Depression/psykos/affektiv störning? Min historia, läs gärna.

Ska försöka vara så saklig som möjligt så ni orkar läsa.

Tja. Oktober 2014 försvann marken under mina fötter. Min familj hade vart på mig ett tag om att ja
skulle söka hjälp för min nedstämdhet men jag var för stolt o körde på. Kan tilläggas att ja i det här skedet av mitt liv rökte cannabis lite då o då. I september testade jag att ta extacy med några kompisar, även fast jag aldrig någonsin trodde jag skulle röra något annat än cannabis.

Hur som helst, i oktober så tog det bara stopp. Fick panikångestattacker på jobbet och klarade knappt av att jobba. Min chef såg ganska tydligt att jag inte mådde bra och skickade hem mig. Därefter blev jag sjukskriven för stress/depression. Med tiden så blev ångesten bara värre och värre, så stark så den blev förlamande. Klarade inte ens av att föra en konversation när jag hade sådan ångest, fick inte ut ett ord. Sedan började allt kännas som en dröm, som om jag gick runt i en dröm. Starka overklighetskänslor som jag hade konstant, 24/7 om dygnet. Sov i princip ingenting på flera veckor.

Började känna mig hotad av människor, va otroligt paranoid mot allt o alla. Höll till exempel på med sin telefon breve mig så trodde jag att dom läste om mig. När jag kollade på TV så kändes det som att dom pratade till mig. Någonstans i mitt inre så sa jag till mig själv att "det här är inte sant", va liksom tvungen att övertala mig själv till det så jag inte trodde på det. Jag kände mig konstant övervakad, och var allvarligt självmordsbenägen.

Slutar med att jag blir inlagd på sjukhus där läkaren säger att jag har djup depression samt är gränspsykotisk. Han säger även att han inte vet om det beror på min nyligen insatta medicin (antidepressiva) eller har med mitt cannabisrökande att göra. De sätter in risperdal och dom paranoida tankarna, samt övriga psykotiska symtom börjar avta mer och mer dag för dag.

Nu när paranoian nästan var helt borta mådde jag bättre och började friskna till. Skrevs ut från sjukhuset efter ca två veckor och flyttade hem igen. Började jobba 50 % igen för att komma igång med jobbet. Det tar ca två månader innan jag krashar igen. Nu kom de paranoida tankarna tillbaka och jag blev samtidigt djupare deprimerad igen. Jag gick t.ex runt o grubblade kring om det var jag som styrde mina tankar eller om det var någon annan som gjorde det. Hade en bild om en grupp människor i huvudet som styrde allt i världen, men kan inte riktigt förklara vem "dom" va.... Min läkare på min psykiatriska mottagning förklarar detta som tvångstankar och höjer risperdal dosen med det dubbla.
Blir bra efter ett tag, men det problem som kvarstår idag är att min depression vägrar ge med sig. Kan må jättebra i två veckor, ingen ångest, grubblerierna tar inte på mig. Sen från ingenstans så får jag en käftsmäll och har världens ångest, grubblerierna/ältandet äter upp mig och jag är allmänt nedstämd.

Läkarna jag har träffat sen jag blev utskriven från sjukhus verkar ha svårt att förstå sig på mig o mina problem, dom har vart inne på att jag kanske har någon affektiv störning och att min sjukhusinläggning egentligen va ett maniskt skov med psykotiska symptom möjligtvis. Jag har än idag dom där paranoida tankarna stundtals, men dom biter inte på mig för att jag VET att det är skitsnack.

Någon annan som känner igen sig, eller har någon aning om vad detta kan handla om? Trött på att höra vad läkare säger hela tiden, kan vara skönt o höra vad "vanligt" folk har att säga också.

Ha det bäst, och tack för att du/ni läste!
Mvh

Inte samma grovt som dig.
Men jag får djupa dagar med grov ångest och depression.
Då är det bara att vara hemma och ligga. Blir inte gladare.

