Citat:
Ursprungligen postat av
MLE
Förmodligen så är det mera politiskt styrt än religiöst. Den här definitionen av att en dålig person är ego, är ju absolut politisk, en person som inte är solidarisk med rådande politik är dålig. På det sättet blev också Jesus en mycket dålig människa. Men man kan inte vara vän med alla. Man ska inte vara det. Andra kan ju tycka att man är rätt eller fel sedan väljer man själv, vad man själv tycker. Men blir man inte accepterad av sina närmaste, då är det ju ute med en, kan man säga.
Folket valde att befria Barabbas istället för Jesus, det stämmer. Du har nog delvis fattat vad jag ville åt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Fegyverek
Det du menar är att om man är god borde man inte kritisera eller klanka ner på andra vilka man tycker är mindre goda?
Jag tänkte på att det kanske kan vara så ja. Men det kan diskuteras.
Citat:
Ursprungligen postat av
Himmlerskan
Fysiskt våld är nog det enda vi kan enas om att det är ont. Allt annat är diskutabelt.
Jag håller inte med. Det finns många typer av våld som anses gott.
------
Jag fick tipset att se Fightclub, för det ska tydligen finnas en del relevans till denna fråga i den filmen.
Jag syftar på denna idé:
Citat:
Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
Om man tar illa vid sig när någon kallar en för en dålig människa, eller har en attityd mot en som visar att den tycker att man är en dålig människa (ett vanligt exempel är att muslimer har denna syn på folk som hatar sina föräldrar), då handlar det ju om att man inte har distans till sig själv. Å andra sidan kan man diskutera om det verkligen är att vara god att inte ta åt sig alls av sådan kritik. Det fanns tidigare en video på youtube (verkar inte finnas längre) där Bashar talade om samma sak som det citatet. Han sa bl.a. att när någon har en negativ syn på en, kritiserar, fördömer en, så är det för att den personen inte älskar sig själv helt, och när man själv tar illa vid sig av det så är det för att man själv inte älskar sig själv helt. Och att därför ska man älska en som är negativ mot en, och man ska se det som upplysning och säga "tack för att du visade mig att jag inte älskade hela mig själv". Jag kan se en stor poäng i detta. Men jag har också mina tvivel. För låt säg att du går ut ikväll och mördar en slumpvis utvald främling. Sedan går du till jobbet imorgon och berättar det för arbetskamraterna. Se sedan reaktionen. Det kan diskuteras huruvida resonemanget har en lucka. Och om så är fallet så innebär det att andras syn på en faktiskt kan säga något om en. Å andra sidan så kanske mordet innebär att du blir satt i fängelse, och om du fortsätter bete dig på liknande sätt så kanske du hamnar i isoleringscell, och om isoleringscell har Sam Harris sagt följande:
Citat:
solitary confinement—which is essentially what we are talking about—is considered a punishment inside a maximum-security prison. Even when forced to live among murderers and rapists, most people still prefer the company of others to spending any significant amount of time alone in a room. And yet contemplatives in many traditions claim to experience extraordinary depths of psychological well-being while living in isolation for vast stretches of time. How should we interpret this? Either the contemplative literature is a catalogue of religious delusion, psychopathology, and deliberate fraud, or people have been having liberating insights under the name of “spirituality” and “mysticism” for millennia.
källa:
https://www.samharris.org/podcast/item/chapter-one
Alltså borde du kunna få en genväg till upplysning genom att bete dig riktigt illa så du drar på dig konsekvenserna. Detta talar mot allt vad religion säger.
Jag tror att "helvetet" existerar i upplysande syfte, dvs det är upplysning, men man kan diskutera huruvida ovanstående är rätt väg att vandra. Även sionism kan diskuteras i sammanhanget.