2016-05-01, 17:39
  #1
Bannlyst
Kära medresenärer,

"Bill Hicks - It's Just A Ride":

https://www.youtube.com/watch?v=KgzQuE1pR1w

Textat:

Citat:

Tänk om allt bara är en "åktur", som en berg och dalbana? Allt är "bara" upplevelser, ett äventyr. Jag menar, varför har vi ett medvetet medvetande om det inte är meningen att vi ska uppleva världen, universum? Skulle vi inte lika gärna kunna vara livlösa, självgående robotar (fast det är vi väl redan, om man kollar på samhället, i och för sig), ur en praktisk synvinkel för universum?

Är livet en "lek", en dans? Allting pekar väl på det motsatta med tanke på lidandet i världen, i sig själv, och så? Men om allt är odelbart: vad har vi att oroa oss för, egentligen? Vår egen rädsla? Man kan väl rent intellektuellt föreställa sig att allt tillhör alltet – döden t om, men vi känner inte att det är så, och därför är vi inte övertygade? Är inte döden lika naturlig som födseln? Man säger att första och sista andetaget är det mesta intima – början och slutet.

Har vi valet att se världen som kärlek eller fasa i varje ögonblick?

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Medresenären' Earle31
__________________
Senast redigerad av WindomEarle31 2016-05-01 kl. 17:41.
Citera
2016-05-01, 18:16
  #2
Medlem
ganglere2s avatar
Ja, jag anser att livet kan ses som en resa. Resans mål är dock oklart för mig.
Citera
2016-05-01, 20:47
  #3
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av ganglere2
Ja, jag anser att livet kan ses som en resa. Resans mål är dock oklart för mig.

Kan du utveckla det? Varför anser du att livet kan ses som en resa?

Kan resans mål vara själva resan, eller syftar du på slutdestinationen?

Jag ser livet som en resa för att allting är i ständig rörelse, som en flod, det inbegriper alltet. Vi färdas dit livet för oss, sedan åker vi över vattenfallet till döden, och då färdas vi dit döden vill ta oss. Tror dock inte att allt är förutbestämt, som på räls, utan det sker spotant i varje ögonblick. Existensen rättar till sig, ser till att allt är i jämvikt, automatiskt, så att universums färd kan fortgå.

Vad som finns bakom vattenfallet är väl livets stora överraskning, antar jag. Har höga förväntningar, om man säger så. Fast det är förmodligen bara önsketänkande från min sida...

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Önsketänkar'n' Earle31
Citera
2016-05-01, 21:56
  #4
Medlem
ganglere2s avatar
Tänker mig att det är som ett tåg. Man åker det en tid, äter, sover och fördriver tiden under resan.
Fast skillnaden är att med tågresan så vet jag målet.
Citera
2016-05-02, 12:14
  #5
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av ganglere2
Tänker mig att det är som ett tåg. Man åker det en tid, äter, sover och fördriver tiden under resan.
Fast skillnaden är att med tågresan så vet jag målet.

Har du betalat biljetten eller är resan gratis? Det jag försöker säga är att: är resan seriös?

Livet kanske är som ett tågluffande – man hamnar där man hamnar, och till slut tar energin slut och man somnar in... eller så spårar tåget ur och man däckar istället.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Tågsovar'n' Earle31
__________________
Senast redigerad av WindomEarle31 2016-05-02 kl. 12:52.
Citera
2016-05-02, 12:49
  #6
Medlem
ganglere2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WindomEarle31
Har du betalat biljetten eller är resan gratis? Det jag försöker säga är att: är resan seriös?

Livet kanske är som ett tågluffande – man hamnar där man hamnar, och till slut tar energin slut och man somnar in...

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Tågsovar'n' Earle31

Jag tror nog att det finns en mening men jag har ännu inte hittat den.
Citera
2016-05-02, 13:24
  #7
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av ganglere2
Jag tror nog att det finns en mening men jag har ännu inte hittat den.

