2005-11-18, 05:42
#1
Till er som förskräckes och förargas över mitt fräcka tilltag att öppet i skrift omnämna det av naturlagar bestämt fullkomligt osägbara säger jag bara att håll hårt i doktorns rock och förklara mig fullständigt vriden ur led till något av det sorgligaste som trampat runt på vår moder jord.
Dock, innan ni sätter igång: Betänk att om det nu är så förödande att ingående eller så ingående jag nu kan med min knappa insikt från så att säga rätt vinkel belysa detta ämne och fenomen så borde det ju finnas högre makter som också delar den uppfattningen och således förhindra mig att skriva rakt ur hjärtat om mina många gånger direkt kvalfyllda ansatser att ge allt samt järnet mer därtill för att med ihärdig pliktkänska enträget fortsätta mitt arbete allt som oftast i stark motvind och i skuggan av Jesus som något av en som stulit hans jobb och därmed omintetgjort hans förespeglade storslagna återkomst.
Vad fan vet säkert om honom? Jaha det kan inte meddelas mig så här rakt av om ens någonsin
Hur som helst är han varmt välkommen att för mig framföra eventuella klagomål över att jag inkräktat på hans territorium. Kan han bara framvisa handlingsplaner som bevisar min gentemot honom underlägsenhet i att ta till vara på mina möjligheter att serva mig själv och andra som uttryckligen inte bara bett mig utan faktiskt även på sätt och vis hotat mig att inte avsluta min kamp för att skapa ett hem för alla och då menar jag uttryckligen alla som så förr eller senare önskar. Risken finns dock att det inte finns möjligheter till förståelse för tveksamheten och oviljan att satsa på en ny häst som sprungit fram tack vare att det finns ett nödvändigt behov för honom - inte bara för mig utan både lite här och där - eller varför inte mycket stort behov överallt runt omkring.
Nåja trösta er ni som tar anstöt genom att ihågkomma och befästande i ert minne inpränta att ni minsann vet sååå mycket mer om allt det här och mer därtill och faktiskt har råd att kosta på er ett överseende leende vidhäftat en svagt anad beklagande touch.
Hoppas ni iaf kan ha överseende med eventuella grammatiska felaktigheter samt tillika eventuella stavfel för jag bar orkar inte sitta här just nu och läsa igenom det jag skrivit för att genom det göra de rättelser som skulle behövts för ett åtminstone till själva texten, undantagen det innehållsmässiga, korrekt och klanderfritt skrivarbete.
Ber ändå lite skämtsamt om ursäkt fast ändå med ett stänk allvar eftersom jag vet om skepsis kring det jobb jag här visat prov på jag iaf just nu är mycket betagen av. Kul för mig att jag trots mitt uppenbara handikapp ändå funnit en väg värd att vandra på och som allt som oftast och alltmer skänker mig både glädje o tillfredställelse över en meningsfull tillvaro jag genom en aldrig tidigare utgiven nåd jag erhöll tack vare min längtansfyllda vilja att bevisa för alla och envar att jag är om än en aning tilltufsad men ändå fullt frisk och så frisk så jag anses sammantagit med mina överexceptionella tankeförmågor som den bäst rustade att framföra min syn
på saken av vad som böres göras för att uppnå den harmoni och den sinnesfrid som framträder hemma hos de högste.
Det ska erkännas att det så här långt tagit en vid eftertanke ohyggligt lång tid, ja så lång så man emellanåt själv drabbas av fundersamhet över om jag verkligen jobbar på något som i framtiden kommer att visa sig vara mycket omtyckt och kanske även lite smått beundrat men framförallt behövt.
Jag har dock en ganska så stark känsla av en relativt snart förestående islossning där det efterhand allt snabbare jobbas åt gemensamt håll för gemensam sak och med gemensamma krafter med ett klart mål i sikte att bygga en borg där eventuella framtida fientliga inkräktare redan vid blotta tanken klokt nog avstår från attack.
Får väl hoppas då bara att inte mitt svänghuvud svängt iväg lite väl långt med framförallt militärt känsliga uppgifter. Tror dock inte så är fallet och har faktiskt föraningar om att jag med min "berättariver" eller tack vare min speciella förmåga att i tanken alstra material så vissa inte kan undgå att lockas ta mer än del av och också söker efter angreppsmöjligheter uppkomna genom satsning på storbygge, en gång för alla trots starkt läckage från ganska central position dock med relativt harmlöst material för eventuell fiende att avlyssna.
Jag har fullt förtroende för att de högsta vet vad de gör och att mina ibland uppkomna skuldkänslor saknar grund då de mestadels utgöres av beståndsdelar fastgnaglade vid hastigt utslängda men ändå bitande kommentarer om mitt vanskapta eller förväxta huvud.
Hjälp mig och också alltså de som satsar på mig (och därmed också samtidigt dig) att få till den islossning som jag ser och känner finns där.
Skit i utsagor som att Jesus minsann inte skulle ha tiggt om en hjälpande hand utan haft förmågan att magiskt trolla fram det som vanliga höll på att skriva dödliga strävsamt måste bygga upp och till.
