Född 2010

Detta är den serien jag glömmer existerar men sen när det gått 4 år och dom sänder igen så blir jag lika glad över att se.
Gud vad jag grät när Jacks morfar dog. Det var inte ens min morfar, men jag förstår hur hemskt det är när döden väl kommer.

Nu har man ju börjat få se vad dom utvecklas som personer.

Dock är jag orolig för Angelos och Nicoles framtid. Angelo verkar inte kunna acceptera ett nej och jag skulle inte bli förvånad om han hamnar i någon form av gäng. Nicole verkar aldrig fått lära sig hantera motgångar och gråter för minsta lilla, detta innan hon ens kom i tonåren.

I båda fallen verkar det som att föräldrarna inte brytt sig om uppfostran alls. Och det är tråkigt då man kan se potential i båda dessa barnen.

Finaste jag sett på svensk TV, oerhört fin inblick i dessa familjers liv. Är mitt i säsong 3 och ser fram mot senaste säsongen!

Säsong 4 har inte alls samma känsla som tidigare säsonger.

Säsong 1 och 2 kändes mer poetiska och hade en viss känsla om livet och döden utan att predika eller säga vad du ska tycka och tro.
Du var bara en passagerare med på färden som tittade in genom ett fönster.

Nu känns det lite mer som Ullared efter ett tiotal säsonger, där Ola-Conny håller upp en chipspåse med sitt ansikte på paketet och berättar att han och Morgan ska filma en ny tv-serie tillsammans.

Sedan känns familjerna mer slätstrukna och som att dom anpassat sig till att dom är "kändisar" nu.
Till och med alla kufar har klippt sig och skaffat Ralph Lauren piké.
Det gick från att enbart familjen på Södermalm var fake till att alla var det.

Men det kanske reflekterar den tid vi lever i, där folk lever sina liv genom mobilkameran.
Hade man gjort "Född 2025" så hade väl mamman legat med mobilen på BB och kollat på TikTok när ungen gled ut.

Jag tror det var sista avsnittet av säsong 3 där man visade ett montage av att alla satt fastklistrade framför mobilerna och paddorna, ganska talande hur homogen barndomen har blivit. Varesig du bor på Östermalm eller i Jokkmokk så är barndomen exakt lika.
Inte konstigt då att trans-kulten sprider sig som en cancercell genom samhället som ett symptom av detta.
Jag är annorlunda, precis som alla andra.