Man ska inte avfärda bibeln helt som ett fullständigt påhittat verk. Bibeln har ett historiskt värde och är en beskrivning av vad människan i Mellanöstern trodde vid den tiden.
Någon kom på en smart idé om att just hans folk skulle vara ett av en högre makt utvalt folk för att stärka det folkets moral och för att få villiga krigare till en armé som kunde inta det "Förlovade landet".
Samma "lösning" på moralproblemet hos ett kringflackande folk finns t.ex. dokumenterat hos aztekerna.
Det är ett intressant faktum att det finns likheter mellan aztekernas och judarnas tro:
Judarna var först ett nomadfolk i gamla testamentet. De blev sedan tillsagda att de var ett utvalt folk och att de av gud hade fått löfte om ett eget land ("det förlovade landet"), vilket Moses sett i en mycket omtalad brinnande buske. De fick sedan vandra omkring länge i öknen innan de kom till "det förlovade landet". Där bodde det då naturligtvis redan andra, vilket gjorde att de var tvungna att erövra "sitt" land med våld.
Samma tanke hos aztekerna, fast några tusen år senare:
Aztekerna hade sitt ursprung i norra Mexiko, och efter att ha blivit trängda av andra folk norrifrån blev aztekerna ett nomadfolk. Sedan de tvingats lämna sina bosättningar sade deras präster att de fått gudarnas löfte om ett nytt land där de kunde slå sig ner. En örn skulle uppenbara sig när de nått det förlovade landet och örnen skulle sitta på en kaktus med en orm i näbben. Aztekerna hade vandrat i flera år, ständigt i fejd med andra indianfolk, när de slutligen nådde högplatån i centrala Mexiko (150 mil från deras ursprungliga bosättningar). Några dagar senare nådde aztekerna sjön Texcoco mitt i Mexikodalen, och där fick de se tecknet: örnen med sin orm. De visste då att de var framme. Mitt ute i den grunda sjön låg en ö. Där fanns visserligen ett mindre samhälle, men det var snabbt erövrat. Aztekerna döpte sedan sin stad till Tenochtitlán.
Alltså, både judarna och aztekerna ansåg sig vara ett av någon gud utvalt folk, båda ansåg sig ha fått ett förlovat land från gud, båda fick vandra länge för att komma till det förlovade landet, båda fick sedan erövra "sitt" förlovade land med våld.
Vad för slutsatser kan man dra av det?
Ja, en slutsats som man kan dra av det är att människor i en desperat situation har lätt för att tro på en gyllene framtid. (Det är förresten just vad kristendomen handlar om - de fattiga som sliter hårt och lever på svältgränsen ska prisa Gud för att kunna se fram emot att få komma till himlen när deras världsliga lidande är över. På så vis kunde prästerna och härskarna leva gott utan att de fattiga gjorde revolt.)
En annan lika viktig slutsats är att ingen gud som har någon som helst makt skulle någonsin ge en gåva som måste vinnas med våld. (Vem skulle t.ex. ge en bil i present till en son, och sedan säga att han måste stjäla bilen först för att kunna få den?)
Någon kom på en smart idé om att just hans folk skulle vara ett av en högre makt utvalt folk för att stärka det folkets moral och för att få villiga krigare till en armé som kunde inta det "Förlovade landet".
Samma "lösning" på moralproblemet hos ett kringflackande folk finns t.ex. dokumenterat hos aztekerna.
Det är ett intressant faktum att det finns likheter mellan aztekernas och judarnas tro:
Judarna var först ett nomadfolk i gamla testamentet. De blev sedan tillsagda att de var ett utvalt folk och att de av gud hade fått löfte om ett eget land ("det förlovade landet"), vilket Moses sett i en mycket omtalad brinnande buske. De fick sedan vandra omkring länge i öknen innan de kom till "det förlovade landet". Där bodde det då naturligtvis redan andra, vilket gjorde att de var tvungna att erövra "sitt" land med våld.
Samma tanke hos aztekerna, fast några tusen år senare:
Aztekerna hade sitt ursprung i norra Mexiko, och efter att ha blivit trängda av andra folk norrifrån blev aztekerna ett nomadfolk. Sedan de tvingats lämna sina bosättningar sade deras präster att de fått gudarnas löfte om ett nytt land där de kunde slå sig ner. En örn skulle uppenbara sig när de nått det förlovade landet och örnen skulle sitta på en kaktus med en orm i näbben. Aztekerna hade vandrat i flera år, ständigt i fejd med andra indianfolk, när de slutligen nådde högplatån i centrala Mexiko (150 mil från deras ursprungliga bosättningar). Några dagar senare nådde aztekerna sjön Texcoco mitt i Mexikodalen, och där fick de se tecknet: örnen med sin orm. De visste då att de var framme. Mitt ute i den grunda sjön låg en ö. Där fanns visserligen ett mindre samhälle, men det var snabbt erövrat. Aztekerna döpte sedan sin stad till Tenochtitlán.
Alltså, både judarna och aztekerna ansåg sig vara ett av någon gud utvalt folk, båda ansåg sig ha fått ett förlovat land från gud, båda fick vandra länge för att komma till det förlovade landet, båda fick sedan erövra "sitt" förlovade land med våld.
Vad för slutsatser kan man dra av det?
Ja, en slutsats som man kan dra av det är att människor i en desperat situation har lätt för att tro på en gyllene framtid. (Det är förresten just vad kristendomen handlar om - de fattiga som sliter hårt och lever på svältgränsen ska prisa Gud för att kunna se fram emot att få komma till himlen när deras världsliga lidande är över. På så vis kunde prästerna och härskarna leva gott utan att de fattiga gjorde revolt.)
En annan lika viktig slutsats är att ingen gud som har någon som helst makt skulle någonsin ge en gåva som måste vinnas med våld. (Vem skulle t.ex. ge en bil i present till en son, och sedan säga att han måste stjäla bilen först för att kunna få den?)