När väl islossningen satts igång finns inget annat att göra än att ta del i att få undan allt som behöver göras för att snabbt säkerställa allt material som drivit på villovägar pga kraften från islossningen.
Skynda innan vintern förstärkt sitt grepp
Dock, innan ni sätter igång: Betänk att om det nu är så förödande att ingående eller så ingående jag nu kan med min knappa insikt från så att säga rätt vinkel belysa detta ämne och fenomen så borde det ju finnas högre makter som också delar den uppfattningen och således förhindra mig att skriva rakt ur hjärtat om mina många gånger direkt kvalfyllda ansatser att ge allt samt järnet mer därtill för att med ihärdig pliktkänska enträget fortsätta mitt arbete allt som oftast i stark motvind och i skuggan av Jesus som något av en som stulit hans jobb och därmed omintetgjort hans förespeglade storslagna återkomst.
Vad fan vet säkert om honom? Jaha det kan inte meddelas mig så här rakt av om ens någonsin
Hur som helst är han varmt välkommen att för mig framföra eventuella klagomål över att jag inkräktat på hans territorium. Kan han bara framvisa handlingsplaner som bevisar min gentemot honom underlägsenhet i att ta till vara på mina möjligheter att serva mig själv och andra som uttryckligen inte bara bett mig utan faktiskt även på sätt och vis hotat mig att inte avsluta min kamp för att skapa ett hem för alla och då menar jag uttryckligen alla som så förr eller senare önskar. Risken finns dock att det inte finns möjligheter till förståelse för tveksamheten och oviljan att satsa på en ny häst som sprungit fram tack vare att det finns ett nödvändigt behov för honom - inte bara för mig utan både lite här och där - eller varför inte mycket stort behov överallt runt omkring.Nåja trösta er ni som tar anstöt genom att ihågkomma och befästande i ert minne inpränta att ni minsann vet sååå mycket mer om allt det här och mer därtill och faktiskt har råd att kosta på er ett överseende leende vidhäftat en svagt anad beklagande touch.
Hoppas ni iaf kan ha överseende med eventuella grammatiska felaktigheter samt tillika eventuella stavfel för jag bar orkar inte sitta här just nu och läsa igenom det jag skrivit för att genom det göra de rättelser som skulle behövts för ett åtminstone till själva texten, undantagen det innehållsmässiga, korrekt och klanderfritt skrivarbete.
Ber ändå lite skämtsamt om ursäkt fast ändå med ett stänk allvar eftersom jag vet om skepsis kring det jobb jag här visat prov på jag iaf just nu är mycket betagen av. Kul för mig att jag trots mitt uppenbara handikapp ändå funnit en väg värd att vandra på och som allt som oftast och alltmer skänker mig både glädje o tillfredställelse över en meningsfull tillvaro jag genom en aldrig tidigare utgiven nåd jag erhöll tack vare min längtansfyllda vilja att bevisa för alla och envar att jag är om än en aning tilltufsad men ändå fullt frisk och så frisk så jag anses sammantagit med mina överexceptionella tankeförmågor som den bäst rustade att framföra min syn
på saken av vad som böres göras för att uppnå den harmoni och den sinnesfrid som framträder hemma hos de högste.Det ska erkännas att det så här långt tagit en vid eftertanke ohyggligt lång tid, ja så lång så man emellanåt själv drabbas av fundersamhet över om jag verkligen jobbar på något som i framtiden kommer att visa sig vara mycket omtyckt och kanske även lite smått beundrat men framförallt behövt.
Jag har dock en ganska så stark känsla av en relativt snart förestående islossning där det efterhand allt snabbare jobbas åt gemensamt håll för gemensam sak och med gemensamma krafter med ett klart mål i sikte att bygga en borg där eventuella framtida fientliga inkräktare redan vid blotta tanken klokt nog avstår från attack.
Får väl hoppas då bara att inte mitt svänghuvud svängt iväg lite väl långt med framförallt militärt känsliga uppgifter. Tror dock inte så är fallet och har faktiskt föraningar om att jag med min "berättariver" eller tack vare min speciella förmåga att i tanken alstra material så vissa inte kan undgå att lockas ta mer än del av och också söker efter angreppsmöjligheter uppkomna genom satsning på storbygge, en gång för alla trots starkt läckage från ganska central position dock med relativt harmlöst material för eventuell fiende att avlyssna.
Jag har fullt förtroende för att de högsta vet vad de gör och att mina ibland uppkomna skuldkänslor saknar grund då de mestadels utgöres av beståndsdelar fastgnaglade vid hastigt utslängda men ändå bitande kommentarer om mitt vanskapta eller förväxta huvud.
Hjälp mig och också alltså de som satsar på mig (och därmed också samtidigt dig) att få till den islossning som jag ser och känner finns där.
Skit i utsagor som att Jesus minsann inte skulle ha tiggt om en hjälpande hand utan haft förmågan att magiskt trolla fram det som vanliga höll på att skriva dödliga strävsamt måste bygga upp och till.
När väl islossningen satts igång finns inget annat att göra än att ta del i att få undan allt som behöver göras för att snabbt säkerställa allt material som drivit på villovägar pga kraften från islossningen.
Skynda innan vintern förstärkt sitt grepp
