Identifieringsmordet: Karin Lundblad, Sundsvall, 1969.

Detta fall är hämtat från bokverket Polisen griper in, första delen, 1974. Återfinns på sidorna 299-320.

Detta kom att bli ett mycket svårt och långdraget fall där alla frågor inte till fullo kom att bli besvarade varvid det kom att kallas för Identifieringsmordet. Detta är också rubriken.

Nedanstående text är ett kortare sammandrag och alltså inte ordagrant omskrivet. Fetningarna gjorda av mig.

Det hela började men att en sjuksyster som var anställd hos sociala byrån i Sundsvall vände sig den 18 november 1969 till polisen. Hon berättade att hon hade sökt den försvunna i ett tjänsteärende utan att få tag på henne och befarade att hon skulle hittas avliden i sin lägenhet. Den försvunna hade inte varit synlig de senaste månaderna.

Hon önskade att de skulle göra efterforskningar ang. en fru Karin Lundblad född den 21 mars 1921 samt var gravt hörselskadad. Hon hade också tandproteser i över- och underkäke.

Fru Lundblad var då boende på andra våningen under adressen Bergsgatan 44 där hon bodde ensam. Hon hade bott i lägenheten sedan i början av 1968 då hon hade skilt sig. Det var hennes f. d. make som hjälpte henne med att få den här lägenheten.

På den här tiden var polisen snabb i vändningarna och redan en ½ timme senare tog de sig in i lägenheten. Vid deras besök stod det klart att fru Lundblad ej varit hemma i sin bostad sedan någon i juli-augusti 1969. De fann bl. a. att hon hade hållit på och renbäddat sin säng men hade inte avslutat detta. Ej heller hade hon slängt en kasse med sopor. Den stod så placerad att den skulle bäras ut vid första bästa tillfälle. Det hela verkade som om hon bara hade lämnat sin lägenhet tillfälligt för en kortare promenad.

Polisens undersökningar i lägenheten visade på att hon sannolikt hade varit i normal verksamhet fram till den 14 augusti.

Den försvunna kom då att efterlysas i ortspressen den 21 november 1969. Även i radions regions- och riksprogram kom fru Lundblad att efterlysas.

Polisen kan man säga körde fast och ingenting skedde förrän den 30 september 1970. Då rymde en kviga från ett slakteri vid väg 570 ca 4 km sydväst om de centrala delarna av Sundsvall. Detta var i Böle. En kvinna som deltog i jakten på den förrymda kvigan kom då att hitta resterna av en död kropp liggande i en liten svacka i ett skogsparti ett 40-tal meter från vägen. Själva fyndplatsen var ej synlig från vägen och i den närmaste omgivningen fanns inga stigar.

Kroppen var inte övertäckt och av kläderna fanns det bara rester kvar. På fötterna fanns vita träskor med perforerat ovanläder och hälrem samt rester av nylonstrumpor. Kvarlevornas vänster underarm och hand saknades.

Delar upp berättelsen under två inlägg p g a längden.

Någon som har hört talats om detta mycket svårutredda och komplicerade fall förut?

Jag har aldrig tidigare hört talas om detta fall, men detta måste väl vara Karin Lundblads personakt:

Lundblad f. Lindberg, Karin Götilda

Kubikenborgsgatan 17 C, Sundsvall
852 44 Sundsvall
(Boendeadress 1 nov 1970)

Död 30/9 1970.

Kyrkobokförd i Skönsmon, Sundsvalls kn (Västernorrlands län, Medelpad).

Född 29/3 1921 i Junsele (Västernorrlands län, Ångermanland).

Frånskild kvinna (8/7 1968).

Som synes är det uppgivna dödsdatumet här identiskt med det datum då den döda återfanns.

Detta är helt riktigt den personen som tråden handlar om.

Fru Lundblad var innan hon bosatte sig på Bergsgatan 44 boende i Skönsmon. Ser att hon fortfarande var skriven i Skönsmon 1970 av någon anledning fastän hon inte hade bott där sedan sommaren 1968.

Ser också att dödsdatumet är det samma som fynddatumet. Antagligen p. g. a. att det inte gick att fastställa ett exakt datum när hon egentligen avled.

Detta är tydligen ett inte helt ovanligt förfarande i sådana fall; på samma sätt antecknades Ulla Höglund som död det datum 1970 hon återfanns.

Nej detta är inte så ovanligt som man kan tro. Har sett att man har gjort på samma sätt i ett flertal andra liknande fall.

Forts.

Dr Ingrid Lingmark utförde den rättsmedicinska undersökningen den 5 oktober 1970. Den kända obducenten skulle försöka fastslå vad som var dödsorsaken. Tyvärr gav undersökningen inget bestämt svar på denna fråga.

Därför fick professor Nils-Gustaf Gejvall undersökningsmaterialet den 20 oktober 1970. Han var anställd vid Osteologiska Forskningslaboratoriet. Han var känd för sin kunskap gällande osteologi (läran om skelettets ben) samt för sina undersökningar av hår.

Förutom förmultnade kläder och träskor fanns just endast ben och hår kvar att undersöka.

För att göra en lång historia kort, så lyckades faktiskt professor Gejvall fastställa att dessa ben och hår som hade anträffats verkligen var fru Lundblad. Som förståeligt så kom detta att ta tid.

Det gick aldrig att bevisa till fullo men troligtvis kom BO att bli påkörd bakifrån av ett motorfordon. Hennes hörselskada gjorde inte det hela mindre sannolikt.

I en sammanfattning daterad den 2 augusti 1972 står det bl. a. "att man med anledning av konstaterade skador på skelettet inte kan utesluta att hon blivit påkörd av motorfordon och därefter förd till fyndplatsen".

Redan i samband med att BOs kvarlevor påträffades den 30 september 1970 uppstod många frågor och spekulationer.

1. Varför påträffas en död kropp på denna plats?
2. Går man till skogs i träskor?
3. Om hon skulle plocka blåbär (det fanns blåbärsris vid fyndplatsen), varför hade hon inte med sig ett kärl för bärplockning?

Alldeles i slutet av kapitlet finns denna text som jag också citerar: "Vi som har sysslat med fallet anar att det i bilden kan finnas en skadad bil, en bilreparation i lönndom, en feg smitare med mardrömmar".

Finns det bild på Karin? Der var ett intressant fall detta

Jag har bara sett ett enda foto på henne och detta var inget bra foto.

Man hade placerat ett foto på henne på hennes ansikte ihop med det kranium som hade hittats. Man såg då att det var hennes kranium.