Det finns väldigt många uträkningar på detta, allt från att det inte kostar någonting alls utan är en ren vinst, till att kosta allt ifrån 50 miljarder till 250 miljarder.
Den senaste rapporten kommer från Joakim Ruist, forskare nationalekonomi Handelshögskolan, ni kan läsa mer nyheter från hans blogg här, den innehåller mycket matnyttig information.
Invandring och ekonomi
Citat:
Sverige har Europas högsta flyktinginvandring per capita och har haft så i trettio år. I en forskningsrapport som släpps idag på Handelshögskolan vid Göteborg universitet beräknas för första gången hur detta påverkar Sveriges offentliga finanser. Den årliga nettokostnaden uppskattas motsvara lite mer än 1 procent av BNP.
Nationalekonomen Joakim Ruist har räknat samman den offentliga sektorns intäkter och kostnader som relaterar till människor som kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga till flyktingar. Enligt resultaten nådde omfördelningen genom den offentliga sektorn från den övriga befolkningen till flyktinggruppen upp till motsvarande 1 procent av BNP år 2007, och beräknas komma att motsvara cirka 1,35 procent av BNP år 2015. Nettokostnaden för flyktinginvandringen är något större än den för det internationella biståndet. Huvudförklaringen till att det blir en nettokostnad är flyktingars låga sysselsättningsnivåer.
Ruist har uppdaterat sina tidigare uträkningar i följande artikel på Dagens Samhälle.
Citat:
Min kompetens i sammanhanget består i att jag tidigare i år beräknade den offentliga sektorns intäkter från och kostnader för alla flyktinginvandrare som befinner sig i landet. Jag uppskattade där att nettokostnaden för den gruppen i år är cirka 50 miljarder kronor. Dessa kalkyler kan då också användas som underlag för en prognos av konsekvenserna de närmaste åren av ett inflöde på 120 000 nya flyktingar i år. Dock finns en betydande felmarginal i en sådan kalkyl.
Mina tidigare kalkyler baserade sig på uppgifter från någon form av normalläge vad gäller svensk flyktinginvandring. För närvarande ligger vi högt över normalläget och det innebär sannolikt att vissa saker kommer att bli ännu svårare än tidigare. Integrationen på arbetsmarknaden blir sannolikt svårare när fler ska in på samma gång. Och den höga andelen ensamkommande barn kan sannolikt, men inte nödvändigtvis, innebära högre kostnader per capita också efter asylbeslutet.
Flyktinginvandringens påverkan på de offentliga finanserna är som mest negativ de första tre-fyra åren efter asylbeslutet, då sysselsättningsnivåerna i arbetsför ålder ligger runt endast 15-30 procent. Därefter tar sysselsättningen mer fart och påverkan blir mindre negativ. Den kan till slut, efter ganska många år, bli positiv. Men tyvärr blir den aldrig så positiv att flyktinggruppen själv ”betalar tillbaka” det underskott den innebar under de tidiga kostsamma åren.
De första fyra åren efter asylbeslutet innebär enligt mina tidigare kalkyler en genomsnittlig flyktinginvandrare ett sammantaget nettounderskott för de offentliga finanserna om cirka 120 000 kronor per år. Multiplicerar vi det med ovan nämnda inflöde på cirka 120 000 flyktingar i år landar vi alltså på att de människor som söker asyl i Sverige i år kommer att innebära en total nettokostnad om cirka 15 miljarder kronor per år de första fyra åren efter deras asylbeslut (det vill säga ungefär 2017–2020). Nedan kommenteras särskilt några specifika komponenter i denna totalsumma.
Migrationsverket då?
Citat:
Migrationsverket har kraftigt justerat upp sina prognoser för vad deras verksamhet kommer att kosta 2016. I juli låg prognosen på 12 miljarder kronor. I oktober justerades den upp med över 300 procent till 51 miljarder. Ökningen beror dels på ett kraftigt ökat inflöde av asylsökande generellt, men också till stor del på en kraftigt ökad andel ensamkommande barn. I september-oktober var en fjärdedel av alla asylsökande ensamkommande barn.
Joakim Ruists debattartikel på Dagens Samhälle hittas här.
Offentlig sektor drabbas hårt när flyktingarna inte får jobb
