Det finns 4 sanningsvärden, någon som vågar bemöta?

Kollade lite på Łukasiewicz och fann inget där som direkt motsäger vad jag skrivit i mina inlägg. Då det verkar som om när A - [ U ] och B - [ S ] så är A → B att betrakta som sann. Däremot om B - [ U ] och A - [ S ] så är A → B att betrakta som U. Vilket är ett mycket rimligt antagande.

U betyder att du inte vet eller kan avgöra sanningsvärdet. Är x flintskallig eller inte?

Kan även tillägga att man ofta gör en distinktion mellan extension (de ting satsen pekar på) och intension (vad satsen betyder). Det är trivialt att "satsen som inte kan existera om påståendet som den ingår i inte är falsk" existerar "språkligt" det gör även orden 'tomten', 'enhörning' och 'xjdsjks' också. Dessutom kan vi känna igen "satsen som inte kan existera om påståendet som den ingår i inte är falsk" som en svensk mening och förstå alla individuella ord. Även Russels paradox existerar symboliskt, men det betyder inte att det faktiskt finns en mängd M = {x : ¬(x∈x)}.

Ja, men sedan undrar jag om inte Wittgenstein så att säga pekar med hela handen: Världen är allt som är fallet.

Detta som är fallet är inte språklig betydelse, och inte heller är det blott ting att peka på. Det som finns i världen är möjliga saklägen, och en del av dessa möjligheter är faktiska, dvs de är fallet eller är sakförhållanden.

Så långt tycker jag att den yngre Wittgenstein är en bra, enkel och naiv grund för att ställa krav på logikens satser: de ska bestå av elementarsatser som motsvarar sakförhållanden, samt av bestämda operatorer som och, om..så, alla, minst en m.m.

Alltså finns det inget utrymme för något annat än bestämda sanningsvärden: sant eller falskt. Om elementarsatsen är lögnaktig, obestämd m.m och inte talar om något som är fallet, eller till och med om något som inte är möjligt, så kan vi inte lita på de logiska slutsatser vi kan dra av satserna.

Är vi inte nöjda med detta så är vägen att gå inte att utöka med fler sanningsvärden, utan att utöka logiken med fler modaliteter. Alltså modallogik.

Fantastisk trådstart. Jag tror de flesta håller med om det.


Intressant att du blandade in "fri vilja" i diskussionen. Inom ett logiskt system finns ingen fri vilja utom som ett objekt.


Perfekt definierat.


Jag gillar vad du gör här, gillar ditt inlägg, så ta inte detta personligt, men detta borde du redigerat eftersom jag inte tror att följande var vad du menade säga:


Jag antar att du menar


Jag gillar hela detta inlägg, du är helt uppenbart av en annan kaliber än de flesta här, men du måste välja. Om det handlar om "fri vilja" borde du skriva i denna tråd: (FB) Fri vilja existerar inte. Jag bevisar. Men om du vill diskutera konsekvenserna av, eller validiteten i, logik, är jag din allierad och frågan hör hemma i din tråd.

Tack för credsen. "Fri vilja" var precis bara ett exempel för att det är den största tråden här på flashback. Så du anser även att det jag kallar (objekt-)axiomatiskt sanningsvärde (axiom, stipulativa definitioner) är ett eget sanningsvärde. Det är varken sant eller falskt utan stipulerar ett system men ej heller (U) - undecided - eftersom att det klart och tydligt uttrycker något definierat - utan att höra hemma i "sant" eller "falskt".