Jag har skrivit detta i många trådar känns det som, men:
Jag brukar vissa dagar då jag vill komma ur "dödskänslan", dvs en "icke-känsla", som att vara död, och vilja dö; genom att nita väggen på vägen hem stenhårt med varje knytnäve så jag blöder, och mina knogar går nästan sönder(ja, ni vet sån där vass knagglig vägg), varför??
Därför jag mår BÄTTRE av att känna det än att inte kunna få bort fokus på de tankar som driver mej in i mörkret. Dessutom får man endorfiner av smärta. Man känner att man lever helt enkelt...jag gör det allt oftare..mina händer är nog rätt härdade nu.
Jag förstår beteendet delvis genom självupplevelse...så sammanfattar jag det.
//M
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
edit:
Jag gör det för jag hatar mej själv och jag har alltid hatat mitt utsende, ända sedan min skönhet lockade till sig en man 50 år äldre än jag. Jag HAR gjort en del värre saker mot min stackars hud och mina ben.