En elak kompis

Har börjat fundera på en sak jag inte brytt mig om tidigare. Är intresserad av att veta vad andra tänker om det men känns som ett känsligt ämne att prata om, precis som all annan psykisk ohälsa...
Kan ge två konkreta exempel även om jag misstänker att alla behandlar samma problem på olika sätt.

Det handlar om människor som trycker ner, förnedrar, kritiserar andra på obefintliga grunder. Det jag funderar på är om det grundas i brist på uppmärksamhet, egna problem eller något annat.

Kan börja med att säga att jag är genomsnäll, ställer alltid upp om än ibland lite för mycket. Är optimistisk,ser det bästa i allt och stöttar alla i vad dom än gör. Såhär beskriver mina andra vänner mig också!
Dock är jag lite konflikträdd, är som sagt alltid snäll och om jag inte trivs med någon struntar jag bara i det. Vilket hände med kompis nr 2, vill inte att de ska hända med nr1...

Kompis nr 1 är en gammal kompis, minst 10 års stark vänskap. Han bor med sin flickvän och henne känner jag också, det är inte där problemet ligger. Han har ett stabilt bra liv. Har sedan i höstas börjat med detta beteende, ifrågasätter allt jag gör och vilka människor som finns runt mig. Kallar mig elak saker utan grund, inte på skoj som man kan göra utan verkligen för att förnedra... Säger att det jag gör är dåligt, inte som kritik utan bara rätt upp och ner "haha, varför gjorde du så, fan va dum." Men nästa dag kan det vara mycket bättre, tills jag säger att jag ska åka hem och laga mat/sova (till exempel) då kommer spydiga kommentarer som "asså har mamma lagat mat(jag bor själv!)" Eller "ska du träffa ***" men han vet att jag hade sagt det i så fall.
Vi umgås minst en gång i veckan, och så här det varit i flera år, förut var det mer och vi har delat väldigt mycket och vi kan lita på varandra till 100%. Detta gör det extra jobbigt, min bästa vän med andra ord.
Jag vill inte ta upp detta med honom då vi aldrig pratat om något liknande, allt har klickat naturligt. Blivit osams typ 5 gånger totalt.

Kompis nr 2, har röjt runt och krånglat lite mer men inget allvarligt, han har det bra kan man säga. Är också en gammal vän som jag inte pratar med eftersom han gjorde likadant som nr 1 men det blev så mycket att jag tröttnade. Kom spydiga/elaka kommentarer bara för att jag inte ville hitta på något tillsammans med honom, även fast jag gjorde det 2/3 gånger. Det började dock när jag började avböja från hans aktiviteter, innan det var allt sjyst.

Båda kompisarna är väldigt olika på alla sätt, men en sak dom har gemensamt är att dom har "lite svårare" att klicka med folk. En del ytliga kompisar men ingen som dom umgås med särskilt ofta och dom beskriver alla andra som svikare/tråkiga/dryga.

Det leder mig till slutsatsen, är dom ensamma och försöker trycka ner mig så att jag ska umgås mer med dom? Kan man göra detta undermedvetet? Någon som varit med om samma sak?
Vad ska jag säga till kompis nr 1? Har redan börjat fundera på att sluta prata med honom men det går inte eftersom vi är så bra kompisar egentligen.

Tack på förhand

Problemet med att vara överdrivet "snäll" (försiktig) är att man är inte alltid ärlig/öppen mot andra. Det kan leda en att man hamnar i situationer, där andra provocerar en av det simpla skälet att de vill ha en reaktion (en för de uppriktig reaktion som de behöver, och har saknat).

Det i alla fall något jag med tiden insett, alla de gånger man varit snäll har man också utan att inse i situationen varit på sätt och vis "oärlig". Att vara för snäll, har sitt pris och det är inte alltid "godhet" att vara snäll om man gör det på bekostnad av uppriktighet.

De här personerna, i synnerhet nr 1, är så kallade energitjuvar. Varför de beter sig så kan bero på olika orsaker (dålig självkänsla/självförtroende, avundsjuka, men främst att de är missnöjda med sitt liv.) Men tyck inte synd om dem! Om du har ont i foten, går du då och sparkar din vän i foten så han ska känna samma smärta?

Iaf, så finns det ett par taktiker.

Nr 1: berätta problemet. Men ta inte upp enskild händelse, utan allt ska fram. Eftersom du inte har en sådan relation till honom så rekommenderar jag inte den. Det är också den absolut svåraste taktiken (100% ärlighet).

