större delar av arbetarrösterna. Då man inte längre kan gapa om klasskamp så får man helt enkelt hitta på nya problem och fiender att bekämpa.
Varför var inte detta ett problem förr? Var det som så att dessa personer tidigare levde i rädsla, men nu känner sig trygga att uttrycka sina böjelser? I så fall, varför är det nästan uteslutande ungdomar mellan 10-25 som "kommer ut ur HBTQXYZ-garderoben" och inte äldre?
Är det bara ett sätt för dagens vilsna ungdom att finna gemenskap och sluta upp kring något, eller går var 3e person runt och känner att de föddes med fel kön? Är det bara ett redskap för att kunna roffa åt sig mer makt i samhället?
Om de nu är en väldigt liten del av befolkningen som har dessa problem, varför får de då så extremt mycket tid och uppmärksamhet i media och politiken? Varför ska det byggas könsneutrala toaletter överallt om de ändå bara används av en liten procent av befolkningen? Ska vi bygga specialanpassade toaletter åt extremt korta personer också? Varför inte bygga en personlig toalett åt varje person i hela Sverige så att ingen kan bli kränkt och ledsen?
När började denna galenskap? Som jag skrev tidigare så kan jag inte minnas att detta blev ett stort samhällsproblem förens efter hen-tramsandet runt 2010-2012, och då har jag följt svensk inrikespolitik med hyffsat intresse i många år.
__________________
Senast redigerad av Fizzlor 2016-05-06 kl. 10:21.
Senast redigerad av Fizzlor 2016-05-06 kl. 10:21.
Min lägenhet är utrustad med en toalett som framgångsrikt har brukats av personer av både manligt och kvinnligt kön.