Jag tror att själva resan i sig är själva meningen, att det är ett sätt för universum att uppleva sig själv.

Jag tror även att universum, precis som allt annat som lever/upplever, kommer att dö/somna in/däcka till slut.

Kan det vara något bortom universum som vill uppleva sig själv, genom oss, genom universum? Något som är "odödligt", odelbart? Som vill uppleva dualismen -- livet och döden? I sådana fall är allt bara en åktur, då vi är ovanför dualismen, ovanför livet och döden, i grunden. Vi kanske färdas tillbaka till urkällan, hem, och blir vårt "riktiga" jag, när åkturen är över? Det innebär att du är jag, och att jag är du. Hej på mig själv!

Mikro = makro. Livet = döden. Resan = målet. Jag = du.

Med vänliga hälsningar,
Windom '=' Earle31
__________________
Senast redigerad av WindomEarle31 2016-05-02 kl. 13:31.
Citera
2016-05-02, 13:30
  #8
Medlem
ganglere2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WindomEarle31
Jag tror att själva resan i sig är själva meningen, att det är ett sätt för universum att uppleva sig själv.

Jag tror även att universum, precis som allt annat som lever/upplever, kommer att dö/somna in/däcka till slut.

Mikro = makro. Livet = döden. Resan = målet.

Med vänliga hälsningar,
Windom '=' Earle31

Jag tror iof att vi existerar både före och efter resan. Kanske inte i fysisk mening men ändå. Livets början och slut är bara början och slutet av vår existens i den här fysiska världen.
Citera
2016-05-02, 13:55
  #9
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av ganglere2
Jag tror iof att vi existerar både före och efter resan. Kanske inte i fysisk mening men ändå. Livets början och slut är bara början och slutet av vår existens i den här fysiska världen.

Typ, början är slutet på något förgånget, och slutet är början på något nytt? En karusell som åker runt och runt, tills man tröttnar?

Om universum upplever oss, så kanske det finns något som upplever universum i sin tur? Något utanför den materiella världen? Något som är ovanför livet och döden, ovanför mikro och makro? Om livet är en åktur för oss, så kanske universum är en åktur för något/någon annan? Om precis som vi kan välja att kliva av en karusell, så kanske finns något som kan välja att kliva av universumkarusellen och återgå till verkligheten/vardagen? Någonting säger mig att det här är en slags lek, en dans, ett äventyr för någon slags övre makt. En dröm, kanske? Och vi, alltet, är drömmaren.

Men jag kanske borde gå till doktorn...

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Spekulerar'n' Earle31
__________________
Senast redigerad av WindomEarle31 2016-05-02 kl. 14:21.
Citera
2016-05-02, 17:29
  #10
Medlem
ganglere2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WindomEarle31
Typ, början är slutet på något förgånget, och slutet är början på något nytt? En karusell som åker runt och runt, tills man tröttnar?

Om universum upplever oss, så kanske det finns något som upplever universum i sin tur? Något utanför den materiella världen? Något som är ovanför livet och döden, ovanför mikro och makro? Om livet är en åktur för oss, så kanske universum är en åktur för något/någon annan? Om precis som vi kan välja att kliva av en karusell, så kanske finns något som kan välja att kliva av universumkarusellen och återgå till verkligheten/vardagen? Någonting säger mig att det här är en slags lek, en dans, ett äventyr för någon slags övre makt. En dröm, kanske? Och vi, alltet, är drömmaren.

Men jag kanske borde gå till doktorn...

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Spekulerar'n' Earle31

Jag tror inte att man behöver gå till doktorn bara för att man funderar över världen och livets mening. Det har människor gjort länge.

Jag tror att man kan likna det vid ett kretslopp, en kedja el.likn. Pånyttfödelse, återfödelse. Jag har märkt att ju längre som jag lever, vistas i den här fysiska världen, desto mer håller jag med buddhisterna. Livet är ett lidande, det håller jag också med om.

En följd av liv, en serie av återfödelser som många vill komma ur.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in