Börjar bli/är konstig.

Kan tas bort.

Låter som stress av något slag. Men det är ju helt normalt. Håller oron i sig länge kan det vara läge att kanske prata med någon.

Några råd finns inte aatt ge. Till dig och alla andra som är oroliga över sin mentala hälsa skulle jag vilja säga:

Välkommen till vuxenvärlden. Välkommen till livet. Så här är det ibland. Man har ansvar, man känner att man inte får tid till det man vill, man känner sig rutten och misslyckad, man får problem, man tappar fart och ork. Det bästa är att stunderna av lycka blir extremt påtagliga. Man brukar säga att det inte är lätt att vara liten, men det är fan ingenting mot vad det är att vara vuxen.

Som sagt, välkommen till oss dödliga.

" - "....

Oro och ångest är normalt. Vissa drabbas hårdare än andra, men ingen kommer undan. JAg gissar att du inte är så gammal heller och du kommer säkert tillrätta med dina funderingar. Är det väldigt allvarliga och svarta funderingar som ständigt återkommer så finns det ju som sagt hjälp att få. Men du ska i alla fall inte känna att du är ensam om detta. Det drabbar oss alla och visst suger det.

" - "...

Tro man ska dö är ju typiskt för panikångest. Då kan det verkligen vara läge att snacka med någon. Kanske lika bra att prata med någon innan de kommer tillbaka?

Ingen orsak! Ångest är inte roligt.