2016-02-19, 05:50
  #1
Medlem
plastgubbens avatar
Här kan ni också få börja grubbla över något jag gått och grubblat över ett tag.

Man brukar höra religiösa och andra prata om goda och dåliga (onda) människor. Jag syftar här på denna betydelse av dålig.

"Dålig" i denna betydelse är förknippat med ego. Girig, lösaktig, snål etc.

Men när man kollar närmare på dessa olika specifika attribut så tycks det som att vissa har mer distans från ens kärna än andra. Och gränsen mot någon annan betydelse av "dålig" verkar suddig.

Om någon säger att du är ful eller klen t.ex. så är vi inne på någon annan betydelse av "dålig". Dum, då börjar vi röra oss mot den förstnämnda betydelsen. Detta leder mig in på huvudpoängen. Om nu exempelvis en grupp religiösa människor, som bryr sig om att följa sin religion, och som anses vara goda och fromma människor av åtminstone en del, om nu dessa kallar dig för en dålig människa, då verkar det som att detta är mycket mer riktat mot den kärna jag talade om, ens kärna. Om man tänker sig att man är en själ som lånar en kropp, så är det som att de kritiserar (fördömer) din själ, den mest centrala och grundläggande delen av dig, utan vilken du är ingenting. Men, här kommer paradoxen in, att vara en dålig människa är ju förknippat med ego, och alltså borde en verkligt god människa kunna ta emot denna kommentar eller attityd hur mycket som helst och inte ta åt sig ett enda dugg mer av det än om de kallade honom ful. Så kan man då någonsin få moralisk vägledning ifrån andra människor? Kan man överhuvudtaget någonsin veta någonting om rätt och fel i fråga om en själv eller för den delen i förlängningen någon annan människa?
__________________
Senast redigerad av plastgubben 2016-02-19 kl. 05:59.
Citera
2016-02-19, 08:10
  #2
Medlem
MLEs avatar
Förmodligen så är det mera politiskt styrt än religiöst. Den här definitionen av att en dålig person är ego, är ju absolut politisk, en person som inte är solidarisk med rådande politik är dålig. På det sättet blev också Jesus en mycket dålig människa. Men man kan inte vara vän med alla. Man ska inte vara det. Andra kan ju tycka att man är rätt eller fel sedan väljer man själv, vad man själv tycker. Men blir man inte accepterad av sina närmaste, då är det ju ute med en, kan man säga.
Citera
2016-02-19, 08:18
  #3
Medlem
Fegyvereks avatar
Det du menar är att om man är god borde man inte kritisera eller klanka ner på andra vilka man tycker är mindre goda?
Citera
2016-02-19, 08:44
  #4
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av plastgubben
Här kan ni också få börja grubbla över något jag gått och grubblat över ett tag.

Man brukar höra religiösa och andra prata om goda och dåliga (onda) människor. Jag syftar här på denna betydelse av dålig.

"Dålig" i denna betydelse är förknippat med ego. Girig, lösaktig, snål etc.

Men när man kollar närmare på dessa olika specifika attribut så tycks det som att vissa har mer distans från ens kärna än andra. Och gränsen mot någon annan betydelse av "dålig" verkar suddig.

Om någon säger att du är ful eller klen t.ex. så är vi inne på någon annan betydelse av "dålig". Dum, då börjar vi röra oss mot den förstnämnda betydelsen. Detta leder mig in på huvudpoängen. Om nu exempelvis en grupp religiösa människor, som bryr sig om att följa sin religion, och som anses vara goda och fromma människor av åtminstone en del, om nu dessa kallar dig för en dålig människa, då verkar det som att detta är mycket mer riktat mot den kärna jag talade om, ens kärna. Om man tänker sig att man är en själ som lånar en kropp, så är det som att de kritiserar (fördömer) din själ, den mest centrala och grundläggande delen av dig, utan vilken du är ingenting. Men, här kommer paradoxen in, att vara en dålig människa är ju förknippat med ego, och alltså borde en verkligt god människa kunna ta emot denna kommentar eller attityd hur mycket som helst och inte ta åt sig ett enda dugg mer av det än om de kallade honom ful. Så kan man då någonsin få moralisk vägledning ifrån andra människor? Kan man överhuvudtaget någonsin veta någonting om rätt och fel i fråga om en själv eller för den delen i förlängningen någon annan människa?
Fysiskt våld är nog det enda vi kan enas om att det är ont. Allt annat är diskutabelt.
Citera
2016-02-19, 11:11
  #5
Medlem
plastgubbens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MLE
Förmodligen så är det mera politiskt styrt än religiöst. Den här definitionen av att en dålig person är ego, är ju absolut politisk, en person som inte är solidarisk med rådande politik är dålig. På det sättet blev också Jesus en mycket dålig människa. Men man kan inte vara vän med alla. Man ska inte vara det. Andra kan ju tycka att man är rätt eller fel sedan väljer man själv, vad man själv tycker. Men blir man inte accepterad av sina närmaste, då är det ju ute med en, kan man säga.
Folket valde att befria Barabbas istället för Jesus, det stämmer. Du har nog delvis fattat vad jag ville åt.

