Samhällets uppgift är att, så långt det är möjligt, tillgodose medborgarnas önskemål. För att kunna se vad som behöver produceras har vi skapat en penningekonomi där vi via priset kan samtala om vad som behöver göras.
Alla djurarter som har överlevt under längre tid har haft förmågan att inte bara föda sig själva utan även åstadkomma en avkomma. Det innebär att de åtminstone tidvis har haft ett överskott på produktionsförmåga. Detta gäller även människan som dessutom utvecklat sin produktionsteknik till en enorm överkapacitet.
Jag kan alltså producera två nyttigheter när jag bara behöver en. Och den andra nyttigheten kan användas för offentlig konsumtion. Men hur skall detta bokföras i penningekonomin?
Jag kan betala en nyttighet i skatt. Men det betyder att för mig har två nyttigheter bara ett bytesvärde på en nyttighet. Och nyttigheter som bara har ett bytesvärde på en halv nyttighet bör inte produceras. Enligt penningekonomins grundregler skall jag då avstå från att producera något.
En annan möjlighet är att jag byter dem mot två konsumtionsrätter, använder den ena och sparar den andra för eventuella framtida behov. Då tar jag en konsumtionsrätt ur cirkulation och penningutgivaren kan sätta en ny konsumtionsrätt i cirkulation och använda den för offentlig konsumtion.
Det innebär att jag bygger upp ett sparkapital som ger mig framtida möjligheter att fatta ekonomiska beslut och minskar mitt försäkringsbehov. Skulle jag i framtiden bestämma mig för att sätta sparkapitalet i cirkulation kan penningutgivaren kompensera detta genom att minska sin utgivning av nya pengar så att den cirkulerande penningmängden hålls konstant.
I en ekonomi som använder påbudspengar (fiat money) finns det ingen anledning att använda skatter. Men vi har nu snärjt in oss i skatteregler som blir allt mer kontraproduktiva. Våra skatteregler har utformats för industrisamhällets massproduktion till ett onödigt system som vi lärt oss hantera så att det inte helt lamslagit all utveckling. Men i datasamhällets individanpassade produktion blir det inte bara onödigt utan även helt orimligt.
Tillkomsten av Internet öppnar nu nya möjligheter att kombinera penningekonomins prisinformation med mer detaljerad information om önskemål. Det är dags att utveckla nya metoder att anpassa vår resursanvändning till våra önskemål.
Ett exempel är transporttjänster. Vi har nu en enorm outnyttjad överproduktion av transporttjänster. Vi åker ofta ensamma i femsitsiga bilar.
När jag var barn gällde det att hitta någon som kunde bjuda på skjuts när man ville ta sig någonstans. I min ungdom liftade jag genom Europa. Jag fick se nya platser och de jag åkte med fick en pratstund om hur det var att leva i Sverige, något som jag tror att de flesta uppskattade. Och merförbrukningen av resurser var noll.
I dag skulle vi, i stället för att stå vid vägkanten och vinka, kunna lägga ut reseönskemål och personbeskrivning på nätet. Om jag skall resa från Stockholm till Karlstad och vill diskutera solcellsel kan jag då se om någon elingenjör vill åka med. Det handlar inte bara om att utnyttja den resurs som min bil utgör utan också om att skapa en miljö där nya ideer kan födas.
Här finns enorma möjligheter som vi kan ta vara på men det gäller att vi tar vara på och utvecklar nya ideer.
Uberpop har nu tagit fram ett system för att hantera resetjänster. Systemet fungerar och allt fler använder det. Att då fälla någon användare för svarttaxiverksamhet eller skattebrott är en stupiditet som man nog får gå tillbaka till frihetstidens överflödsförordningar för att finna någon motsvarighet till.
Alla djurarter som har överlevt under längre tid har haft förmågan att inte bara föda sig själva utan även åstadkomma en avkomma. Det innebär att de åtminstone tidvis har haft ett överskott på produktionsförmåga. Detta gäller även människan som dessutom utvecklat sin produktionsteknik till en enorm överkapacitet.
Jag kan alltså producera två nyttigheter när jag bara behöver en. Och den andra nyttigheten kan användas för offentlig konsumtion. Men hur skall detta bokföras i penningekonomin?
Jag kan betala en nyttighet i skatt. Men det betyder att för mig har två nyttigheter bara ett bytesvärde på en nyttighet. Och nyttigheter som bara har ett bytesvärde på en halv nyttighet bör inte produceras. Enligt penningekonomins grundregler skall jag då avstå från att producera något.
En annan möjlighet är att jag byter dem mot två konsumtionsrätter, använder den ena och sparar den andra för eventuella framtida behov. Då tar jag en konsumtionsrätt ur cirkulation och penningutgivaren kan sätta en ny konsumtionsrätt i cirkulation och använda den för offentlig konsumtion.
Det innebär att jag bygger upp ett sparkapital som ger mig framtida möjligheter att fatta ekonomiska beslut och minskar mitt försäkringsbehov. Skulle jag i framtiden bestämma mig för att sätta sparkapitalet i cirkulation kan penningutgivaren kompensera detta genom att minska sin utgivning av nya pengar så att den cirkulerande penningmängden hålls konstant.
I en ekonomi som använder påbudspengar (fiat money) finns det ingen anledning att använda skatter. Men vi har nu snärjt in oss i skatteregler som blir allt mer kontraproduktiva. Våra skatteregler har utformats för industrisamhällets massproduktion till ett onödigt system som vi lärt oss hantera så att det inte helt lamslagit all utveckling. Men i datasamhällets individanpassade produktion blir det inte bara onödigt utan även helt orimligt.
Tillkomsten av Internet öppnar nu nya möjligheter att kombinera penningekonomins prisinformation med mer detaljerad information om önskemål. Det är dags att utveckla nya metoder att anpassa vår resursanvändning till våra önskemål.
Ett exempel är transporttjänster. Vi har nu en enorm outnyttjad överproduktion av transporttjänster. Vi åker ofta ensamma i femsitsiga bilar.
När jag var barn gällde det att hitta någon som kunde bjuda på skjuts när man ville ta sig någonstans. I min ungdom liftade jag genom Europa. Jag fick se nya platser och de jag åkte med fick en pratstund om hur det var att leva i Sverige, något som jag tror att de flesta uppskattade. Och merförbrukningen av resurser var noll.
I dag skulle vi, i stället för att stå vid vägkanten och vinka, kunna lägga ut reseönskemål och personbeskrivning på nätet. Om jag skall resa från Stockholm till Karlstad och vill diskutera solcellsel kan jag då se om någon elingenjör vill åka med. Det handlar inte bara om att utnyttja den resurs som min bil utgör utan också om att skapa en miljö där nya ideer kan födas.
Här finns enorma möjligheter som vi kan ta vara på men det gäller att vi tar vara på och utvecklar nya ideer.
Uberpop har nu tagit fram ett system för att hantera resetjänster. Systemet fungerar och allt fler använder det. Att då fälla någon användare för svarttaxiverksamhet eller skattebrott är en stupiditet som man nog får gå tillbaka till frihetstidens överflödsförordningar för att finna någon motsvarighet till.