Ensamhet

Nej, men personer man har bestämt sig för att lämna sig bakom.
För det går bara inte. Man bråkar, man sårar, man "skadar" varandra.

Sen när man lever sin vardag, så får man mellan vissa dagar mellan rum, SMS etc. att personen saknar en och mår dåligt.
När man själv börjar må lite bättre.

Sen som droppen igår, när man försöker vara snäll. Svarar att allt ordnar sig etc. och är positiv. Så får man responsen att det finns olika sätt att dö på.

Gosh

Männsklig som man är (?) så försöker man ringa upp och prata ut allt.
Efter ett tag, måste man lägga på och sova. Man vet att man har gjort fel och brytit saken som man försökte hålla (att bryta allt). Att lägga fram det sedan att det inte ska hända igen utan att vi båda lever enskilt blir dock svårar. Sedan var det gjort och åter igen föll man i bråk.

Orkade bara inte orkade

Sen vaknar man upp med ett hemskt mail, som även säger att det är ens eget fel allt ihop på natten.

Hmm, okej, luktar mer "olycklig kärlek" än bara allmän ensamhet. Eller?

Jag har nämligen ingen erfarenhet av sådant, så jag kan inte bidra med något egentligen.

Ja något sådant. Därför jag kanske var lite mer OT.

Men det som jag har dock lärt mig, innan jag pajjade det lite nu. Är att lär mig sig vara med sig själv, så blir saker bättre.

När jag är ensam, så brukar jag grisa ner mig med något gott. Kolla på serier.
Hitta kanske roliga personer på nätet, så man inte blir ensam.

Man blir härdad efter ett tag också