Nr 2: säg upp kontakten, men inte helt. Blir personen spydig när du svarar nej till att träffar; ignorera/avsluta samtalet. Ju mer sällan ni träffas, desto bättre kommer han att uppföra sig. Träffa personen enbart NÅGON gång, och se till att det inte blir många timmar. Till exempel så se till att du har en tid att passa så att du lämnar vännen. Att ha tidsbegränsad tid med varandra ser till att man uppför sig och är sitt allra bästa (oftast)


Vad jag inte rekommenderar: ta inte ut din ilska på personen/pika tillbaka/vara spydig. Ta inte upp det på fyllan. Om du ska säga något om hans beteende, se till att göra taktik nr 1. Säger du enbart några saker du tycker är fel, så lovar jag och svär att personen kommer göra såhär: i början (låt oss säga 2-4 veckor) kommer personen vara sitt allra bästa jag. Du kommer förstå varför du är fortfarande vän med denna underbara person. Men snart smyger spydigheterna fram, men bara lite. Det är en test. Du vill inte säga ifrån för att personen har varit så snäll/underbar, så du låter det passera. Efter några träffar så är ni tillbaka till ruta ett. Lycka till

Jag upplever bokstavligen samma dilemma, fast i annan form.Har märkt att jag inte är mer än ett objekt när "kompisarna har tråkigt och vill träffas då ska man träffa de" När de är upptagna är det omöjligt att nå. Helt enkelt ska det vara passande under deras värderingar och tider. När vi då ska umgås då är det inget mer än att åka från A och B och de driver en till onda tankar och skrattar åt en och de bästa upplevelsen/aktiviteter undviker de att ta med mig. Känns som att det är falska vänner och jag där för att uppfylla deras behov och det gäller för resterande kompisarna. Vissa får man inte ens komma närheten vart den bor dock väljer personen knackar dörr på mig när jag inte svarar på telefon vilket är motsatta till hans krav.

Allt ska vara passande under deras förhållande och de väljer när det dags att avrunda, de väljer vad ska göras, när, hur och vart. Att de tar ut dåliga dagar på en tär på psyket. De hånskrattar åt allt möjligt, bland annat när jag säger något till en kassörska, bekant eller annat. De väljer också att trycka ner en för mitt missbruk och drar skämt och skrattar åt en. De söker ständigt fel på en och upplyser felen och har ett tänkande att ens självförtroendet minskar och halveras. Dem väljer att prata annat språk framför en när det rör sig om privata ämnen för att inte jag ska förstå vad som sägs, känner ett stort utanförskap då. Vad är riktiga vänner? Som är där för att stötta vilket jag gör när de förklarar ett problem så ger jag tips och råd till skillnad från de som skrattar åt en ständigt och förolämpar. De skulle inte vara där när det är krisläge eller när det tuffa tider och besvär. Knappast. De har ett tänkande där allt görs för att det gynnar de och inget annat. De har tendens att uppfatta att deras tid är dyrbarare mitt. Att jag är inte lika värdig som de och är inget än ett objekt.

Börjat inse att deras beteende är där för att höja deras självförtroende. Att stå bredvid en "slut" människa som är utanför samhället får de att må bättre och förbättrar deras psykiska besvär. Jag är ett terapiobjekt för dessa och får de att må bättre vilket jag lagt märke till. De är en anledningarna varför jag utvecklat ett socialfobi tror jag. Vilket blivit på senare tid en ond cirkel och svårt att komma ur. Jag har vid tidig 24års åldern valt att klippa tråden av samtliga falska vänner. De resulterar i 95% umgänget. För att komma ur mina problem.

Imo finns det inget begrepp som heter "för" snäll. Som jag ser det så är det avsaknad av självrespekt som är fallet när folk säger ja och amen till allt och väljer att tiga och lida hellre än att konfrontera.

Det är inte snällt, det är dumt!

Känner igen mig i dig. Har inga elaka vänner men värre är ju att folk inte hör av sig till en, då känner man sig lite bortglömd

ALLA människor som trycker ner, förnedrar och kritiserar är energitjuvar, de mår dåligt och vill att du ska må lika illa, vidrigt och känna dig värdelös.

Kompis nr 1. är en sådan - en avundsjuk person, om den personen tog i tur med sitt liv i stället för att lägga sig i och ha åsikter om ditt liv - vore livet lättare för dig och den personen.

- ifrågasätter.
- kallar dig elaka saker.
- för att förnedra

Allt är bara dåligt med dig.

" nästa dag kan det vara mycket bättre " - det kallas för dubbla budskap.
Tills något händer eller det tänder till i avundsjukan - då smäller det till igen, allt negativt på dig igen.

Båda dessa vill trycka ner dig för att de ska må bättre och du ska må sämre, sämre än vad de gör.
Lägga över allt på dig som de själva inte orkar bära.

Det kallas avundsjuka och energitjuvar.

Jag har själv jätte stora erfarenheter med såna och vet hur de funkar.

Vad man än gör, hur man än gör och bara att man finns till så börjar de krångla, bråka, skuldbelägga, eller kasta ur sig elakheter.

Du behöver alltså inte göra något eller säga något får de går igång ändå.

Sedan kan du även få äta upp detta i evigheter.

JA, jätte viktigt !

De kör med Makt Beteende mot andra.