Ja, när man har stark ångest vill man bara vara hemma för sig själv. Otroligt hur hjärnan kan ställa till det för oss.

*bump*

Röker du fortfarande cannabis? Lägg av med det helt isf! Har haft liknande symtom med paranoia och det var värre under tiden jag rökte. Käkade zyprexa i 6 månader mot paranoia (cannabis-psykos) men har vart utan i typ 1 månad nu då jag vill lägga av med all psykofarmaka (tror på förmågan att hjärnan läker sig själv med tiden). Paranoian är i stort sätt helt borta nu. Under tiden jag var paranoid kunde jag inte lita på nån, inte ens min egna familj. Var rädd för allt och alla och trodde jag skulle bli kidnappad 24/7. La av med cannabisen och kör nu mycket mindfulness och går på promenader. Promenaderna var väldigt jobbiga för mig i början och är väl till viss del nu också eftersom jag var väldigt rädd för människor men nu har det nästan gått över. Mindfulness är det som hjälpt mig mest, kan kontrollera mina tankar bättre men det krävs mycket träning. Kan tilläggas att jag också lider av depression, självmordstankar och panikångest.

Låter som att vår livssituation har vissa likheter. Jag har slutat med cannabis sen jag blev sjuk, med undantag 2 gånger för ca ett halvår sen då jag tog 3 bloss vid två olika tillfällen. Inte för att jag hade tänkt börja röka igen eller att jag saknade det, mest utav nyfikenhet för att se hur jag skulle reagera på det. Mådde inge bra, fick bara ångest och djupare insikt i min depression.

Kan även tillägga att min pappa fått 3 fullt utvecklade psykoser då han t.ex trodde han var länken mellan Ryssland och Usa och helt väck rent allmänt. Alla dessa gånger hade han rökt cannabis i perioder innan. Sedan den tredje gången (17 år sen) har han aldrig rökt cannabis som var hans enda drog, och hans psykiska hälsa har vart god. Han led också av depressioner och ångest efter sina psykoser, det tog längre tid att läka än psykosen i sig. Kan vara så att jag ärvt en viss känslighet mot sånthär. Cannabis kan faktiskt ställa till det för vissa. Som min läkare på slutenvården sa när jag var inlagd, "vissa kan röka hela sitt liv utan att påverkas negativt alls, medans andra med sporadiskt rökande får problem med olika områden i sitt liv, främst amotivation och slöhet. Även psykiska problem är vanligt hos de som inte "tål" cannabis".

För jag VET att cannabis är skadligt för vissa människor efter ha sett pappa sjuk, de som säger något annat vill bara glorifiera mary jane. Men som sagt, för vissa funkar det toppen och kan till och med ha en positiv verkan på deras liv och välmående!

Hare bäst!

Kan även tillägga angående min pappas psykoser att hans familj andra gången han blev sjuk, tyckte sig känna igen beteendet och tyckt att han betett sig märkligt vid ett tidigare tillfälle då han var 17 år typ och berättade det för min mamma. Detta vid en svår livshändelse (hans pappa dog framför ögonen av han av hjärtinfarkt) och såvitt jag vet så kan psykoser utlösas av såna påfrestingar. Så han verkar utan tvekan ha en sårbarhet för att utveckla psykoser, som jag kanske har ärvt även fast jag inte hade en fullt utvecklad psykos utan "endast" var gränspsykotisk.

Sen som sagt har de tre riktiga psykoserna han hade i samband med cannabisrökandet just ett starkt samband till cannabis. På 17 år har han inte haft några problem och han käkar inte neuroleptika(medicin mot psykotiska symptom) sen han var sjuk sist. Det åt han bara några veckor för att sedan sluta när det värsta lagt dig trots att läkarna starkt rekommenderade att han fortsatte ett tag till i förebyggande syfte. På så sätt tror jag att man kan utesluta en psykossjukdom som t.ex Schitzofreni som för övrigt inte alls finns i vår släkt på någon sida.