Citat:
Med anledning av ett meningsutbyte i denna tråd vill jag ställa läsaren inför ett hypotetiskt val.
Antag att du drabbas av en sjukdom eller skada som vållar dig oerhörd smärta. Läkarna som undersökt dig kan dock ge dig den goda nyheten att tillståndet bara kommer att vara i låt oss säga en månad; därefter kommer du att vara fullt återställd och smärtfri.
Den dåliga nyheten är att det inte finns någon möjlighet att helt upphäva smärtan. Istället ger man dig följande två alternativ att välja på:
1. Man kan ge dig ett smärtstillande preparat som lindrar smärtan till hälften (redan det är illa nog!) under den tid sjukdomen varar.
2. Man kan låta dig genomlida sjukdomen utan smärtlindring, men omedelbart efter tillfrisknandet ge dig ett preparat som orsakar retroaktiv minnesförlust för den tid du varit sjuk (men inga andra biverkningar). Du kommer då inte att veta om att du överhuvudtaget upplevt någon smärta, annat än genom att läsa läkarjournalerna.
De två behandlingarna kan emellertid inte kombineras, och du måste här och nu välja den ena. Vilken väljer du? Motivera ditt val!
Antag att du drabbas av en sjukdom eller skada som vållar dig oerhörd smärta. Läkarna som undersökt dig kan dock ge dig den goda nyheten att tillståndet bara kommer att vara i låt oss säga en månad; därefter kommer du att vara fullt återställd och smärtfri.
Den dåliga nyheten är att det inte finns någon möjlighet att helt upphäva smärtan. Istället ger man dig följande två alternativ att välja på:
1. Man kan ge dig ett smärtstillande preparat som lindrar smärtan till hälften (redan det är illa nog!) under den tid sjukdomen varar.
2. Man kan låta dig genomlida sjukdomen utan smärtlindring, men omedelbart efter tillfrisknandet ge dig ett preparat som orsakar retroaktiv minnesförlust för den tid du varit sjuk (men inga andra biverkningar). Du kommer då inte att veta om att du överhuvudtaget upplevt någon smärta, annat än genom att läsa läkarjournalerna.
De två behandlingarna kan emellertid inte kombineras, och du måste här och nu välja den ena. Vilken väljer du? Motivera ditt val!
Utan för mycket eftertanke faller mitt val på alternativ 1. Tar man bort minnet går jag miste om en erfarenhet, förvisso mycket plågsam, men ändå en erfarenhet som lär mig något. Vissa lärdomar får man bara möjlighet att göra genom en massa smärta, och det som är jag och mina lärdomar är ju (utan att analysera och utveckla för mycket), i hög grad, mina minnen/erfarenheter. Jag blir kanske mer "ödmjuk" inför och öppen inför sådant jag inte begripit, och får lättare att förstå och integrera nya erfarenheter, typ. Genom att göra en kanske unik erfarenhet kommer jag känna mig "speciell" och ha något att "skryta" över och låtsas ha som identitet när sjukdomar ska jämföras. Jag kommer med bättre inlevelse kunna imponera på snygga kvinns med min erfarenhet, vid den otänkbara händelse att något snyggt kvinn skulle vara intresserat av mig.
Skäl 2: jag är otillräckligt nyfiken för att prova en sådan ny metod som "retroaktiv minnesförlust", och tillräckligt bekväm/van med att ta morfin i smärtstillande syfte. Hur länge har retroaktiv minnesförlust använts som metod, hade jag velat veta. Om det inte finns några långtidsstudier, kanske ett löfte om "inga biverkningar", inte är värt så mycket. Typ, använts 1 år. Dessutom får jag vid smärtstillande morfin en ursäkt för de ogenerade komplimanger jag tänkt ge till alla snygga sjuksköterskor och kvinnliga läkare som jag måste ha. Jag kan i efterhand när sjukdomen är över, skylla på dels smärtlindring och dels smärtan, om nu någon av sjuksyrrorna/de kvinnliga läkarna känner att jag varit lite väl komplimerande. Så behöver jag inte få ångest över att jag uppträtt ohövligt.
