närmar mig 40 och fortfarande inget liv..

Jag är en kille som närmar mig 40. Har aldrig haft en tjej eller jobbat i hela mitt liv. Varför blev det så undrar säkert en del av er. Mobbad under grundskoletiden satte väl sina spår och även under gymnasiet fanns det folk som ville jävlas och jag är ju tyvärr en person som lätt tar illa upp. Studenten tog man iaf och gick ut med hyfsade betyg och direkt skolan var över sökte jag jobb. Hamnade dock på massa praktikplatser, vilket jag av någon anledning då tyckte var ganska roligt, eftersom här slapp man iaf mobbarna. Pengar fick man ju knappt, 3000kr/mån. Men pengar har jag aldrig brytt mig om så mycket egentligen.

Jobb fick man inte se skymten av och hände en del saker i mitt liv jag helst inte vill skriva här. Hamnade i depression i flera år. Senare när det kändes lite lättare så försökte jag studera på universitet, men det gick helt enkelt inte. Jag studerade i ungefär 2 år innan jag slutade. Så det enda man gjort var att samla på sig skulder. Man känner sig rätt ensam, alla de få vänner man har kvar har fixat familj, arbete och gått vidare i livet. Själv sitter jag här, och folk kollar konstigt på mig när jag berättar att jag fortfarande är sjukskriven, som om jag vore värsta misslyckade personen.

Tjejer har man väl varit intresserade av och de få gånger man blivit kär så har det blivit i personer man inte kan få såklart. Jag har aldrig raggat seriöst för att få ett förhållande. Jag tänker att allt kommer naturligt och alla polare säger att det kommer när man minst anar det. Sitta här ensam och inte träffa några människor lär ju inte hjälpa, det vet jag. Visst har man ju träffat mycket folk tidigare när man gick kurser eller studerade på universitet. Utelivet har jag lämnat för gott dock, jag är inte 20 år längre liksom. Livet känns iaf helt meningslöst och alla intressen har sjunkit i graven. Folk säger att när man har någon att dela livet med så blir inte livet lika meningslöst. Vetefan om det bara är skitsnack eller ej.

Precis ingenting intresserar mig längre eller väldigt lite iaf. Visst hade det väl varit kul med ett jobb man trivs med och en tjej man tycker om. Jag har ju dock ingen energi eller motivation och hur jag ska få det vet jag inte. Folk förstår mig inte heller. Jag behöver väl all hjälp man kan få antar jag. Självmord känns som en vettig lösning om man nu inte vill acceptera att ha det så här hela livet.