...Och med "en jävla resa" menar jag en negativ sådan. Vi kommer dit.
Substans: Alkohol, kokain, mdma, stesolid
Dos: Ingen jävla aning helt ärligt
Intag: Oralt
Kön: Kvinna
Vikt: 59kg
Längd: 171cm
Ålder: 23 år
Tidigare brukat: En jävla massa benso i form av stess, xanor, oxascand, flunitrazepam. Zopiklon, cannabis, tjack, koks, oxikodon, tramadol, kodein och spice. Alkohol och nikotin ska väl också tilläggas här.
Jaha. Så stod man där.
Det var fredag och vi hade börjat kvällen, jag och min kompis som vi kan kalla Julia, med att smådricka lite bira och dra lite koks inför vår gemensamma kompis födelsedagsfest. Hon hade hyrt en stor lokal, bjudit massor med folk och vi var rätt inställda på att kvällen skulle bli fantastiskt bra. Vi gjorde oss iordning och tog bussen till stan för att navigera oss vidare samtidigt som våra samtal gick lite hit och dit, sådär som det kan göra när man är rätt bra koksad. Vi tog oss fram till festlokalen där vi hälsade på alla välkända ansikten och gratulerade vår kompis, vilken jävla kväll det skulle bli!
Efter en timmes "mingel" i lokalen, en massa öldrickande, ett par stesolid och en lustgasballong ringer en annan kompis som vi kan kalla Sanna. Hon är påväg och vill att vi möter henne utanför på en cigg, hon hade visst någonting att berätta. Visst sa vi, klädde på oss och gick ut i kylan där Sanna redan stod med en cigg i handen. Vi hälsade och snackade skit en stund tills hon började le brett, "kolla vad jag tog med mig!" och tog fram fyra små knappar ur fickan.
Nu ska det tilläggas att jag inte är någon direkt nybörjare när det gäller droger. Jag har stoppat i mig det mesta som bjudits på, dragit linor som om jag inte brydde mig om livet, missbrukat oxy under en längre period. Dessutom brukar jag benso och cannabis regelbundet, vilket andra nog också skulle kalla för ett slags missbruk. Bara ett lite mer "socialt accepterat" sådant. Benso får jag trots allt på recept och ingen jävel bryr sig väl om nån röker lite gräs längre. MDMA hade jag dock aldrig tidigare provat, mest för att jag käkat SSRI-preparat och varit rädd att det ska krascha med mina mediciner. Nu hade jag dock bytt till Voxra (noradrenalin- och dopaminupptagshämmare, förkortat NDRI) och i mitt fulla koksade tillstånd tänkte jag inte en sekund att "vänta nu här, det här kanske är en dålig idé?". Jag blev taggad som fan och självklart var detta kvällen jag skulle testa E! En lokalfest med en massa musik och dans, tillfället var ju som gjort för en första tripp.
Vi gick in och satte oss vid ett bord, knäppte varsin öl och Sanna gav mig en knapp i handen. Julia som käkar SSRI skulle inte ha, så Sanna och jag gav varandra en blick och sen svalde vi vad jag trodde skulle göra min redan så härliga kväll helt magisk. Man hade ju hört så jävla mycket gott om mdma, hur kärleksfull och mysig man blir i kroppen och bara vill dansa, dansa, dansa. Jag satt där och inväntade ruset samtidigt som jag klunkade i mig öl. Efter 20-30 minuter ställde vi oss på dansgolvet. Jag kände mig fortfarande som innan, ingen större skillnad faktiskt. "Fan", tänkte jag, "mina mediciner kanske blockar effekten helt". Jag gick för att slå en piss och Då. Där inne, på toaletten. Där slog det till. Jag kollade mig i spegeln och insåg att mina pupiller var galet stora. Jag slogs av en svag känsla av eufori och gick ut till mina vänner där Sanna direkt såg att jag var på g. "Mår du bra?" frågade hon och log sådär brett igen. "SOM FAN!!!", svarade jag. Denna känsla var så härlig! Och var inte alla människor därinne bara SÅ fina ikväll? Alla hade klätt upp sig så fint. Vad härligt det måste vara, att vara så fin. Så gick tankarna runt i min skalle, men bara i vad som kändes som ett par minuter. Den härliga, euforiska känslan övergick snabbt till vad som skulle bli min mest panikartade kväll på väldigt, väldigt länge.
