För ca 1 och 1/2 år sedan fick jag en kallelse till beroendemottagningen. Detta för att jag hade skrivit en egenremiss som jag skickade ut till allmänpsykiatrin (Alltså inte direkt till beroendemottagningen) men jag hade varit ärlig med allting, om hur ofta och mycket jag dricker (i snitt 2 gånger i veckan ute på krogen, men kan bli ganska mycket. Inte så att jag hamnar i fyllecell eller får minnesluckor, men så jag blir ordentligt full ibland) och om att jag då och då tar andra droger. Jag sökte hjälp för min psykiska ohälsa, då jag lider av förmodad emotionell personlighetsstörning, ångest och depression.
De tyckte iaf att jag skulle börja på beroendemottagningen. Sedan jag började där har jag inte fått någon hjälp öht och jag har bara mått sämre. Jag har fått gå hos en sjukgymnast...... där jag fått testa andas på olika sätt typ. Hjälpsamt. Har fått träffa en läkare en gång som skriver ut lamotrigin och quetiapin som väl hjälper litegrand mot sömnen iaf.
Jag anser inte att drogerna och alkoholen är mina största problem, och VERKLIGEN inte grunden till mina problem. De är ju en konsekvens isåfall av mina existserande problem. Och visst är de också ett problem ibland det förnekar jag inte, de är en av tusen problem, INTE större än något annat! Ska jag gå på en hel mottagning för min snedvridna självbild? För min sociala fobi? Det känns så jävla skevt.
Jag testade att vara nykter i höstas och mådde fan så mycket sämre då jag aldrig fick bedöva ångesten på något sätt. Jag får ju inte några fungerande lugnande heller eftersom de antar att jag kommer knarka dem. Kan ju tillägga att jag aldrig har överdoserat eller varit beroende av något. Jag hade väl en sommar då jag tog amfetamin några gånger i månaden, testat ecstasy ett par gånger och lite kokain. Men det har varit i festsammanhang då folk bjudit, har aldrig tagit något hemma själv eller ens köpt själv.
Men, vården anser ju då att, utifrån vad jag själv varit ärlig med (har aldrig ens pissat eller nåt så de har ingen aning om mitt brukande) att det är på beroendemottagningen jag ska vara.
Detta innebär alltså då att jag måste vara nykter i 6 månader för att få prata med en psykolog.
Jag måste vara nykter i 1 och 1/2 år innan jag får gå till någon annan psykiatri. Detta fick jag veta häromdagen då jag sa att jag ville söka till en psykiatri som inriktar sig på de problemen jag anser är mina största och värsta.
Så... några frågor.
1. Hur mäter de om jag varit nykter?
2. Varför i helvete behöver man bli frisk själv innan man kan få hjälp?
3. Varför blir man straffad för att man är ärlig? Har så jävla många vänner som knarkar och dricker mycket värre än vad jag gör och de får hjälp, för att de inte är ärliga med sitt drogbruk får de både terapi, fungerande mediciner och allt vad det är.
3. Räknar de alkohol som något man måste varit nykter ifrån eller är det droger? Kommer jag seriöst inte få dricka champagne på nyår för att få hjälp? Varför isåfall? Det behöver ju inte dem som inte går på beroendemottagningen? Fattar inte! Hjälp!
De tyckte iaf att jag skulle börja på beroendemottagningen. Sedan jag började där har jag inte fått någon hjälp öht och jag har bara mått sämre. Jag har fått gå hos en sjukgymnast...... där jag fått testa andas på olika sätt typ. Hjälpsamt. Har fått träffa en läkare en gång som skriver ut lamotrigin och quetiapin som väl hjälper litegrand mot sömnen iaf.
Jag anser inte att drogerna och alkoholen är mina största problem, och VERKLIGEN inte grunden till mina problem. De är ju en konsekvens isåfall av mina existserande problem. Och visst är de också ett problem ibland det förnekar jag inte, de är en av tusen problem, INTE större än något annat! Ska jag gå på en hel mottagning för min snedvridna självbild? För min sociala fobi? Det känns så jävla skevt.
Jag testade att vara nykter i höstas och mådde fan så mycket sämre då jag aldrig fick bedöva ångesten på något sätt. Jag får ju inte några fungerande lugnande heller eftersom de antar att jag kommer knarka dem. Kan ju tillägga att jag aldrig har överdoserat eller varit beroende av något. Jag hade väl en sommar då jag tog amfetamin några gånger i månaden, testat ecstasy ett par gånger och lite kokain. Men det har varit i festsammanhang då folk bjudit, har aldrig tagit något hemma själv eller ens köpt själv.
Men, vården anser ju då att, utifrån vad jag själv varit ärlig med (har aldrig ens pissat eller nåt så de har ingen aning om mitt brukande) att det är på beroendemottagningen jag ska vara.
Detta innebär alltså då att jag måste vara nykter i 6 månader för att få prata med en psykolog.
Jag måste vara nykter i 1 och 1/2 år innan jag får gå till någon annan psykiatri. Detta fick jag veta häromdagen då jag sa att jag ville söka till en psykiatri som inriktar sig på de problemen jag anser är mina största och värsta.
Så... några frågor.
1. Hur mäter de om jag varit nykter?
2. Varför i helvete behöver man bli frisk själv innan man kan få hjälp?
3. Varför blir man straffad för att man är ärlig? Har så jävla många vänner som knarkar och dricker mycket värre än vad jag gör och de får hjälp, för att de inte är ärliga med sitt drogbruk får de både terapi, fungerande mediciner och allt vad det är.
3. Räknar de alkohol som något man måste varit nykter ifrån eller är det droger? Kommer jag seriöst inte få dricka champagne på nyår för att få hjälp? Varför isåfall? Det behöver ju inte dem som inte går på beroendemottagningen? Fattar inte! Hjälp!
__________________
Senast redigerad av Spessartin 2016-03-25 kl. 10:17.
Senast redigerad av Spessartin 2016-03-25 kl. 10:17.