Citat:
Ursprungligen postat av Fegyverek
Det du menar är att om man är god borde man inte kritisera eller klanka ner på andra vilka man tycker är mindre goda?
Jag tänkte på att det kanske kan vara så ja. Men det kan diskuteras.

Citat:
Ursprungligen postat av Himmlerskan
Fysiskt våld är nog det enda vi kan enas om att det är ont. Allt annat är diskutabelt.
Jag håller inte med. Det finns många typer av våld som anses gott.

------

Jag fick tipset att se Fightclub, för det ska tydligen finnas en del relevans till denna fråga i den filmen.

Jag syftar på denna idé:

Citat:
Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
Om man tar illa vid sig när någon kallar en för en dålig människa, eller har en attityd mot en som visar att den tycker att man är en dålig människa (ett vanligt exempel är att muslimer har denna syn på folk som hatar sina föräldrar), då handlar det ju om att man inte har distans till sig själv. Å andra sidan kan man diskutera om det verkligen är att vara god att inte ta åt sig alls av sådan kritik. Det fanns tidigare en video på youtube (verkar inte finnas längre) där Bashar talade om samma sak som det citatet. Han sa bl.a. att när någon har en negativ syn på en, kritiserar, fördömer en, så är det för att den personen inte älskar sig själv helt, och när man själv tar illa vid sig av det så är det för att man själv inte älskar sig själv helt. Och att därför ska man älska en som är negativ mot en, och man ska se det som upplysning och säga "tack för att du visade mig att jag inte älskade hela mig själv". Jag kan se en stor poäng i detta. Men jag har också mina tvivel. För låt säg att du går ut ikväll och mördar en slumpvis utvald främling. Sedan går du till jobbet imorgon och berättar det för arbetskamraterna. Se sedan reaktionen. Det kan diskuteras huruvida resonemanget har en lucka. Och om så är fallet så innebär det att andras syn på en faktiskt kan säga något om en. Å andra sidan så kanske mordet innebär att du blir satt i fängelse, och om du fortsätter bete dig på liknande sätt så kanske du hamnar i isoleringscell, och om isoleringscell har Sam Harris sagt följande:

Citat:
solitary confinement—which is essentially what we are talking about—is considered a punishment inside a maximum-security prison. Even when forced to live among murderers and rapists, most people still prefer the company of others to spending any significant amount of time alone in a room. And yet contemplatives in many traditions claim to experience extraordinary depths of psychological well-being while living in isolation for vast stretches of time. How should we interpret this? Either the contemplative literature is a catalogue of religious delusion, psychopathology, and deliberate fraud, or people have been having liberating insights under the name of “spirituality” and “mysticism” for millennia.
källa: https://www.samharris.org/podcast/item/chapter-one

Alltså borde du kunna få en genväg till upplysning genom att bete dig riktigt illa så du drar på dig konsekvenserna. Detta talar mot allt vad religion säger.

Jag tror att "helvetet" existerar i upplysande syfte, dvs det är upplysning, men man kan diskutera huruvida ovanstående är rätt väg att vandra. Även sionism kan diskuteras i sammanhanget.
Citera
2016-02-19, 11:47
  #6
Medlem
MLEs avatar
Blanda inte ihop mig med "folket". Jag är bara en enskild egoistisk person som vill tillgodose mina egna intressen i första hand.
Citera
2016-02-19, 12:36
  #7
Medlem
plastgubbens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MLE
Blanda inte ihop mig med "folket". Jag är bara en enskild egoistisk person som vill tillgodose mina egna intressen i första hand.
Va? Folket valde Barabbas framför Jesus, med andra ord kan man inte lita på att andras attityd till en att man är en dålig människa är sanningen, för de ville ju att Jesus skulle förbli inspärrad medan brottslingen Barabbas skulle friges.
Citera
2016-02-19, 12:42
  #8
Medlem
plastgubbens avatar
Jag som förmodligen har asperger anser då att neurotyper är de människor som väljer Barabbas.
Citera
2016-02-19, 13:33
  #9
Medlem
MLEs avatar
Du behöver inte upprepa samma sak en gång till, jag vet vad du menar! Fast folket fick välja vilken av två dömda brottslingar som skulle friges. Det betyder långt ifrån att jag måste tycka om alla människor. Du kan inte skrämma mig till att göra det.
Citera
2016-02-19, 19:39
  #10
Medlem
plastgubbens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MLE
Du behöver inte upprepa samma sak en gång till, jag vet vad du menar! Fast folket fick välja vilken av två dömda brottslingar som skulle friges. Det betyder långt ifrån att jag måste tycka om alla människor. Du kan inte skrämma mig till att göra det.
Jag har inte snackat om dig överhuvudtaget.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in