Att förstå civilisation: den bortglömda naturvetenskapen

Jag känner mer och mer att Sveriges intellektuella klimat skulle må bra av individer som hämtar sina insikter från såväl natur- som samhällsvetenskap och humaniora när det gäller att teckna en bild av mänskligheten. Vad som behövs är att historiker, statsvetare och nationalekonomer utvidgar sina kunskaper för att kunna hantera en av de starkaste krafterna i världshistorien - den mänskliga naturen. I ett biologiskt perspektiv på människan hittar vi nämligen mängder av nycklar till en förståelse för civilisationerna hon skapat. Sociobiologer och evolutionspsykologer har under 1900- och 2000-talet visat hur människans tanke- och beteendemönster formats av naturen och evolution. Gener inpräntade med egenskaper har varit en del av mänsklighetens resa från hydda till hus till slott till skyskrapa. Denna kunskap har ignorerats av Sveriges humanister och samhällsvetare. Den mänskliga naturen bläddras förbi eller reduceras till att handla om enbart sociala och kulturella koder. Om biologin som finns bakom säger man inte ett ord. Humanistens klassiska verktygslåda av teorier och ideologier är allt som erbjuds. Den mänskliga naturen och dess samspel och konflikt med skapandet av människans stora civilisationer blir en förbjuden kunskap.

Att förena naturvetenskapen med ämnen som historia och statsvetenskap är vad jag förespråkar. Problemet är att någon med dubbel expertstatus är svår att hitta i vår informationsöverlastade och forskningsspecialiserade era. Kanske får man ge sig på jakt efter vetgiriga och intelligenta journalister som har gjort tillräckligt med research och besitter tillräckligt med pedagogisk talang för att skriva en populärvetenskaplig bok som förklarar människan utifrån båda perspektiven. I nuläget får man dock söka sig till utländska forskare - som Gregory Cochran och Henry Harpending som driver tesen att evolutionen inte bara fortsatt genom hela mänsklighetens historia utan dessutom också speedats upp de senaste 10 000 åren. Någonstans där får denna tråd tar sin början:

1) Vet ni några fler böcker eller studier som blandar humanistiskt och naturvetenskapligt perspektiv?
2) Varför är naturvetenskapliga bidrag till humanistiska/samhällsvetenskapliga ämnen så tabu?
3) Vad finns det för områden eller frågor som behöver en mix mellan natur- och samhällsvetenskap/humaniora?
4) Hur tror ni samspelet mellan dessa två kategorier av forskningsområden kommer påverka samhället?

Denna tror jag mig kunna svara på. Jag har iallafall en del tankar kring hur det kommer sig.

Dels har människor alltid försökt att hävda hur människor bör eller borde fungera och agera, istället för att faktiskt observera människors beteenden, och anpassa samhället därefter. Människor med sådana starka ideal är ofta de som dras till samhällsbyggande yrken, och som blir till exempel politiker.

Om man har ideal så är man sällan villig att rucka på dem trots att de är verklighetsfrämmande.

Dels finns det en rädsla för att naturvetenskapliga studier av mänskliga samhällen kan leda till obehagliga slutsatser och ageranden. Se till exempel rasforskningen och andra världskriget som ett exempel på detta. Efter kriget blev Europa, särskilt Tyskland, men även Sverige (förmodligen även andra länder, men där har jag mindre koll) väldigt känsliga när det kom till att studera mänskligheten ur ett naturvetenskapligt perspektiv.

Detta grundar sig i att man blandar ihop är och bör. Man tror att det finns slutsatser att dra, någonstans i det området, som helt enkelt är för farliga, eftersom man antar att slutsatser också behöver ageras på.

Jag tror att den primära punkten man fruktar, är att idén om människors lika värde på ett eller annat sätt skall ruckas på eller ifrågasättas. Detta är en helig ko i västvärlden, just på grund av andra världskriget.