Jag satt ner med Sanna och Julia och försökte prata, men ur min mun kom bara konstigt ihopsatta meningar, jag började låta lite som en förinspelad datorröst som läser upp felaktigt översatta meningar i Google translate. Jag kände hur jag från ingenstans blev akut illamående. Sanna tog mig till toan igen där jag satte mig på golvet och vaggade fram och tillbaks medan jag hörde hennes röst någonstans i periferin, "det ska inte kännas såhär! något måste vara fel!" och "ta det här, nu, så kommer allt kännas bättre!". På sin mobiltelefon hade hon lagt fram en lina av någonting jag inte ens frågade vad det var. Jag drog i mig substansen och försökte koncentrera mig. "Fokusera. Fokusera. FOKUSERA" var det enda som cirkulerade i min skalle, men det var redan försent. Vad fan var det egentligen jag stoppat i mig?
Jag märkte hur mitt synfält totalförändrades och när jag kollade upp mot Sanna igen så var någonting helt klart fuckat. Hennes ansikte, allting runt omkring i det lilla toa-utrymmet, hade förvandlats till pixlar. Det kändes som att jag såg allting utifrån ett first person-perspektiv i ett TV-spel. Jag kunde inte se åt några andra håll än rakt fram, sidorna var helt svarta. När jag vred huvudet åt ena hållet var det som att jag använde navigationsknapparna på min PS4-kontroll och styrde mig själv. Haha, det låter ju helt sjukt när jag skriver det, men det var verkligen så det kändes. Jag styrde mig själv uppåt och ut genom dörren med Sannas ord ekande i huvudet "Det går bra! Det är okej! Njut istället bara, allt kommer gå bra, så bra!". Alla människors ansikten, allting var i pixlar. Och de var så många, det var ju människor precis överallt! Fy fan, det här var ju obehagligt så inåt helvete. Julia hittade oss och vi tre satte oss i ett litet avlägset rum tillsammans med ett par andra kompisar som också tagit E och jag hörde hur de diskuterade om vad som kunde vara fel, jag var ju inte alls som "jag borde blivit". Jag bara satt och försökte förklara hur jag mådde, men min röst lät bara datorinspelad och jag vågade inte lyssna på mig själv.
Efter detta är allting rätt suddigt. Jag minns händelseförloppet lite knappt. Jag minns att vi tog oss ut och försökte hitta våra jackor i högen bland alla andra hundratals jackor och att jag kände panik i hela kroppen av alla människors röster bakom mig. Någon tog tag i mig och skrek i mitt ansikte "ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET????", hon var skitarg av någon anledning. Jag visste inte vad jag hade gjort och brydde mig inte heller, jag ville bara ut, ut i luften, hem till en säng och sova av mig ruset. Som om det skulle fungera. Utanför festlokalen var det kallt och såklart var hela staden också i pixlar, det hjälpte ju lite sådär när jag redan hade sån panik över att försöka styra runt mig själv i det här "spelet". Sanna mådde perfekt, precis som man ska på E sa hon, och var orolig. Vi bestämde oss för att gå, att vara runt människor gav mig bara panik i mitt tillstånd. Resten av kvällen fick Sanna hålla i mig medan vi vandrade runt på smågator och försökte nyktra till. Vi tog tillslut en taxi hem till Sanna trots att vi egentligen inte alls hade råd och jag satt med huvudet gömt i händerna hela resan hem.
Vad fan hade jag egentligen varit med om?
Dagen efter vaknade jag med extrem ångest och vi försökte lägga pusselbitarna på plats. Sanna tippade på att min knasiga tripp antingen berodde på att hon gav mig för hög dos, mina mediciner eller en kombination av båda. Jag gissar på det sistnämnda, eller möjligtvis att Sanna helt enkelt blivit fett lurad. Det förklarar inte varför hon fick ett normalt rus, dock. Ni får gärna komma med egna spekulationer om ni vill!
Detta blev en rätt kort berättelse om min första, konstiga, panikartade resa på mdma. En resa jag förmodligen inte kommer göra om (iallafall inte så länge jag käkar Voxra). Nä, bäst att hålla sig till stess och gräs för min del.
