Grupptänkande och auktoritet.

http://abcnews.go.com/Video/playerIndex?id=1302314

Det här är ett intressant ämne.
Låt oss vara realistiska. De flesta människor som var med i judeförföljelsen eller vilket folkmord/rasism/förnedringsgrej som helst är normala människor.
Vi vill gärna demonisera dessa och göra dem onda så att vi inte behöver se oss själva i dessa människor. Men de är totalt normala, utan några perversa böjelser eller extra blodtörst. Detta tills de hamnar i en situation där ens ansvar försvinner. Vad är det som händer i sådanna situationer egentligen? Finns det forskning i detta ämne(på nätet)?

Så frågar folk mig varför jag aldrig vill gå med i någon sorts grupp.

Det är ett mycket intressant ämne. Det finns även mycket litteratur på området. Grupptänkande är t.ex. ett mycket känt fenomen. Mest kända exemplet måste vara USA:s invasion av Grisbukten och den katastrofala planeringen. Dock frågar jag mig inte om FI kan ses som ett liknande uttryck för grupptänkande. Alltså grupptänkade som fenomen sett ur socialpsykologiskt perspektiv handlar alltså om en samling personer där stämningen i gruppen försvårar kritisk reflektion, bristande eftertanke och oförmåga att våga kritisera andra. Gruppen tar ofta hypotetiska utgångspunkter och grundlägger de som sanningar och bygger vidare, med resultat att bygget blir mycket instabilt.

Ovanstående är ett fenomen särskiljt från de krafter som släpptes lös under andra världskriget. Mest kända experimentet vad gäller lydnad - auktoritet är Stanley Milgrams experiment. Korfattat visade han att nästan alla har potential att skada en annan människa på uppdrag av en auktoritet. Ludvig Igra har tolkat mycket att av galenskapen i termer av kollektiv projektion. Att man utsätter en hel folkgrupp för att bära skulden för de egna misslyckandena. Sammantagna slutsatserna är rakt emot de uppfattningar som försöker demonisera dåtidens befolkning.

Vad gäller forskning på gruppsammanhang typ kravaller och liknande så står Le Bonns "Massans psykologi" kvar som ett försök att förstå dylika processer. Boken är skriven i kölvattnet av franska revolutionen. I övrigt kan nämnas social identitets teori och teorin om emergenta normer, som förklaring till kravaller, upplopp och allmän och generell förstörelselusta.

Nu är ju det ju inte alla grupper som fungerar på det sättet!


Jag tror den dominerande känslan hos folk som deltar i förföljelser och dyl är rädsla. Rädsla för att själv råka ut för samma sak, rädsla för att skilja sig från gruppen, rädsla för utanförskap. Människor i Tyskland under 2:VK levde ju i ständig skräck för att bli angivna för Gestapo om de inte visade sig trogna de tyska idealen. (Och de blev det ju också!)

I mindre extrema sammanhang är nog rädslan främst att bli utsatt för samma förnedring själv om man inte deltar.

Sedan tror jag också att det händer något med människors moral, när det som förut var förbjudet, plötsligt blir tillåtet. När människor ser att det är helt OK, jag t o m uppmuntras att spotta på judarna, krossa fönsterrutorna till deras butiker och råna dem, vägra servera dem på restauranger m m så börjar de uppfatta det som moraliskt riktigt. Särskilt om de hela tiden matas med information om hur vidriga judarna är, hur de har lurat och sugit ut det hederliga tyska folket, hur de har sänkt den annars storartade nationen etc ...

Även om en liten röst inom dem protesterar och tänker: Nej detta är orimligt! så är det lättare att inte lyssna på den rösten, och acceptera det andra säger. Jag misstänker att jag själv skulle ha varit nazist om jag varit ung i Tyskland på 30-talet.

mvh
Terrieterrie