tvingad till framgång?

Hur många barn/ungdomar idag känner sej överkörda av sina föräldrar i jakt på framgång?
Läste på vuxengymnasiet (GBG) för herrans massa år sen, vi hade en störig kille i klassen som "busade" mest, var gapig och inte intresserad av studier öht och störde lektionerna. Stod ut (var tvungen) med fanskapet i två år.
Nu är ju vuxengymnasiet frivilligt och man undrar vad en sån kille gör där när han är så ointresserad.
Förklaringen finns i hans efternamn, Mannheimer. Denna förnäma göteborgssläkt, filmregissörer, konstnärer, advokater etc. accepterar kanske inte någon som inte åtminstone har studenten.
Så den här stackars ADHD tvingades till något han inte var/ville inte vara.
Vete fan.

Det är vanligt förekommande att föräldrar har synpunkter på ungdomars utbildningsval och intressen med mera. Så det kan ju bli att en del känner sej överkörda om det senare i några fall visar sej att det inte funkar med utbildning t.ex. Men svårt att veta vad alla med ADHD tänker om sina utbildningsval, särskilt om man inte har diagnosen själv.

Det finns många olika definitioner av ordet framgång också. Många tycker att man är framgångsrik om man har en hög lön. Andra anser att ett s.k. rikt socialt liv är framgång. En del tycker också att framgång är att lära, förstå eller uppfinna eller skapa något till eftervärlden o.s.v. Vi glömmer dock ibland bort att tidigare generationer i 9 fall av 10 först och främst utbildade sej för att överleva. Man gick i skolan för att kunna hantera vardagen och för att senare kunna försörja sej på ett jobb. Så att välja en utbildning som passar ihop både med omgivningens krav och den egna personligheten och de egna intressena borde vara att föredra även i vår tid.

Själv har jag personlighetsdrag som mer påminner om ADD dock tror jag, så mina problem är av lite annat slag än exemplet i trådstarten. En del tycker således att jag är ett efterblivet klossmongo, och jag får också ibland psykbryt på omgivningens bus då jag föredrar arbetsro och fokus på en sak i taget.

Så kan det gå, mina studier och yrkesval i yngre år var alltid inriktade på pengar, status.
Idag skiter jag i detta, men å andra sidan är jag idag en luffare..haha
Missförstå mej rätt, har bostad osv.

Skiter i detta. Jag har kommit till en punkt där mitt välmående är viktigast.

Såg ett norskt program i några delar där en norrman, han filmade sej själv, åkte runt Nordkalotten, Norge, Sverige, Finland. Såg lite kämpigt ut bitvis men i slutavsnittet, sista ordet, sa han ÅK, GÖR DET!

Fasen vad jag längtar att bryta upp slentrianen.

ADHD eller annan diagnos är förstås besvärligt. Men alla vet vi i Sverige att om man inte redan har visat upp någon helt otrolig talang inom något område under tonåren, som man möjligtvis skulle kunna försörja sig på, så är det nödvändigt att ha tagit studenten för att inte stänga alla dörrar till ett framtida arbete. Klart föräldrar puschar till det. De har utbildning själva och vet att gymnasiet klarar man om man bara gör det som förväntas.

Bra föräldrar som släpar sina barn igenom skolan, de betyder så otroligt mycket när det väl är klart och ungdomarna har mognat och insett att det var nog ingen dum ide trots allt.

Att åka runt Nordkalotten kostar en hel del pengar i.o.f.s? Med andra ord så kan det bli nödvändigt att både ta sej igenom en utbildning och sedan jobba ett tag för att göra resan. Men det är klart att om man har nån rik släkting eller en bank att låna pengar av så funkar det ju bra också.

Det är inte säkert att personer likt den som nämns som exempel i trådstart var busig på grund av att denne tvingats till utbildningen heller, det varierar kanske från fall till fall. Vederbörande kan ju ha varit genuint intresserad av studierna, men p.g.a. ADHD eller andra problem så blev det svårt att sitta still och så. En del ADHD-personer är bara litet hyperaktiva och högljudda tror jag.

Tack för input.
Kanske luktar mina inlägg klassförakt. Men isåfall åt båda hållen!
Hatar min arbetarbakgrund där alla är nollor, farsan satt och tittade på tv och gav fan i resten.
Akademiker är fisförnäma skitpratade som jag ibland måste avbryta med "lägg ned skitsnacket".

Hoppas jag träffar en mogen tjej och tillsammans med henne undersöker erotiken haha