Tack för att ni lyssnade, hej!
Substans: Alkohol, kokain, mdma, stesolid
Dos: Ingen jävla aning helt ärligt
Intag: Oralt
Kön: Kvinna
Vikt: 59kg
Längd: 171cm
Ålder: 23 år
Tidigare brukat: En jävla massa benso i form av stess, xanor, oxascand, flunitrazepam. Zopiklon, cannabis, tjack, koks, oxikodon, tramadol, kodein och spice. Alkohol och nikotin ska väl också tilläggas här.
Jaha. Så stod man där.
Det var fredag och vi hade börjat kvällen, jag och min kompis som vi kan kalla Julia, med att smådricka lite bira och dra lite koks inför vår gemensamma kompis födelsedagsfest. Hon hade hyrt en stor lokal, bjudit massor med folk och vi var rätt inställda på att kvällen skulle bli fantastiskt bra. Vi gjorde oss iordning och tog bussen till stan för att navigera oss vidare samtidigt som våra samtal gick lite hit och dit, sådär som det kan göra när man är rätt bra koksad. Vi tog oss fram till festlokalen där vi hälsade på alla välkända ansikten och gratulerade vår kompis, vilken jävla kväll det skulle bli!
Efter en timmes "mingel" i lokalen, en massa öldrickande, ett par stesolid och en lustgasballong ringer en annan kompis som vi kan kalla Sanna. Hon är påväg och vill att vi möter henne utanför på en cigg, hon hade visst någonting att berätta. Visst sa vi, klädde på oss och gick ut i kylan där Sanna redan stod med en cigg i handen. Vi hälsade och snackade skit en stund tills hon började le brett, "kolla vad jag tog med mig!" och tog fram fyra små knappar ur fickan.
Nu ska det tilläggas att jag inte är någon direkt nybörjare när det gäller droger. Jag har stoppat i mig det mesta som bjudits på, dragit linor som om jag inte brydde mig om livet, missbrukat oxy under en längre period. Dessutom brukar jag benso och cannabis regelbundet, vilket andra nog också skulle kalla för ett slags missbruk. Bara ett lite mer "socialt accepterat" sådant. Benso får jag trots allt på recept och ingen jävel bryr sig väl om nån röker lite gräs längre. MDMA hade jag dock aldrig tidigare provat, mest för att jag käkat SSRI-preparat och varit rädd att det ska krascha med mina mediciner. Nu hade jag dock bytt till Voxra (noradrenalin- och dopaminupptagshämmare, förkortat NDRI) och i mitt fulla koksade tillstånd tänkte jag inte en sekund att "vänta nu här, det här kanske är en dålig idé?". Jag blev taggad som fan och självklart var detta kvällen jag skulle testa E! En lokalfest med en massa musik och dans, tillfället var ju som gjort för en första tripp.
Vi gick in och satte oss vid ett bord, knäppte varsin öl och Sanna gav mig en knapp i handen. Julia som käkar SSRI skulle inte ha, så Sanna och jag gav varandra en blick och sen svalde vi vad jag trodde skulle göra min redan så härliga kväll helt magisk. Man hade ju hört så jävla mycket gott om mdma, hur kärleksfull och mysig man blir i kroppen och bara vill dansa, dansa, dansa. Jag satt där och inväntade ruset samtidigt som jag klunkade i mig öl. Efter 20-30 minuter ställde vi oss på dansgolvet. Jag kände mig fortfarande som innan, ingen större skillnad faktiskt. "Fan", tänkte jag, "mina mediciner kanske blockar effekten helt". Jag gick för att slå en piss och Då. Där inne, på toaletten. Där slog det till. Jag kollade mig i spegeln och insåg att mina pupiller var galet stora. Jag slogs av en svag känsla av eufori och gick ut till mina vänner där Sanna direkt såg att jag var på g. "Mår du bra?" frågade hon och log sådär brett igen. "SOM FAN!!!", svarade jag. Denna känsla var så härlig! Och var inte alla människor därinne bara SÅ fina ikväll? Alla hade klätt upp sig så fint. Vad härligt det måste vara, att vara så fin. Så gick tankarna runt i min skalle, men bara i vad som kändes som ett par minuter. Den härliga, euforiska känslan övergick snabbt till vad som skulle bli min mest panikartade kväll på väldigt, väldigt länge.
