Ni med lite rutin - hur reagerade ni då Palme sköts?

Ingen hemlighet, men jag har inte hört det uttalas någonstans officiellt eller ens i MSM.

kommer i håg att man kände en stor sorg de dagarna det hände , att Sverige blev förändrat efter den händelsen insåg man och ser nu helt tydligt , och ändå är jag ingen som röstar på våra politiker eller har förtroende för dessa , det va mer att händelsen visade på att vi går mot en ny tid på ont och gott

Det fetade: Före palmemordet var det öppna dörrar för medborgare att "traska in" till i alla fall kommunala beslutsfattare. Bokstavligt talat, bara att promenera in och prata med politiker och tjänstemän. Numera är det låsta dörrar, man måste sitta i lobbyn och möjligen (möjligen!) få en tid/få ett "visitors pass" för att ens komma in genom dörrarna! Snackar kommunnivå, det är än värre på högre nivåer.

Så, tyvärr, Sverige blev mer slutet efter palmemordet. Innan mordet, var Sverige ett mer öppet land, ända upp till toppnivå.

Anekdot: Min farfar traskade rakt in på Tage Erlanders kontor, dåvarande statsminister. Nemas problemas, de diskuterade en jordbruksfråga (veterinär) och snackade en halvtimma. Utan varken inbokad tid eller några passerkort. (cirka 1950-tal). Tyvärr får vi aldrig tillbaka den tiden igen.

Skålade, nej. Jag avskydde karln men han förtjänade definitivt inte att bli skjuten. Dessutom hade det nog varit värre för honom att leva och se hur socialismen rasade samman och hur valfrihet och personlig frihet ökade allt mer i takt med just det.

Ett sånt system bygger på att möjligheten kan finnas men ej praktiskt kan användas av alla. Hur många myndiga svenskar kunde släppa allt för handen för att resa till Kanslihuset i Stockholm och knacka på dörren hos statsministern en vanlig arbetsdag i april 1955 bara sådär? Man kunde lika gärna skriva brev om man tyckte det var viktigt.


Tycker annars när det kommer till kommunerna att det skedde en stor vändning i slutet av 1990-talet/millennieskiftet. Innan dess var det helt riktigt som du skriver, bara att kliva in och knacka på dörren i korridoren hos sökt politiker/tjänsteman. Inga säkerhetskoder eller passerkort till hissar, avdelningar osv. Men detta är ett säkerhetstänk som går igenom överallt numer, från bostäder till företag och myndigheters arbetsplatser, jag ser det inte som att det har med Palmemordet att göra. Palmemordet påverkade bevakningen av vissa regeringsledamöter (inte alla ministrar jämt och ständigt dock, vilket vi såg med Anna Lindh 2003), men övriga samhället har snarare påverkats av samhällstrenderna i övrigt.

Jag kommer ihåg det mycket väl, jag blev mycket upprörd, barnprogrammen blev inställda!

Det fetade: Utvecklingen mot "låsta myndigheter" började med Palmemordet, sedan blev det mer och mer låst. 9/11 gjorde ju sitt, även Anna Lind-mordet också. Tyvärr en tråkig utveckling.
Svensken var "van" att kunna hälsa på myndigheter utan spärrar förr. Myndigheter/politiker var mer som "du-och-jag". Nu sitter de där i sina låsta borgar och fjärmar sig mer och mer från medborgarnas vardag. Ytterst tråkig utveckling!

Edit: Samhällstrenden som du skriver, känner jag att det satte igång just med Palmemordet. Sedan har det blivit "värre och värre". Makthavarna sitter inlåsta och "säkrade" bakom låsta dörrar. Oerhört tråkigt, eftersom jag anser att makthavarna ska ha daglig direktkontakt med verkligheten i Sverige, inte sitta på "skyddad verkstad".

Jag hade under många år undrat varför ingen skjuter honom. När jag hörde om mordet så kändes det bara som att se en sten falla mot marken när den släpps. Naturligt.

Så var det. Reagerade med bestörtning över att veckans Hacke Hackspett var inställt.

Det var overkligt!

+

Klassisk sorgemusik 1 helt dygn på radion. Alltså, inte ngra sorgliga ballader utan nu menar jag klassisk musik.
Jag satt i en bil hela den dagen eftr mordnatten så jag kommer mkt väl ihåg detta.

Vet att det på radio o tvkanaler ofta finns ett "paket" o rutin som används då ngn monark el premiärminister avlider.

Det är klart man var chockad och förvånad. Palme skjuten. Det var svårt att ta in. Lika svårt med Anna lind. Sedan detta ältande i media i decennier.

Jag kom ihåg att jag gick och såg samma film dagen efter, minns mest Amanda Ooms från den. Hon var jävligt läcker på den tiden.