Citat:
Ursprungligen postat av
PelleSaga
Läkaryrket och i synnerhet specialiteten psykiatri ägnar största delen av tiden åt hålla symtomen på sjukdomen i schack. Dom botar alltså inte den sjuke utan dom ger livslång behandling för att hålla symtomen under kontroll. Dom som botar psykiska problem tituleras psykolog.
Låt mig göra en hypotetisk jämförelse med fysisk sjukdom. Anta att du typ 2 diabetes, då kan du ta läkarens behandling som är livslång, men du kan också välja att pröva att lägga om kost och motionsvanor för att på så sätt bota dig själv. Nu vet jag inte om det är sant för typ 2 diabetes, men för vissa sjukdomar är det sant. Antingen väljer man hårt arbeta att försöka bli frisk eller så accepterar man att man är en latmask som inte orkar försöka bli frisk och äter mediciner resten av livet.
Om du vill försöka att bli frisk och inte avfärdad som en latmask och hamna på samhällets sophög så kan jag rekommendera följande två böcker, FRI FRÅN ORO, ÅNGEST OCH FOBIER av Maria Farm Larsson och Håkan Wisung samt, Befriad från ångest av Lucinda Basset. Antingen det eller så kan du begära att få terapi för dina problem av en psykolog.
Att börja behandla psykiska problem med medicin borde vara sista hands valet och inte första hands valet. När man tar mediciner är det som att erkänna att man aldrig kan bli frisk.
Det är underbart när människor som själva inte har blivit hjälpta av en viss sak, förstorar upp det till att hävda att ingen kan bli hjälpt av den saken!
Det är tråkigt att du inte känner dig hjälpt, men det betyder inte att det inte fungerar. Det fungerar alldeles utmärkt, men man måste ta en stor del eget ansvar också och läsa på själv, föra dagbok och vara delaktig i sin egen behandling. Om du slutar med att ligga på latsidan och tar ansvar för din egen behandling, så kan även du bli hjälpt av psykofarmaka! Problemet är att nio av tio psykatripatienter förlitar sig till 100 procent på läkaren - det fungerar inte och då kommer man inte heller att bli hjälpt!
För man inte dagbok över sina mediciner, doser, sin sömn och sina känslor, så är det mycket svårt att bli hjälpt; DET är vad som krävs av en själv som patient om man ska kunna bli hjälpt av psykofarmaka!