Dels tror jag att det finns en vilja hos humanistiska akademiker att få bygga sina modeller av världen oberoende av naturvetenskapliga slutsatser. Kanske ett sätt att berättiga sin disciplins existens? Kanske ett sätt att undvika kritik? Kanske ett sätt att se till att slutsatserna man drar är kompatibla med idén om lika värde.

Visst har han säkert rätt, evolutionen som sådan går säkert fortare ju större populationen är, och ju fler barn som föds, men det räcker ju gott med det nuvarande antalet, och att varje kvinna föder i genomsnitt lite drygt 2 barn. Evolutionen som sådan har dock för människans del gått lite åt fel håll, genom att jag gissar att det har blivit allt svårare att föda barn i den trånga och korta förlossningskanal som kvinnor har + ett relativt stort foster. Vi har blivit bra mycket längre och närapå dubbelt så tunga sedan 1400-talet ungefär. Medans skelettet inte hunnit med i samma omfattning.

Men angående beteende osv så går det att få vilken som helst ur balans, enbart törst, hunger och brist på sömn, kyla eller hetta räcker för att folk ska bli knasiga, och börja slåss osv. Militären använder ju sådant hela tiden för att soldaterna ska fungera under press, men också för att de ska lära sig ungefär var deras egen personliga gräns går.
Det stärker en del av självförtroendet och tvingas att samarbeta.

Rasforskning som sådan bedrevs ju för en 60-100 år sedan men mest inriktades på att mäta skelett osv, ett intressant arbete genom de specifika skillnader mellan ursprungsfolken mm.

Men idag finns ju rasforskning kvar fast det heter ju molekylärgenetik istället och där är det DNA som är det intressanta. Fast ras är ju bara en liten egenskap i hela DNAet, och vi vet ju bara en liten del om DNAet ännu så länge. Att blicka in i DNAet är som att försöka förstå hur stjärnorna i Vintergatan hänger ihop, alltså mycket svårt att få en överblick.

Men jag vet inte om humanister och samhällsvetare nånsin kommer att anamma några naturvetenskapliga ide'er, humanister tycker att tekniker och sådant folk är skumma på något vis. Humanister och samhällsvetare kan ju inte räkna någon avancerad matte så de lär sig aldrig någon naturvetenskap.

Det samhälle som mest lutade åt att bli ett genomteknokratiskt, naturvetenskapligt samhälle var det forna Östblocket (dåvarande Sovjet) men många ekonomiska misstag och politiska klavertramp och förtryck sumpade möjligheten.

Men det finns ju vissa nackdelar med att tillämpa naturvetenskap på det mänskliga samhället, i och med att antalet faktorer är i regel alldeles för stort, det blir som att överblicka DNAet. På isolerade populationer under några generationer kan man visst tillämpa naturvetenskapliga principer, men sådana samhällen finns knappt längre. Sen vet man ju inte riktigt vad man ska leta efter heller ?

Intressant inlägg. Kanske behövs det helt enkelt ett nytt sorts samhälle för att forskning och samhällsdebatten ska öppnas för naturvetenskapliga perspektiv? Man kan förstås ha någon slags naiv förhoppning om att bristen på naturvetenskaplig information inom till exempel samhällsforskning enbart beror på okunskap och att situationen kan förbättras bara genom att sprida studier som river ner alla dessa tankemässiga burar som skapats sedan andra världskriget. Problemet är att det verkar som att enbart en minoritet av befolkning har den nödvändiga mixen av fritt tänkande, intresse, intelligens och mod för att ta till sig av forskning om exempelvis genetiska skillnader mellan folkgrupper och individer. Samtidigt är det väl i slutändan så att samhällen ofta förändras inte på grund av majoritetens vilja utan genom dedikerade, hårt arbetande minoriteter. Akademiker, journalister och resten av vårt moderna prästerskap - i den mening att de likt medeltidens präster konstruerar och upprätthåller samhällets kärnvärderingar - lyckades trots allt en gång i tiden ta kontrollen över debatten och bannlysa biologiska perspektiv. Ingenting säger väl att debatten (och med den samhället) inte kan förändras igen?