Jag satt ner med Sanna och Julia och försökte prata, men ur min mun kom bara konstigt ihopsatta meningar, jag började låta lite som en förinspelad datorröst som läser upp felaktigt översatta meningar i Google translate. Jag kände hur jag från ingenstans blev akut illamående. Sanna tog mig till toan igen där jag satte mig på golvet och vaggade fram och tillbaks medan jag hörde hennes röst någonstans i periferin, "det ska inte kännas såhär! något måste vara fel!" och "ta det här, nu, så kommer allt kännas bättre!". På sin mobiltelefon hade hon lagt fram en lina av någonting jag inte ens frågade vad det var. Jag drog i mig substansen och försökte koncentrera mig. "Fokusera. Fokusera. FOKUSERA" var det enda som cirkulerade i min skalle, men det var redan försent. Vad fan var det egentligen jag stoppat i mig?
Jag märkte hur mitt synfält totalförändrades och när jag kollade upp mot Sanna igen så var någonting helt klart fuckat. Hennes ansikte, allting runt omkring i det lilla toa-utrymmet, hade förvandlats till pixlar. Det kändes som att jag såg allting utifrån ett first person-perspektiv i ett TV-spel. Jag kunde inte se åt några andra håll än rakt fram, sidorna var helt svarta. När jag vred huvudet åt ena hållet var det som att jag använde navigationsknapparna på min PS4-kontroll och styrde mig själv. Haha, det låter ju helt sjukt när jag skriver det, men det var verkligen så det kändes. Jag styrde mig själv uppåt och ut genom dörren med Sannas ord ekande i huvudet "Det går bra! Det är okej! Njut istället bara, allt kommer gå bra, så bra!". Alla människors ansikten, allting var i pixlar. Och de var så många, det var ju människor precis överallt! Fy fan, det här var ju obehagligt så inåt helvete. Julia hittade oss och vi tre satte oss i ett litet avlägset rum tillsammans med ett par andra kompisar som också tagit E och jag hörde hur de diskuterade om vad som kunde vara fel, jag var ju inte alls som "jag borde blivit". Jag bara satt och försökte förklara hur jag mådde, men min röst lät bara datorinspelad och jag vågade inte lyssna på mig själv.
Efter detta är allting rätt suddigt. Jag minns händelseförloppet lite knappt. Jag minns att vi tog oss ut och försökte hitta våra jackor i högen bland alla andra hundratals jackor och att jag kände panik i hela kroppen av alla människors röster bakom mig. Någon tog tag i mig och skrek i mitt ansikte "ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET????", hon var skitarg av någon anledning. Jag visste inte vad jag hade gjort och brydde mig inte heller, jag ville bara ut, ut i luften, hem till en säng och sova av mig ruset. Som om det skulle fungera. Utanför festlokalen var det kallt och såklart var hela staden också i pixlar, det hjälpte ju lite sådär när jag redan hade sån panik över att försöka styra runt mig själv i det här "spelet". Sanna mådde perfekt, precis som man ska på E sa hon, och var orolig. Vi bestämde oss för att gå, att vara runt människor gav mig bara panik i mitt tillstånd. Resten av kvällen fick Sanna hålla i mig medan vi vandrade runt på smågator och försökte nyktra till. Vi tog tillslut en taxi hem till Sanna trots att vi egentligen inte alls hade råd och jag satt med huvudet gömt i händerna hela resan hem.
Vad fan hade jag egentligen varit med om?
Dagen efter vaknade jag med extrem ångest och vi försökte lägga pusselbitarna på plats. Sanna tippade på att min knasiga tripp antingen berodde på att hon gav mig för hög dos, mina mediciner eller en kombination av båda. Jag gissar på det sistnämnda, eller möjligtvis att Sanna helt enkelt blivit fett lurad. Det förklarar inte varför hon fick ett normalt rus, dock. Ni får gärna komma med egna spekulationer om ni vill!
Detta blev en rätt kort berättelse om min första, konstiga, panikartade resa på mdma. En resa jag förmodligen inte kommer göra om (iallafall inte så länge jag käkar Voxra). Nä, bäst att hålla sig till stess och gräs för min del.
Tack för att ni lyssnade, hej!
