Citat:
Ursprungligen postat av
Praetori
Det finns faror åt båda håll. Genomlysta underrättelsesystem är ju mer än bara värdelösa utan rent utsagt farliga för den egna nationen eftersom det då bara är ytterligare ett instrument för en motståndare. Balansen mellan sektorsuppdelning, hemlighetsmakeri och insyn är hårfin eftersom alla luckor är en tittglugg för potentiella motståndare. Någonstans så får man börja lita på sina personliga folkvalda att de sköter den insyn de är ansvariga för på rätt sätt.
Helt ense med dig om att vi måste ha en fungerande underrättelsetjänst och att det handlar om svåra avvägningar.
Jag är dock inte lika övertygad som du om att det lilla antal folkvalda som har någon grad av insyn kan utöva en effektiv kontroll. Erfarenheterna både från Sverige och andra länder visar att folkvalda styrelser och nämnder sällan har den insyn i den operativa verksamheten som krävs för att i tid upptäcka och förhindra fel och maktmissbruk. Detta vare sig det handlar om spioneri eller tvångsomhädertagande av barn.
De som möjligen har insyn är regeringen, som har tillgång till kompetens och resurser vid departementen. Eftersom det ytterst handlar om att den exekutiva makten måste kontrolleras bättre - se mitt tidigare inlägg om detta - är det dock ingen lösning att lita blint på regeringen.
I USA och även Sverige har man ju också prövat att låta hemliga domstolar och domstolsliknande nämnder sköta tillsynen, men inte heller det har fungerat bra, eftersom en domstol inte heller har de resurser och den kompetens som behövs för en bra kontinuerlig tillsyn. Ett exempel är den hemliga underrättelsedomstolen i USA, FISA-domstolen, som snabbt reducerades till en stämpeldyna. Det är även tveksamt om svenska SIUN klarar av att utöva en effektiv kontroll:
Siun fick inget veta om TDV
http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/internet/article3682976.ece
Ett kontrollorgan som är helt i händerna på dem som de ska kontrollera kan sällan utöva en effektiv kontroll.
Så vad är lösningen? Jag tror på tydligare regler och en stark hederskodex hos dem som ska syssla med känslig verksamhet. Det får inte vara som det stod i Fokusartikeln som diskuterades ovan att det inte fanns några regler rörande psyops mot den egna befolkningen i Sverige (men väl i USA).
Regler för vad som är acceptablet inom psyops måste fastställas efter en offentlig debatt, där riskerna kan genomlysas och olika intressen ställas mot varandra. Detsamma gäller regler för vilka personuppgifter som får lämnas ut till främmande makt, och på vilka grunder det får ske, och andra viktiga principer.
Du kanske invänder att verksamheten skadas om fienden vet mer om vad FRA och MUST får och inte får göra, och att de som jobbar med hemlig verksamhet skulle uppleva tydligare och väl kända regler som en tvångströja.
Jag vill dock hävda att en viss skada är priset man får betala för allmänhetens förtroende, vilket är viktigare. Det är bättre att MUST inte får göra vissa saker och folk litar på dem än att de har fria händer och just därför betraktas med misstänksamhet. Vad gäller de som jobbar i verksamheten, så tror jag att tydligare och av alla kända regler kan bli ett stöd, särskilt i situationer när chefer och politiker ställer krav som kan tvinga dem att gå över gränsen.