I USA kan man åtminstone finna en intellektuell underground-rörelse - jag säger underground även om de sprider och samlar kunskap från respekterade vetenskapsmän - som kallas HBD (Human Bio-Diversity); som man kanske kan gissa från namnet handlar rörelsen om att via modern forskning återupptäcka det naturvetenskapliga och biologiska perspektiv som så länge varit tabu - forskningsområdet är människans biologiska mångfald. Inom HBD finns enligt mig en ljusglimt. Västvärldens debatt- och forskningsklimat kunde givetvis vara friare, men än så länge finns internet och forskare djärva nog att ta tag i dessa frågor. Förhoppningsvis kan dessa gruppers samlade insats leda till att man i framtiden tar hänsyn till dessa frågor när man ska analysera samhället och människan. Om någon undrar varför det här är eftersträvansvärt säger jag att vi alltid måste välja sanning före lögn. Det är utifrån sann information som vi har möjlighet att forma våra egna åsikter.

video-introduktion till HBD: https://vimeo.com/17973421

forskningsarkiv om HBD: http://www.humanbiologicaldiversity.com/

Jag ställde i början av detta inlägg frågan om det krävs en samhällsförändring för att göra naturvetenskap till en accepterad boost när det kommer till att resonera inom humaniora och samhällsvetenskap. Kanske är det så. Om vår tids stora dogm om mänsklig jämlikhet kollapsar kommer det säkerligen bli mer tillåtet att diskutera genetiska skillnader mellan oss människor och vilken effekt dessa skillnader har på våra liv. Men chansen att denna dogm kommer omkullkastas är svag. Jag misstänker därför att jag ställt fel fråga: det handlar inte om vilka samhällsförändringar som kan leda till acceptans av HBD utan om vilka samhällsförändringar acceptans av HBD kan leda till.

Som jag ser det är vetenskap nämligen en utmärkt ledstjärna när det kommer till att göra världen till en så bra plats som möjligt. Jag vill dock påminna om något självklart: fakta är objektivt och åsikter är subjektivt. (Detta betyder givetvis inte att faktum inte kan ifrågasättas. Vad som rapporteras som fakta kan vara falskt. Men korrekt fakta är objektivt.) Fortsättningsvis vill jag påpeka att HBD lär oss mycket om världen, som hur den genomsnittliga intelligensnivån ser ut hos olika etniska grupper, hur förekomsten av laktostolerans varierar mellan olika folkgrupper, i vilken grad en individs personlighet beror på arv, och så vidare. Det är alltså fakta. Vilka åsikter vi bildar baserat på informationen är en annan sak. Många skulle väl spontant säga att förekomsten av IQ-skillnader mellan folkgrupper stödjer åsikten att Sverige borde minska sin invandring. Men man kan lika gärna använda människans biologiska skillnader som argument för en vänstervriden fördelningspolitik. Vad jag syftar på är att en individs ekonomiska status till stor del beror på vilka egenskaper och anlag hon föds med. Att vissa är miljonärer och vissa bidragstagare kan alltså delvis förklaras som en genetisk slump, tur och otur. Och om det är i hög utsträckning slumpen som placerar ut människor i den socioekonomiska hierarkin framstår det nog för många som sundare att fördela resurser till de fattiga än vad som vore fallet om fattigdom mest bottnade i bristande arbetsmoral eller någon annan moderat förklaringsmodell.

Ovan är alltså två teoretiska exempel på den påverkan HBD skulle kunna ha på samhällsdebatten. Man behöver inte bläddra igenom SvD, DN, Expressen och Aftonbladet många gånger innan man inser att sådana här perspektiv aldrig kommer dyka upp. (Inom forskningsvärlden är det förvisso bättre; arv och miljöns betydelse för att forma en människas personlighet finns det till exempel många studier om.) Men en sak är säkert: denna kunskap är vass som ett vapen. Jag rekommenderar alla som intresserar sig för mänskligheten och samhället att läsa mer om HBD. För oss som fortfarande hoppas på en bättre värld är det ett måste - för att förändra världen måste man förstå den.